Mittmediaklubbarnas önskelista till Bonnier

Återinför lokalredaktörer, prata med journalisterna och minska toppstyrningen. Det är tre av 52 punkter för bättre lokaljournalistik som norra Mittmedias journalistklubb lämnat över till Bonniercheferna Mikael Nestius, Anders Eriksson och Lotta Edling.

– Vi vet att Mittmedia har en dålig ekonomi, att vi har tappat papperstidningsläsare och vår digitala journalistik må vara bra, men den ger inte tillräckligt med intäkter. Vi behöver göra något annorlunda. Det här är vad folk på golvet hör när de träffar läsarna, säger klubbordföranden Johanna Hejdenberg om åtgärdslistan.

Klubben hoppas att Mittmedia under Bonnier News ledning ska låta journalistiken bli mer lokal och att journalisternas kunnande och kompetens ska uppvärderas. Man efterfrågar satsningar på orter där journalistiken skalats ned, mer lokalt innehåll, editioneringar och mer olika tidningar på tvåtidningsorter. Bättre personalpolitik och arbetsmiljö behövs också, anser journalisterna. Det måste bli högre i tak och toppstyrningen måste minska. Man vill ha hävt vikariestopp och tillsatta vakanser, och bemanningsbolaget MMK bör läggas ned.

Annons

– Allra viktigast är att lyssna på läsarna, som vill ha mer lokalt material. Och på medarbetarna! Ta tillvara på journalisternas kompetens, se oss som värdefulla, ändra attityd till personalen, säger Johanna Hejdenberg, som konstaterar att många medlemmar velat bidra med åsikter.

Har ni fått någon respons från Bonniercheferna?
– Den respons vi har fått är ett stort tack för listan. Vi har inte suttit ned tillsammans med dem och pratat om den än, vår förhoppning är att vi ska kunna göra det ganska snart.

Också Promediaklubben i Mittmedia har skickat en skrivelse med sina medlemmars synpunkter. Också de vill se satsningar på den lokala journalistiken med starkare lokalt självstyre på respektive titel, och en ökad bemanning, inte minst på sporten.

Mittmedias centraliserade organisationer upplevs av många Promediajournalister som ”röriga, toppstyrda och otympliga”.

Papperstidningarna måste värnas mer och medarbetarna behöver känna att de är värdefulla, skriver klubben.

Många medarbetare anser att bilderna blivit markant sämre sedan Mittmedia tog över Promediatidningarna, och efterfrågar fotografer eller fotoutbildningar för journalisterna.

Här är hela Mittmediaklubbens lista:

