Mats Olin: ”Journalister är makthavare som måste kunna granskas”

Men enskilda reportrar är inte ansvariga för publiceringarna, det är ansvarig utgivare som är ansvarig?

– De är delansvariga för innehållet i publiceringarna.

Det är de väl inte?

– Jo. Den enskilde journalisten får också ta ett ansvar för innehållet därför att det kommer från den journalisten. Det är den journalistens arbete som där manifesteras och det måste kunna granskas. En journalist är inte en maskin som gör som man blir tillsagd utifrån organisationens policy. En journalist är en person som tolkar världen och som granskar sina källor. En journalist väljer perspektiv och vilka frågor som ställs. Det är maktutövning och det ska granskas i en demokrati. Jag vet inte om du motsätter dig den bilden, men i så fall så har vi helt olika uppfattningar om journalistens roll och ansvar.

Du har skrivit flera artiklar om SVTs klimatkorrespondent Erika Bjerström och att hon inte rapporterat särskilt mycket om kärnkraft. Har SVT underlåtit att rapportera om kärnkraftens möjligheter?

– Absolut inte. Det har ju varit mycket rapportering om kärnkraft. Nu utvärderar vi vad deras klimatkorrespondent har intresserat sig för.

Varför är det relevant om en enskild SVT-reporter inte har gjort det när andra SVT-reportrar har gjort det?

– Det är hennes ansvar som journalist och klimatkorrespondent. Hon är den viktigaste rapportören inom SVT i klimatfrågorna. Hon har ägnat jättemycket åt energifrågorna och struntat i kärnkraften. Det blir väldigt konstigt.

Men tror du att det är hon som har fattat det beslutet? Hon har ju berättat för er att det är andra som bevakar det.

– Ja, hon väljer ju i hög grad själv vad hon pratar om i sina inslag.

Du tror inte att hon har en redaktör eller redaktionschef som är med och fattar de besluten?

– Så du menar att hon har blivit förbjuden av sin redaktör att nämna kärnkraften?

De verkar ha fördelat arbetsuppgifterna olika, det är väl inte svårare än så?

– Ja, men när hon rapporterar så kan hon ju vara fri att göra det på ett allsidigt och sakligt sätt, eller hur?

Ja, det är ju SVTs ansvar att göra det på ett allsidigt och sakligt sätt…

– Nej, det är SVTs ansvar och det är varje journalists ansvar. Vänder du dig mot den bilden, då har vi lite olika uppfattningar om vad en journalists ansvar är. En journalist har ansvar för att skildra den fråga man rapporterar om på ett sakligt och allsidigt sätt. Det är min bestämda uppfattning.

Du har också skrivit om Peter Letmark, skolreporter på Dagens Nyheter, och pekat på att han skriver många granskningar där det förekommer kritik mot friskolor. Varför är det relevant?

– När han rapporterar om friskolor så väljer han vilket sätt han gör det på. Och det är väldigt ensidigt skulle jag säga. Han fokuserar i princip enbart på kritik mot friskolorna.

Ingår det inte i journalistikens uppgift att göra just det, att titta på sådant som inte fungerar, på avarter?

– Verkligen. Och att vända på perspektiven och se det utifrån flera olika håll.

Letmark uppger att han granskar friskolor mer än andra på DN för att han är ganska insatt i friskolefrågorna, medan andra rapporterar mer om kommunala skolor. Kan inte det vara en förklaring till varför han sticker ut lite grann?

– Ja, det kan det vara. Han nämner ju kommunala skolor ibland.

Har DN underlåtit att berätta om problem med kommunala skolor?

– Nej, men när Peter Letmark rapporterar om friskolor så väljer han vilket sätt han gör det på. Och det är väldigt ensidigt skulle jag säga.

Men har DNs totala rapportering om friskolor varit ensidig?

– Det har jag inte undersökt.

Är inte det viktigare för läsaren än om en enskild reporter har granskat friskolor mer eller mindre än kommunala skolor?

– Jag skulle säga att ja, det är viktigt. Men det är viktigt att också kunna titta på enskilda reportrar.

När jag intervjuar Kristina Lagerström säger hon att det sättet som ni arbetar på är ohederligt eftersom ni ger er på enskilda journalister. Vad säger du om det?

– Det var tråkigt att höra, men journalister får tåla att bli granskade, de är makthavare.

Jag vet att DNs chefredaktör Peter Wolodarski mejlade dig förra året om er publicering om Kristina Lagerströms friskolerapportering och var kritiskt till att ni gav er på en enskild reporter, att det riskerar att spä på problemet med trakasserier av journalister, och att det är ett problem som leder till tystnad. Minns du det?

– Ja, jag kommer ihåg att han mejlade mig och att jag svarade.

Du tycker inte att han har rätt i den kritiken?

– Jag skulle bli väldigt förvånad om Peter Wolodarski inte tycker att enskilda journalister ska kunna granskas.

Om er fokusering på enskilda journalister leder till att de får mer hat och det bidrar till att de slutar granska klimatfrågan, är inte det ett problem tycker du?

– Jo, det är ett dilemma. Men jag tycker att vi måste kunna granska på ett respektfullt och seriöst sätt även i den här miljön med hat. Jag förstår att det är ett problem och det är ett problem för oss också. Vi får också en del av sleven. Det är inte roligt.

Menar du att era granskningar är respektfulla?

– Ja.

Du kallar Erika Bjerström för ”lilla grönstrumpan” i den senaste artikeln. Är det respektfullt?

– Det är hon själv som har berättat att hon blev kallad så på Ekot, det är hennes ord.

Det var ett förklenande uttryck och hon berättade i Journalisten att hon blev kallad det som miljöjournalist på Ekot 1986, för att belysa att hur ifrågasatt miljöjournalistiken var på den tiden. Men du menar att det är respektfullt att använda det på det sättet du gör?

– Ja, det skulle jag säga. Är det så att någon har synpunkter på det så lyssnar vi självklart på det. Vi kan ändra saker och lägga till saker i efterhand.

Påståendena att NMI agerar försåtligt, har en dold agenda och ingår i en miljö där det finns vetenskapsförnekare och klimatfördröjare avfärdar han:

– Det är ju väldigt hård och svepande kritik utan exempel på vad man menar. Det är vad jag säger om det, säger Mats Olin.

Ser du att NMI har något ansvar för de hatkampanjer som riktas mot enskilda journalister som ni har hängt ut?

– Nej. Vi har ett ansvar att göra det vi gör på ett respektfullt sätt. Sen är det ett dilemma att granskningar av makthavare överhuvudtaget, oavsett om det är journalister eller politiker eller företagsledare eller myndighetschefer, leder till hat och hot. Det kan inte betyda att man därmed ska avstå granskning av makthavare. Det skulle snarare vara ett demokratiskt problem om man inte kunde granska enskilda journalisters arbete, som NMI gör och som till exempel Sveriges Radios Medierna i P1 gör.

Tycker du att de artiklar ni har publicerat om enskilda journalisters rapportering säger något om de journalisternas åsikter eller om redaktionerna de arbetar på?

– Jag tycker absolut det säger någonting om journalisterna.

De journalister jag har intervjuat uppfattar det som att ert syfte med att ge er på enskilda reportrar är att sänka förtroendet för de enskilda reportrarna, vilket är lättare än att sänka förtroendet för en hel redaktion. Är det syftet?

– Nej. Enskilda journalister är makthavare och de får tåla att bli granskade.

De journalister jag har intervjuat beskriver er som ”oseriösa”. Vad tänker du om det?

– Det är tråkigt att höra. Om de har synpunkter får de gärna kontakta oss.