Namn istället för lösa rykten?
Gynnar de pressetiska reglerna ryktesspridning och skvaller? Kommer öppenheten på Internet att påverka också andra medier när det gäller till exempel namnpublicering?
Gynnar de pressetiska reglerna ryktesspridning och skvaller? Kommer öppenheten på Internet att påverka också andra medier när det gäller till exempel namnpublicering?
Grävande Journalisters ordförande Björn Häger diskuterar saken i veckans Tankeställare (sidan 9). Detsamma gör min kollega Peppe Engberg i en annan medietidning. Engberg går långt i sin kritik och menar att skriverierna kring TV-mannen ”visar att vi nått en punkt, där pressens korporativa skråregler tjänat ut”. I stället vill han ha ett system liknande det amerikanska, med domstolsprövning av integritetskränkande publiceringar. Förmodligen med tryckfrihetsförordningens förtalsparagraf som åtalsgrund.
”Den nya mediesituationen leder
till en mer liberal syn på namnpublicering”
Frågan om namn eller inte är alltid intressant och just nu högst relevant. Publiciteten kring TV-mannen följer ett mönster vi väl känner igen, men innehåller alltså också en del nytt som på sikt kan komma att vända upp och ner på hela det självsanerande systemet med pressetiska regler.
Det nya är Internet, och det faktum att det plötsligt finns flera miljoner möjliga utgivare som var och en kan fatta publicistiska beslut – om exempelvis namnpublicering. Och som också gör det, till exempel när det gäller TV-mannen. Visserligen har de traditionella medierna fortsatt att skydda honom, med undantag från Peppe Engbergs egen tidskrift som av någon svårbegriplig anledning väljer att ”säga som det är”. Än så länge är det just ett undantag, men den nya anarkistiska mediesituationen kommer med säkerhet att leda till en mer liberal syn på just namnpublicering.
Frågan är om det till alla delar är så illa. TV-mannen och andra anonymiserande epitet, ger skvallerpressen möjlighet att sprida lösa och obekräftade rykten om privata förhållanden och beteenden, utan större risk för påföljd. I ett sådant läge kanske skadan för den enskilde blir mindre med röjd identitet, om det innebär att uppgifterna blir mer återhållna och framför allt sanna.
Spelreglerna är ingen lag och skyddet för enskilda ingen plikt. Viktigare är det publicistiska ansvaret, och synen på pressetiken som den formulerats av publicisten Hans Schöier:
Ӏr det sant?
Kom ihåg att du hanterar människor!”
Det räcker långt.