”Lyssna på journalisterna” – 52 punkter för bättre lokaljournalistik

JOURNALISTIK

1. Lyssna på läsarna. Det vi får mest kritik för är att vi inte längre skriver någonting, eller för lite, om deras ort. Läsarna vill ha journalistik som handlar om orten/kommunen där de bor, som är nära och relevant för deras liv. Och de vill ha den kontinuerligt. Spridda skurar räcker inte för att de ska betala för en prenumeration.
2. Lyssna på journalisterna. Ledningen har inte respekterat kunnandet hos de egna journalisterna, vilket varit ett stort misstag. Under många år har vi påtvingats konstiga publicistiska idéer som vi inte trott på, och som visat sig inte fungera. Därför har många blivit skeptiska och cyniska gentemot ledningen. För att komma igenom krisen krävs förtroende och engagemang från personalen. Prata med oss! Vi brinner för våra lokaltidningar och är beredda att jobba hårt för att bygga upp varumärkena igen, om vår kompetens tas tillvara och våra ansträngningar uppskattas av ledningen.
3. Satsa på det lokala innehållet. Tidningarna och sajterna ska vara lokala. Att vi organiserat oss i Mittmedia gör inte människor mer intresserade av vad som händer på andra håll i koncernen. Ta Västernorrland som exempel – ST har en massa artiklar om Modo, fast Timrå är laget Sundsvallsborna hejar på. Och i Ö-vik där man drar åt Umeå får befolkningen läsa nyheter från Sundsvall, som de inte alls bryr sig om. Det gör oss ointressanta.
4. Satsa på orter där vi skalat ner genom åren, som är viktiga för de lokala titlarna. Ett exempel är Orsa kommun som är viktig för Mora tidning. Ett annat exempel är kommunerna som bevakas av Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland som tillsammans har drygt 57 000 hushåll, men där Mittmedia halverat personalstyrkan de senaste fyra åren.
5. Återinför lokalredaktörer. Genom att ha redaktörer för de små kommunerna garanterar vi att det kommer material därifrån. Lokalredaktörerna blir kända på orten och lär känna den, vilket gör att de kan hitta de bästa grejerna, som i sin tur får mycket läsning. Ett bra sätt att återerövra våra gamla jaktmarker och få upp antalet prenumeranter och läsningen.
6. Bota oss från statistiksjukan. Mittmedia mäter läsning för varenda publicering, men analysen av sifforna är för grund och enkel. Påbudet är att vi ska få mer digital läsning genom att skriva artiklar som kan få över 1 000 att logga in. Men i många kommuner har vi inte 1 000 digitala prenumeranter, på vissa ställen knappt hälften. Om den måttstocken ska gälla får vi sluta skriva om små orter, om ”tråkiga” kommunala beslut och annat ospetsigt. Vi får välja bort viktig samhällsinformation till förmån för spektakulära händelser och pikanta case. Och gräver samtidigt vår egen grav.
7. Uppmuntra en djupare analys, tanke och strategi bakom det vi gör. Vi har sex så kallade plusområden (blåljus, hälsa, trafik, bostad, näringsliv och konsument) som vi lånat från Amedia. Dem ska vi fokusera på, men vi måste kunna skriva om annat också. Lokaltidningens demokratiska uppdrag är grundläggande.
8. Hala ner Mittmedia-flaggan. Lyft fram de lokala varumärkena som läsarna har en relation till. Mittmedia som varumärke säljer ingen journalistik.
9. Ta fram varumärkeslöften för alla tidningar. Låt medarbetarna vara med i det arbetet. Läsarna vet inte längre vad de kan förvänta sig av lokaltidningen. Det måste bli tydligt vad våra titlar står för, och vad vi levererar.
10. Minska toppstyrningen. Mittmedia är ett sargat bolag med många års konflikter mellan ledning och personal. Förtroendet för ledningen är extremt lågt, det visade en enkät som företaget gjorde för ett par år sedan, som aldrig följdes upp. Mittmedia är toppstyrt. Det kommer hela tiden nya påbud och idéer uppifrån som påtvingas alla redaktioner utan hänsyn till lokala förhållanden. Ledningen har styrt och ställt som att de har alla svar, i en bransch där ingen har svaren just nu.
11. Gör tidningarna mer olika på tvåtidningsorterna. Det kan handla både om geografiska bevakningsområden och om tilltal. Vi ska inte konkurrera med oss själva.
12. Ta tillvara på kompetens och intresse. Multi i all ära, när vi är så få journalister är det visserligen bra att alla kan skriva en någorlunda text, ta hyfsade bilder och sända live. Men företaget förlorar på att inte låta medarbetare göra det de är bäst på.
13. Se över sajterna. De är stereotypa, utformade efter att alla artiklar är lika, det finns inget utrymme för kortisar som inte kräver bild. Det blir en massa genrebilder på polisbilar som förfular sajten. Samma sak gäller mobilen.
14. Skapa egna lokala sajter till exempel för Tidningen Ångermanland, de fyra Hälsingetidningarna och tidningarna i Dalarna. Läsarna har svårt att hitta material som handlar om deras egna kommuner, som kommer bort på ”storsajten” när flödet blir för stort.
15. Bibehåll och utveckla printkompetensen inte bara i redigeringsnavet utan även på redaktionerna. Som det är nu blir det snabbt verksamhetskritiskt. Navet har svårt att hitta vikarier och allt färre ute på redaktionerna kan programmen.
16. Börja dela ut Örnsköldsviks Allehanda på morgonen igen.
17. Värdera sena nyheter. Höj kvaliteten genom att införa senare lämningstid i Hälsingland. I dag är det lämning klockan 16, men reportrarna måste vara klara redan klockan 15 – ingenting från eftermiddagen och kvällen kommer med. Något som retar läsarna.
18. Editionera och få en mer lokal papperstidning. Gäller till exempel Arbetarbladet som har läsare i sex kommuner där invånarna i Norduppland och de som bor i västra Gästrikland inte är ett dugg intresserade av varandra. Förr editionerade man dessa sidor mot varandra vilket gjorde att tidningen kändes mer lokal.
19. Slå på stora trumman. Våra läsare har inte gått på tricket som MM försökt köra många gånger – att lägga ner redaktioner och marknadsföra det som en satsning på lokaljournalistiken. Det har skapat en otrolig badwill. I samband med köpet har Bonniers chansen att gå ut till läsarna och berätta att nu blir det andra bullar. Läsarna längtar efter något nytt och hoppas på förändring.

