Många reaktioner på public service-policy
"Karantänpolitik", "fullkomligt orimligt", "politiskt praktfiasko". Public service-bolagens uppenbara ängslighet kring politiskt laddade ämnen och personer är dagens stora debattämne.
Många medieröster protesterar mot vad som ses som en orimlig och stelbent hållning från SRs del, och flera plockar också upp SVTs beslut att inte visa Stefan Jarls Godheten före valet.
Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman skriver: "Att Soran Ismail inte lägger sin röst på Sverigedemokraterna är för en vaken P3-lyssnare rimligen en lika liten överraskning som det är för en genomsnittlig konsument av svensk dokumentärfilm att Stefan Jarl anser att folkhemmet var en trivsam tid i vårt lands historia. Vilket slags programutbud blir följden om dagens röster i radio och tv måste iaktta samma krav på politisk neutralitet som kungen?"
Sydsvenskans kulturskribent Patrik Svensson tycker att SVTs beslut att skjuta upp visningen av Godheten är "fullkomligt obegripligt":
"Argumentet att den skulle vara för 'ensidigt systemkritisk' liksaså. Mer ensidig än 'Fittstim – min kamp'? Och hur ska man överhuvudtaget kunna prata om en politiks djupare konsekvenser utan att vara systemkritisk?"
Svenska Dagbladets kulturreporter Adam Svanell konstaterar i en krönika att Soran Soran Ismail inte är nyhetsreporter "utan bisittare i ett slängigt program som närmast kan placeras i humorfacket. Är det rimligt att ett sådant program förväntas leverera en värderingsfritt, neutralt innehåll – eller bör det snarare vara en bredd av olika röster?"
Allehanda.se skriver i en ledarkommentar att ängsligheten som public service visat den senaste veckan tyder på att "tv-tablåerna framåt sommaren bara kommer att bestå av 'Go'kväll'".
I Dagens ETC kallar kolumnisten Kawa Zolfagary petningen av Ismail för "ett politiskt praktfiasko":
"Jag ska vara ärlig, jag är fullkomligt rasande. Det här är ännu ett steg i en lång rad av övertramp från public service i år. Man stoppar dokumentärer om ökande klyftor i samhället och musik som belyser klassamhället och rasism, men sänder Belinda Olssons enögda och ytliga Fittstim. Man ställer frågor som 'Hur mycket invandring tål Sverige?' i partiledardebatter, en förmodat neutral frågeställning, men hindrar anställda från att kalla Sverigedemokraterna för rasister. Det mer urvattnade och betydelselösa 'främlingsfientlig' går däremot bra", skriver han.
Soran Ismail skriver själv i Expressen om SRs beslut. Han skriver att valet mellan att avstå från att uttrycka politiska ståndpunkter eller pausa sin SR-medverkan var lätt. Men:
"Sedan kan man fråga sig om det är oproblematiskt att tvingas vara opartisk gentemot ett parti som vår egen granskningsnämnd stämplat som främlingsfientligt, för att kunna ha ett uppdrag på SR. Jag är en programledare i ett underhållningsprogram, inte en nyhetsuppläsare eller en journalist. Att dessutom inbilla sig att Sveriges Radio, bestående av en samling tänkande individer vilka utgör en mängd redaktioner inom områden såvitt skilda som humor, familjeunderhållning och samhälle, verkar utifrån en absolut neutralitet är för mig helt obegripligt".
I samma tidning uppmanar kulturjournalisten Gunilla Brodrej SR att ompröva sitt beslut:
Morgonpasset bygger inte sitt succékoncept på att ha en grupp oprofilerade, opersonliga sakliga programledare. Det skulle vara döden för P3. Med internet har vi tillgång till allt material hela tiden. Natalia Kazmierska skrev kolumner i Aftonbladet när hon programledde 'P3 Nyheter', och på nätet står hennes tydliga åsikter att läsa närsomhelst. Henrik Torehammar ska leda P3s valbevakning, men det går lätt att googla fram hans ledarkrönikor på liberala GT. Kakan Hermansson, som har en tydlig vänsterprofil, står hon på tur? Så Sveriges radios karantänpolitik är både mossig och ohållbar", skriver Brodrej.
