Mediekritikà la Kajsa Olsson

Jag är ledig i kväll. Alltså, jag är ledig från mitt arbete som journalist så då passade jag på att komma hit. Man kan säga att jag är den nya tidens journalist, en sån som hela tiden överskrider gränser mellan jobb och ledighet, mellan lobbying och artiklar och gränsen mellan facket och redaktionsledningen … det flyter liksom ihop.

Jag trodde att jag tillhörde tredje statsmakten precis som ni gör, men så fick jag en broschyr i brevlådan, en inbjudan till ett seminarium. AHA-dagarna, det är KK-stiftelsen som anordnar det. De vänder sig till journalister, arkitekter, datorspelsdesigners och alla som jobbar med mode och musik, för vi tillhör UPPLEVELSEINDUSTRIN. Står det. ”Aldrig tidigare har det bubblat och kokat så mycket i de olika delarna av upplevelseindustrin, låt oss bli bäst i världen på upplevelser”.

AHA-dagarna börjar i övermorgon och visst ska jag dit, jag är ju den nya tidens journalist. På deltagarlistan finns namn som Kerstin Brunnberg, Lasse Weiss, Leif Pagrotsky, Kattis Ahlström och Mattias Hansson, dom tillhör alltså upplevelseindustrin.

AHA!

En del av er kanske inte förstår det här, för det är ju ett ungt tänk. Det är så svårt att säga det bara, UNG-TENK, UNGT-ENNK det låter som en burmesisk general. Burmas överbefälhavare Ungt Enk meddelade på tisdagen att – ja.

Varför är det så att dom som pratar om ungt tänk, dom är alltid över 50? Det är på samma sätt som att dom som pratar om att man ska våga vara individualist, dom är alltid likadant klädda. Och dom som tycker det är viktigt att vara obekväm och göra motstånd, dom håller alltid med varann. ”Visst är det viktigt att gå sina egna vägar”, ”Mmmm verkligen”, ”Man ska inte bara stå där och hålla med”, ”Absoluuut”, ”Mmm”.

Och visst är det fel när journalister håller medieträning för näringslivet – det är det ju. Men jag tycker att det verkar som om det är journalisterna som har gått på kurs hos näringslivet. På Svenska Dagbladet har den nya redaktionsledningen optionsavtal, självklart, på Aftonbladet har dom haft det länge. Det är väl för att matcha artikelserien Aftonbladet hade i somras om DEN NYA GIRIGHETEN.

Och titta på chefredaktören Anders Gerdin. Hos vem har han gått på kurs för att lära sig att inte ha några kommentarer om att publicera bilder som är tagna av nazister? Anders Gerdin HAN GÖR INGEN PRESS JUST NU. Men hur kan man göra en tidning om man inte gör nån press?

Gränserna suddas ut hela tiden.

Jag måste få läsa för er om dom här AHA-dagarna. Är det inte väldigt mycket förkortningar WAP, WOW, AHA, DAB, PPM, PMS. Det låter som bokstavsdiagnoser för hyperaktiva mediamänniskor. Vad ska man göra på AHA-dagarna? Såhär står det: ”För första gången samlas deltagare från en mängd olika branscher som alla arbetar med upplevelser. En upplevelse är en känsla men en värdefull sådan”… jämfört med vaddå? Jämfört med alla värdelösa känslor kanske som glädje, sorg, kärlek, hat, vad vet jag.

På onsdag kväll kan man ”mingla med riskkapitalet”, torsdag kväll då är det middag – ”var med om en måltid där du tillsammans med 849 andra får alla dina sinnen stimulerade”.

Det måste vara här som hororna kommer in. För dom tillhör ju också upplevelseindustrin tillsammans med sina hallickar. Och sen är det en workshop står det här, där man ska utforska ”är det så här du vill uppleva erotik i morgon?”. Är det tillsammans med Kerstin Brunnberg och Lasse Weiss? Eller med Mattias Hansson, ja han kallar sig ju för mediehora, är det inte han som har startat det här nätverket VÄGRA KALLAS JOURNALIST. Jamen tänk om folk säger öööhh jävla journalist till en, det är ju förnedrande. Om man är en mediehora.