RETORIK/TROVÄRDIGHET

20. Lägg ned skitsnacket. Mittmedias ledning har länge försökt skönmåla verkligheten. Både internt och externt. Bland annat genom att försöka få försämringar att låta som förbättringar. Och genom att säga att Mittmedia inte tappar mer än andra i branschen. Men det genomskådas och blir kontraproduktivt. Säg som det är i stället.
21. ”Good enough” duger inte. Begreppet som hängt med i flera år myntades av AnnaKarin Lith och gällde ursprungligen att vi ska göra print så halvdant som möjligt. Det har varit fullständigt förödande för medarbetarnas entusiasm och är ett stående skämt nuförtiden. Vi vill ge läsarna det bästa, utifrån de förutsättningar som finns. ”Digitalt först” är inte heller något vidare mantra, men kan fungera under en övergångsperiod. Det vi egentligen vill ha är ”innehåll först” eller helt enkelt ”vi ska vara bäst”.
22. Få bort sektbeteendet. Branschkollegor har kallat Mittmedia för en sekt och det går att förstå. Utmärkande för en sådan är att varje form av kritik mot gruppen gör att den sluter sig samman och att man har en hyllningskultur inom gruppen. Trots ekonomisk kris fortsätter ledningsgrupp och utgivare att med dåraktig envishet hävda att Mittmedias strategi varit den rätta.
23. Avsluta native-experimenten. Sluta experimentera med trovärdigheten. Vi vill inte ha några native-annonser i vårt redaktionella system, eller i våra topp-listor. Forskning visar att läsarna har svårt att skilja på redaktionell text och annonser. Vi måste vara tydliga.
24. Sälj inte ut trovärdigheten. I jakten på intäkter finns risken att vi börjar tummar på yrkesetiken, och glömmer riktlinjerna mot textreklam. En DT-satsning i samarbete med Vasaloppet är ett exempel där den redaktionella självständigheten har ifrågasatts.
25. Tillsätt en haverikommission. Det går snabbt att rasera ett förtroende som tagit lång tid att bygga upp och det har Mittmedia gjort både gentemot läsarna och stora delar av personalen. I dag har Mittmedia dåligt rykte på många håll, och till exempel väldigt svårt att få tag i ny personal.

