Medierna har lärtsig av Gulf-kriget
Svenska medier har varit noga med att pedagogiskt redovisa sina problem med osäkra källor i rapporteringen från kriget på Balkan.Ingen av parterna är trovärdig, säger Dagens Ekos utrikeschef Agneta Ramberg.
Svenska medier har varit noga med att pedagogiskt redovisa sina problem med osäkra källor i rapporteringen från kriget på Balkan.
Ingen av parterna är trovärdig, säger Dagens Ekos utrikeschef Agneta Ramberg.
Ramberg tycker att källproblemen denna gång är så uppenbara att det hade varit underligt om inte Ekot hade upplyst lyssnarna om det.
Hon hänvisar till att man erfarenhetsmässigt måste vara försiktig med att lita på uppgifter när det inte finns några oberoende parter.
I det här fallet finns tre parter som ger sina versioner av sanningen: den kosovoalbanska gerillan UCK, Jugoslavien och Nato.
– Vi vet egentligen inte ett smack om vad som händer inne i Kosovo, säger Ramberg.
Roland Nordlund, forskare vid Styrelsen för psykologiskt försvar, ledde ett forskningsprojekt som granskade mediernas bevakning av Gulf-kriget 1991. Rapporterna innehöll kritik, bland annat för att medierna okritiskt distribuerade propaganda och tillrättalagt material.
– Det är ett friskhetstecken att svenska medier den här gången från början varnade publiken för att de uppgifter de återger kan vara osäkra eller felaktiga.
Nordlund pekar på tre viktiga aspekter av krigsbevakningen:
Hur journalisterna förhåller sig till sitt material, hur noggranna de är med källkritiken och hur de redovisar varifrån materialet kommer.
– Eftersom mycket av materialet är propagandistiskt är det också viktigt att man berättar så mycket som möjligt, trots att enskildheter kan vara diskutabla.
Mångfald är ett sätt att ge publiken en chans att förstå. Samtidigt ska journalisterna så långt det går ge bruksanvisningar till bilder och annat material. Journalister ska vara proffs på att kritiskt bedöma materialets kvalitet.
– Natos information liknar den som gavs under Gulf-kriget, säger Nordlund. Medierna får tillgång till bilder som visar precisionsbombningar, det ”kliniska” kriget. Nato vill ge intryck av att missilerna stannar för rött ljus. Man visar plan som startar och landar och ibland bomber som kreverar. Det är som ett datorspel.
– Från Serbien har medierna faktiskt fått bildmaterial som visar effekterna av Natos bomber. Det är emellertid en balansgång. Man visar att civilbefolkning skadas, men landet får inte framstå som utslaget.
Lennart Weibull, medieprofessor på JMG, delar Roland Nordlunds uppfattning att medierna verkar ha dragit lärdomar av bevakningen av Gulf-kriget.
– Efter tre fyra dagar blev rapporteringen från kriget betydligt bättre. I dag går medierna inte på talet om precisionsbombningar.
Lennart Weibull har den här gången blivit mer uppmärksam på hur beroende medierna är av engelskspråkiga källor.
– I forna Jugoslavien är tyskan mera gångbar och det vore naturligare att lita till tyskspråkiga källor. Exempelvis österrikiska och italienska tidningar har rapporterat mera balanserat från området än vad anglosachsiska tidningar gjort.
Weibull anser att detta visar på behovet av att förbättra journalisters språkkunskaper.
