Medierna gjorde rim till reson
”Vägens krigare: Aggressiva förare förvandlar motorvägen till laglöst land”, var rubriken till en artikel i Chichago Tribune i fjol.Artikeln handlar om ”road rage”, ”vägraseri”.
”Vägens krigare: Aggressiva förare förvandlar motorvägen till laglöst land”, var rubriken till en artikel i Chichago Tribune i fjol.
Artikeln handlar om ”road rage”, ”vägraseri”.
Amerikanska medier har under de senaste åren överträffat varandra i skildringar av detta fenomen, som påstås vara ett utslag av ökad aggressivitet på motorvägarna.
Larmen har fått en ledamot av representanthuset att tala om ”en nationell katastrof. Det gör våra vägar till några av de farligaste platserna i landet”.
En kalifornisk psykolog, Arnold Nerenberg, som trätt fram som USAs ledande expert på området, har medverkat i CBS Evening News och CNN och i Newsweek, The New York Times och Washington Post.
Nerenberg har förklarat att det kan vara normalt att visa ilska bakom ratten. Onormalt blir det först när man övergår från att muttra till att skrika eller bete sig aggressivt på andra vis.
I augustinumret av tidskriften The Atlantic Monthly berättas att uttrycket ”road rage” myntades 1988 och att det sen dök upp i tre artiklar årligen fram till 1994. ”Road rage” började då få ”epidemisk” spridning”. I fjol förekom uttrycket 4000 gånger i amerikanska medier.
The Atlantic Monthly har inte funnit minsta statistiska bevis för att amerikanska bilförare blivit aggressivare under senare år. Tvärtom, antalet trafikolyckor har minskat under de år som ”road rage” i medierna beskrivits som en växande epidemi.
Artikelförfattaren Michael Fumento avslöjar att allt är en mediekonstruktion inspirerad av en slagkraftig allitteration som anspelar på ”roid rage”, med vilket menas plötslig våldsam aktivitet från människor som äter anabola steroider.
Uttrycket, och föreställningen om den påstådda epidemin, anammades snabbt av lobbygrupper, politiker och trafiksäkerhetsorganisationer.
Fumente konstaterar att man kan skapa en ”epidemi” bara genom att mynta ett uttryck som sen åker runt i en rundgång mellan källor och journalister som ömsesidigt påverkar varandra.
Rundgången återspeglas i opinionsundersökningar. I en enkät som gjordes i april i år trodde 74 procent av de svarande att folk körde aggressivare nu än vad de gjorde för fem år sen.
Från början betydde ”road rage” att en bilförare agerade mot en annan bilförare. Numer anser ”experter” att det även inkluderar sånt som vinglig körning och blinkning med strålkastare.
Nu krävs varken ”road” eller ”rage” för att det ska vara fråga om ”road rage”. USA Today har exempelvis låtit ilskna bilister klaga under rubriken ”DRIVERS FEEL ‘ROAD RAGE’ OVER HIGH INSURANCE RATES”.
Michael Fumento påpekar att det allvarliga med fenomen som ”road rage” är att de skymmer de verkliga trafikfarorna som rattonykterhet eller bristande disciplin vid trafikljus.