PERSONALPOLITIK/ARBETSMILJÖ

26. Höj taket. I fjol frågade Mittmedia-klubben medlemmarna om de kan säga vad de tycker, utan att det påverkar anställningen på ett negativt sätt. ”Nej” sade 67 procent av de 202 som svarade. Det säger det mesta om självbilden hos en företagsledning som ihärdigt anser att företaget har ”högt i tak”. Kloka ledare inser att medarbetare som ifrågasätter också bryr sig.
27. Ändra attityd till medarbetarna. De anställda är företagets mest värdefulla tillgång, inte en kostnadsmassa. Det vanligaste svaret klubben får när vi frågar medlemmar om trivseln är att de trivs med kollegorna men inte med företagets inställning till personalen. Väldigt många känner sig som osedda brickor i ett spel där alla är utbytbara.
28. Skapa laganda. Ska Mittmedias tidningar kunna attrahera rätt människor behöver medarbetarna känna sig uppskattade. Ordna resor med personalen, fester och julbord, ge julklappar, visa uppskattning till medarbetare som arbetat 25 år och så vidare.
29. Gör medarbetarundersökningar varje år. Mittmedia gjorde en stor undersökning 2017 där resultatet visade på urusel trivsel och många stora problem. Någon mer undersökning har det inte blivit, med hänvisning till kostnaden. Vi behöver regelbundna medarbetarundersökningar, åtgärder och uppföljningar.
30. Häv vikariestoppet och tillsätt vakanser. Luckor i bemanningen skapar en pressad situation och i längden en ohållbar arbetsmiljö. Det märks ännu inte i statistiken över sjukskrivna, folk går till jobbet fast de är sjuka, men det syns genom att folk drar från Mittmedia.
31. Arbetsredskapen måste fungera. Vi ska vara sparsamma, men vi ska inte vara dumsnåla. Visst kan vi använda båda sidor i anteckningsblocken, men om kamerorna är slut och våra mobiler har så dåliga batterier att våra livesändningar hotas blir det ett arbetsmiljöproblem. Att personal på egen hand får köpa gafflar till lunchrummet känns inte heller helt okej.
32. Kompetensutveckling är viktigt. Mittmedia har skrutit med sin egenhändigt utvecklade ”kompetensplattform”. Nog är det smart att lära sig nytt på distans när man har tid, men de två som hittills lagts ut har inte gett några djupare insikter. Koncepter borde gå att vidareutveckla. Vi kan också utnyttja kompetensen som finns i koncernen, genom att exempelvis ”skugga” någon. Inspiration från de bästa i branschen efterlyses också.
33. Följ upp och fråga varför. Många gånger slutar medarbetare utan att någon frågar varför, en del har inte ens haft något annat att gå till. Viktigt att veta vad som gör att folk väljer att dra vidare.
34. Undvik öppna kontorslandskapet. All forskning visar att det inte är någon bra arbetsmiljö, att det försämrar produktiviteten.

ANSTÄLLNINGSVILLKOR

35. Lägg ned MMK. Det interna bemanningsbolaget har varit starkt ifrågasatt ända sedan starten 2013. Det har skapat ett A- och B-lag på redaktionerna, där medarbetare jobbar sida vid sida med olika villkor. Och det har också använts som ett sätt att hålla nere lönerna och som ett sätt att kringgå LAS. Om man vill ha engagerade medarbetare i företaget går det helt enkelt inte att behandla anställda på det här sättet.
36. Höj lönerna. Lönen är viktig. De flesta i Mittmedia har fått högre krav och nya arbetsuppgifter de senaste fem, sex åren. Vi har inte kompenserats för detta. Tidningen Journalistens senaste undersökning visar på vårt dåliga löneläge. Många kommer dessutom från företag som tidigare haft vinstdelning.
37. Satsa på friskvård. Det är viktigt för företaget att ha en personal som mår bra. Enkel personalvård, exempelvis en timmes motion per vecka på arbetstid skulle välkomnas, utnyttjas och höja trivseln.
38. Bjud till. Fruktkorgar och gröna växter skapar trivsel. Prenumerationer på egna och andras tidningar ger mervärde och insikt. Individuella lösningar kan fungera bra, som att styra sin egen arbetstid, eller arbeta hemifrån.

