Mingel bland pristagare
Ett par hundra personer, varav merparten från huvudstadens mediegrädda, samlades i torsdags i förra veckan. I Bonnierskrapan i centrala Stockholm skulle det bli utdelning av Stora journalistpriset.
Ett par hundra personer, varav merparten från huvudstadens mediegrädda, samlades i torsdags i förra veckan. I Bonnierskrapan i centrala Stockholm skulle det bli utdelning av Stora journalistpriset.
Bonnierföretagens koncernchef Carl-Johan Bonnier tog emot i trappan och bjöd på buffé.
Pristagare från tidigare år minglade bland Thorbjörn Larsson från TV 4, förra Expressenchefen Christina Jutterström, DNs chefredaktör Hans Bergström och Ekots ärrade utrikeskorre Staffan Heimersson.
VDar och chefredaktörer hade slitit sig en stund från den dagliga jakten på nyheter och pengar för att se Sveriges just nu mest firade journalister få varsin blomsterkvast och ett diplom.
Själva ceremonin var snabbt avklarad. Juryns kortfattade motivering för respektive pris lästes upp, det var applåder men pristagarna sa inte ett ord.
De firade kommenderades tillbaka till sina stolar för att ge plats åt en verklig legend, den polske journalisten Ryszard Kapuscinski.
I över 40 år Kapuscinski, ofta med fara för sitt eget liv, harvat omkring i tredje världen. På förvånansvärt knagglig engelska höll han ett anförande om tillvaron utanför den västerländska ankdammen.
Ryszard Kapuscinski konstaterade att de ökade möjligheterna till global kommunikation inte alls förbättrat utrikesrapporteringen. Tvärtom.
”Det som händer på andra ställen, i andra länder, upptar allt mindre plats till förmån för lokalt skvaller, sensationer och allsköns news you can use”, sa Kapuscinski.
Sen var VDarna och chefredaktörerna tvungna att hasta tillbaka till sina kontor för att kolla hur Lewinsky och andra viktiga nyheter påverkat upplagor och annonsinflöden.
