Medieprofessorn: ”Journalistiken får inte bli hejarklack”

Den nya Nordicom-antologin Communicating a Pandemic tar sig an kriskommunikation under pandemin i de nordiska länderna. Några kapitel jämför mediebevakningen i olika länder. En slutsats är att mediebevakningen i hög grad förlitade sig på experter och var i huvudsak informativ, med få kritiska undersökningar under de inledande faserna.

Bengt Johansson har tittat på pandemibevakningen tidigare, bland annat för Institutet för mediestudier.

Kom det fram något nytt för dig här?
– Det som slog mig var i att det i Danmark verkar ha funnits en mycket mer synlig och aktiv debatt kring mediernas granskande roll under en pandemi, jämfört med i Sverige. Mediernas roll diskuterades mer och tidigare i Danmark.

Annons

Följdes det åt av en mer kritisk rapportering i Danmark?
– Det är svårt att veta exakt. Men till en början var det åtminstone så, eftersom det var en del bråk mellan den danska statsministern och deras motsvarighet till Folkhälsomyndigheten.

I Sverige fanns samtidigt tidigt en journalistisk ambition att inte som vid svininfluensan 2009 vara för följsam mot myndigheterna, konstaterar Bengt Johansson. Kritisk granskning gjordes tidigt av bland annat brist på tester och dödsfall på äldreboendena.

– Men frågan är hur mycket man granskade den svenska strategin? Rapporteringen om covid var mer än något annat vi någonsin sett. Allt fanns, jättemycket information och bra journalistik. Men man kunde ha önskat mer press kring den svenska strategin.

– Hur mycket skulle medierna stötta kampen mot en pandemi, och hur mycket skulle man kritiskt granska? Medierna fick kritik från läsare och tittare om att de var för kritiska mot myndigheterna. Precis som en lokalreporter som granskat ortens stora arbetsgivare kan råka ut för. En kris innebär samma dilemma som under ett krig, eller ett VM i fotboll om man ska vara lättsammare.

Hur ska journalistiken agera?
– Det är inte journalistikens uppgift att hjälpa till att hissa den egna strategin. Man ska informera om vad som händer, och kritiskt granska. Journalistiken får passa sig för att bli hejarklack.

Bengt Johansson menar också att det behövs en diskussion om hur presskonferenser används vid kriser.

– De här direktsända presskonferenserna som hölls varje dag, det var ju jättegammalmodigt egentligen. När presskonferenserna är direktsända tappar journalistiken sin kontroll över situationen. Ukrainas president Zelensky har också insett vilken kraft det finns i dem. Journalistiken måste fundera på hur man kan hantera det här. Inse att det är ett sätt att föra ut information men även propaganda. Man måste hålla huvudet kallt.

Han tror att svenska journalister vid nästa kris kommer att ställa fler kritiska frågor även på den öppna delen av presskonferenserna, och inte som under pandemin spara dem till enskilda intervjuer, något som fick kritik och väckte debatt under coronakrisen.