LOKALT KONTRA CENTRALT

39. Låt lokalt vara utgångspunkten. Utvärdera de gemensamma redaktionerna, de har inte kommit till för att göra vår journalistik bättre, utan har varit ett sätt att spara pengar. Grundregeln måste vara att lokaljournalistik ska produceras lokalt.
40. Deskorganisationen bör vara lokal. Den gemensamma desken har mer handlat om resurssnål fjärrstyrning än om lokal närvaro. Deskredaktörerna har förlorat mycket av det som gör jobbet roligt, liveredaktörerna som ska jobba lokalt styrs centralt.
41. Sporten bör vara lokal. Vi har vi gett oss ut på den nationella marknaden för att konkurrera, och vi har gjort det hyggligt, men vi har blivit betydligt sämre lokalt. Låt de lokala redaktionerna som har bäst koll göra nyhetsvärderingen. I dag styr centrala beslut om gemensamma satsningar. Varje region bör ha en lokal sportchef som också producerar. I dag har vi sju icke-producerande chefer i en organisation med 60 personer. Inget hindrar att redaktionerna fortsätter att samarbeta, använda varandras texter, jobbar tillsammans när lag eller enskilda idrottare tävlar i andra delar av Mittmedialand.
42. Serviceorganisationer kan vara centrala. Nattdesken och tv-navet är ett viktigt stöd för de lokala tidningarna, och svåra att decentralisera.
43. Redigeringsnavet bör utvärderas. Går det att decentralisera, helt eller delvis? Så mycket som möjligt bör göras lokalt, till exempel nyhetsredigering. Kvälls- och helgredigering kan ske centralt.

ORGANISATION och LEDNING

44. Visa att ni vill satsa genom att nyanställa. Våra redaktioner är snudd på anorektiska. Sedan 2013 har kraftiga neddragningar drabbat fotfolket, samtidigt som nya tjänster inrättas för olika typer av tjänster i ”molnet” – de anställdas öknamn på det lite luddiga mellanskiktet som svävar ovanför våra huvuden.
45. Omfördela resurser. Avskaffa tjänsterna som redaktionell chef, deskcheferna, opinionschefen, sportchefen med flera. Flytta resurserna till de lokala redaktionerna. Lägg det publicistiska ansvaret och ansvaret för personalen lokalt.
46. Chefer på plats. Så lång som möjligt bör chefer bo i spridningsområdet. Det säkrar den lokala förankringen.
47. Se över chefredaktörens roll. Grundtanken bör vara att chefredaktören sköter sin tidning och sajt utifrån de förutsättningar som finns på varje ort. Chefredaktörerna måste bli mer delaktiga i verksamheten lokalt. Många upplevs som osynliga på sina redaktioner. Se över hur många titlar hen ska ha ansvar för. Örnsköldsvik är exempelvis styvmoderligt behandlat, styrt från Sundsvall, medan man i Dalarna haft gemensam chefredaktör för fem av länets titlar i uppåt 20 år.
48. Lyssna på medarbetarna och förhandla. Klubben uppskattar en motpart som förstår innebörden i ordet ”förhandla” som innebär respekt för att andra sidan av bordet har andra perspektiv och vettiga synpunkter, som i bland kan innebära att företaget reviderar sina förslag. Det är för oss en självklar del av MBL-processen.
49. Slopa det delade ledarskapet. Kalla det medarbetaransvar, som det ju faktiskt är. I dag väcker uttrycket ilska, som något cheferna drar till med när de inte orkar leda, för att frånhända sig ansvar.
50. Se över möteskulturen. Varje möte ska ha ett tydligt syfte, så är det inte alltid i dag. Mycket värdefull tid går förlorad.
51. Byt ut chefer som inte fungerar. Eller ge dem verktyg att klara av sitt jobb bättre. Chefer som lämnar sina tjänster bör återgå i produktion, inte placeras på hitte-på-tjänster.
52. Bemöt personalen med respekt. Chefer på åtminstone chefredaktörsnivå måste lära sig namnen på sina anställda. Hälsa. Skäll inte på personal inför hela redaktionen.