Männen dominerar morgontidningarna
Morgontidningen domineras av män. Flest män skriver, flest män nämns och flest män citeras. Det visar en uppsats som publicerats vid Lunds universitet.
Morgontidningen domineras av män. Flest män skriver, flest män nämns och flest män citeras. Det visar en uppsats som publicerats vid Lunds universitet.
Redan när de började arbeta med sin B-uppsats om könsskillnader i dagspress, anade Sofia Boberg och Charlotta Lindkvist vad de skulle komma fram till. De sökte därför svaret på frågan: i vilket grad dominerar män och på vilket sätt?
I uppsatsen, som döpts till 291 kvinnor försvunna, har de granskat DN och Sydsvenskan under första veckan i december förra året.
Under den här veckan var 66 procent av skribenterna i DN män och 31 procent kvinnor. De övriga tre procenten av artiklarna var osignerade. I Sydsvenskan var 68 procent av skribenterna män och 32 procent kvinnor.
Boberg och Lindkvist märkte också att kvinnorna var underrepresenterade när det gäller vad artiklarna handlade om. Extremfallet var Sydsvenskans onsdagstidning. I A-delen (inrikes, utrikes, ekonomi och kultur) fanns 92,5 procent mansnamn och 7,5 procent kvinnonamn. I båda tidningarna tillsammans förekom denna dag 897 personer i olika artiklar. Av dessa var 158 kvinnor (18 procent).
”Man skulle alltså kunna säga att det fattas 291 kvinnor för att tidningarna skulle komma upp i en jämlik könsfördelning”, skriver författarna.
Mansdominansen beror, skriver de, på att dagspressen speglar områden i samhället, som politik, näringsliv och ekonomi, där män dominerar.
Veckans huvudnyheter hade samtliga män som huvudaktörer. Även en huvudnyhet om en kampanj mot kvinnovåld följdes av en artikel om en misshandelsdömd man.
Författarna har valt att granska två huvudnyheter under veckan: IB-affären och Volvo Excavator i Eslöv. Totalt i artiklarna citeras 29 män och tre kvinnor. De vanligaste anföringsverben är neutrala som till exempel säger, kommenterar eller berättar. Eftersom citaten från kvinnor är så få att det är svårt att uttala en generell åsikt, skriver författarna. ”Ett exempel som sticker ut är dock anföringsverbet säga med tillägget med en blick på sin make.” Inget tillägg av liknande slag finns i de manliga citaten.
Artiklarna handlar till 91 procent om män och nio procent om kvinnor. När det gäller IB-affären finns förstås en historisk förklaring till mansdominansen. Artiklarna handlar om händelser då politiken dominerades av män. ”Det är intressant att studera hur de få kvinnor som ändå var med behandlas i artiklarna”, skriver uppsatsförfattarna. Ett exempel är Alva Myrdal. Hon presenteras enbart med namn utan vare sig partibeteckning eller titel till skillnad från männen som kallas dåvarande försvarsminister, dåvarande IB-chefen, eller officeren och socialdemokraten.
”En annan aspekt som visar på osynliggörandet av kvinnor är att män genomgående omnämns och hänvisas till utan att direkt citeras medan kvinnor inte omnämns förrän de är med som intervjuobjekt och därmed också blir direkt citerade.”
När det gäller de båda tidningarnas familjedel tittar uppsatsförfattarna bland annat på porträtten, i Sydsvenskan under vinjetten Aktuellt Ansikte och i DN under DN gratulerar. Totalt presenteras elva män och tre kvinnor. I personporträtten används endast efternamn elva gånger om män och ingen gång om kvinnor. Männen benämns ibland med bara yrkesbeteckning som skolledaren eller konstnären, så nämns inte kvinnorna. Det kan illustrera att män förknippas mer med yrkesrollen än vad kvinnor gör.
Ofta redogör artiklarna för männens hela yrkesliv. De artiklar som uppmärksammar kvinnor är mer nutidsorienterade utan karriärredogörelse.
I två av de tre artiklarna om kvinnor presenteras även kvinnans man. I den ena nämns bara kort att maken är tandläkare, i den andra får sambon en hel del utrymme.
”I männens fall är det tydligt att deras relationer inte är särskilt viktiga”, konstaterar uppsatsförfattarna. I DN får läsaren veta, i en liten ruta, att fyra av de fem männen har en fru eller en sambo. Endast i en av artiklarna nämns frun. I Sydsvenskan nämner två av de sex männen någon relation. Slutsats: ”Förmodligen inverkar både journalistens och de intervjuade männens attityder. Journalisten frågar förmodligen inte om männens relationer och männen berättar inte om dem, för det anses inte viktigt.”
I sin uppsats tar Sofia Boberg och Charlotta Lindkvist slutligen upp exempel på förlöjligande/förminskande av kvinnor i texter. Kvinnan som porträtteras i Sydsvenskan den aktuella veckan är den första professorn i arkivvetenskap. Men en stor del av artikeln ägnas åt en film som spelades in 1957 och som hon hade två repliker i. Läsaren får bland annat veta vilka skådespelare som var med, vem som skrivit manus och vad folk trodde om filmen.
Författarna tycker det är anmärkningsvärt att artikeln går in på dessa detaljer om en gammal film som inte har någon betydelse för hennes liv, speciellt med tanke på att hon som kvinna och professor är ovanlig.
Att män i högre grad får stå för yrkesrollen och kvinnor i högre grad för familjerollen förstärker stereotypa könsrollsuppfattningar, konstaterar de. Män och kvinnor behandlas i massmedierna som två olika kategorier och eftersom könsrollerna framställs som normala och naturliga försvårar detta attitydförändringar och kan dessutom leda till diskriminering i verkligheten.