Den nya tekniken har inneburit fantastiska möjligheter för min utveckling. Jag behöver bara två saker. Och dom ryms i fickan. Jag jobbar på en tidning. Ja, man behöver kanske inte kalla det tidning.

Vi måste tänka i nya banor. Hela tiden. Tänk inte tidning, tänk media.

Gränserna suddas ju ut hela tiden.

Ni kommer ihåg hur det var förr, eller hur? I mediabranschen?

Hur man ansträngde sig för att skära ned och spara. Man tog till alla medel. Ja men ni vet man använde sig av insändare och debattartiklar och gjorde nyheter av dom. Sen tog man bort bildredaktörer och korrläsare, ja, hela sidor i tidningarna. Det blev ju billigare så Men det räckte inte, för det var ändå alldeles för dyrt. Det var så mycket problem. Det var fel på alla. Läsarna var för gamla. Och journalisterna var för dyra. Och för gamla. Läsarna var inte bara för gamla, dom var för dyra dom också.

Det kostar för mycket pengar att bära ut en tidning. Det blev billigare att lägga ut den på nätet. Fast det gav ju ingen vinst. Det heller. Men man får inte klamra sig fast vid gamla modeller och gamla läsare. Så för att väga upp förlusten som man gjorde på papperstidningen började man göra webb-sidor. Som man inte heller tjänade ett öre på.

Men tänk inte förlust, tänk … i nya banor. Tänk inte distribution, tänk logistik.

Just nu går jag en kurs. Det har jag alltid gjort. För att lära mig arbeta på ett nytt sätt. Det har jag alltid gjort. Det finns ett nytt arbetssätt för varje datasystem. På min tidning – TÄNK inte tidning, tänk media – media – media så har vi ett nytt datasystem. Det har vi alltid haft. Jag gillar det tänket. Det är ungt.

Jag har digital kompetens. Dom äldre är rädda för det här, men har man vuxit upp med det är man van. Det är som med kärnkraftsavfall. Det bara finns där. Många av er kanske undrar hur ni ska hitta till Framtiden, men jag kan visa er vägen, jag använder ett intuitivt ledarskap, Follow me I’m right behind you. Å gränser å så.

Det gäller att tänka i nya banor.

Tänk MINDRE. Tänk tabloid. TÄNK mindre.

Modellerna blir ju bara mindre och mindre.

Här i fickan har jag det minsta och senaste. Med hjälp av den här manicken kan jag göra radio, ta bilder och sända och redigera och koppla upp mig och lyssna på sjörapporten och tanka ner och ladda och Via direkt kan jag hjälpa till med något. Det gäller att tänka i nya banor.

Förut var jag tvungen att gå till redaktionen varje dag. Nu sitter jag i nya fräscha lokaler. Hemma hos mig. Ensam. Jag håller kontakt med mig själv med hjälp av voice over e-mail. Ja, det är på intranätet.

Här är den nya generationens mobiltelefon och dator kombinerad. Den finns med plustjänster, normal och extra och så en särskild för natten. För nattredaktionen. Den suger upp ALL information. Ingenting läcker ut och ingen ser att du använder den.

Men när Framtiden kommer då behöver man inte ens den här. Då behöver man ingenting, för då är allt så litet så det syns inte.

Medier som inte syns eller hörs är framtiden. Man har redan gjort lyckade försök med DAB-radio och SVT 24.

Framtidens nyhetsförmedling kommer att gå ännu snabbare. Då är det telepati som gäller. Digital telepati.

Man tänker knäcken, bilderna, sidorna, ja hela kitet. Man tänker vinsten.

Man tänker läsarna också. Och läsarundersökningarna. Man liksom upplever. Den nya generationens tidning den FINNS INTE. Då kan man snacka om att gränserna suddats ut.

Alla vi blir reportrar utan gränser i upplevelseindustrin.

KAJSA OLSSON

MARIELOUISE SAMUELSSON