”När har man feber i 20 veckor”

”Kan vi sakta ned lite?” Det är november i Sköndals centrum i södra Stockholm. Förorten är omgärdad av grönt, vilket Julia Skott är tacksam för. Här började hon gå långsamma åttaminuterspromenader i somras, efter att ha varit sängliggande sedan vårvintern.

Samma marsvecka som Sverige fick sitt första dödsfall i covid fick Julia Skotts man ont i halsen. Hon började också känna sig krasslig. Nös, tänkte därför att det inte kunde vara covid. Men medan mannen blev frisk efter några veckor gick Julia Skotts förkylning inte över.

– Jag blev febrig, snurrig och korkad. Det bara fortsatte. Det var ganska läskigt, för jag jobbar med ord och kunde inte hitta några ord.

Annons

Samtidigt som hon väntade på att piggna till gick luften ur frilansmarknaden. Föreläsningar och modereringsuppdrag ställdes in, frilansbudgetar snördes åt på annonskrisande medieföretag. Och att sitta i tv- och radiopaneler gick ju inte.

– Så jag var nog i ungefär samma läge som många andra, förutom att jag hade gelé och bechamel i hela hjärnan och bara sov.

Efter en tid insåg hon att arbetsmarknadsläget inte spelade någon roll – för hon blev inte bättre.

Febern varade i fyra, fem månader, och återkom om hon tog i för mycket; att försöka diska kunde räcka. Nu, sen höst, efter sjukgymnastik och en mängd läkarbesök, är krafterna på väg tillbaka. Hjärnan fungerar skapligt igen. Hon kan så smått fundera på pitchar och texter: vad orkar hon, vad går att göra?

Julia Skott går mot ett årsbokslut i sitt handelsbolag på halva förra årets – som var ett ovanligt dåligt år. Tredje kvartalet 2020 drog hon in noll kronor.  Hon har knappt tagit ut någon sjukersättning.

– Jag tog ut för några veckor under tidig sommar. Men det var dels krångligt och dels så lite att jag inte orkade försöka igen. Att jag väntade så länge var för att jag var för sjuk och trodde att det skulle gå över. Jag menar, när annars har man feber i 20 veckor?

Hon tjänade också precis för lite 2019 för att kvalificera sig till regeringens coronakrisstöd till enskilda företagare. Journalistförbundet har kritiserat gränsen på en omsättning på 200 000 kronor för att vara för hög och lämna många frilansar utan stöd.  

Julia Skott har i stället klarat sig på sparpengar och genom att hennes man är anställd ingenjör. De har inga barn och små kostnader. Som ensamstående hade hon fått flytta in hos sin mamma och hennes katter i Jakobsberg, konstaterar hon krasst. Men:

– Det är absolut inte synd om mig. Jag är privilegierad av att jag varit en ”lägga på hög”-myra som alltid tänkt att det kommer att komma svårare tider. Och man kan väl definitivt säga att det här är den regniga dagen som frilansar lägger undan pengar till.

Några sammanbrott har hon förstås haft av att hjärna och kropp legat nere på okänd tid. Att inte kunna vara kreativ och inte förmå dra in pengar har tärt.

– Jag har försörjt mig själv hela mitt vuxna liv. Att plötsligt känna att jag inte bidrar alls – varken till mitt eget hushåll eller samhället!

Under hösten har hon kunnat podda lite för att hålla modet uppe, i egna poddarna Make Do (om konst och skapande), och Chick Flick Fix (”som lagar och förstör romantiska komedier”). Hon har också gjort några inhopp som tyskfranska tv-kanalen Artes korrespondent i Skandinavien. Att sticka har fungerat hela sjukdomstiden; hjärnan verkar inte inblandad i den handarbetsformen.

Krisen har fått Julia Skott att gå med i a-kassan. Men trots läget har hon inte velat lägga företaget vilande för att få ut ersättning.

– Det är jättedumt att man inte får ha a-kassa på deltid som frilans. Det hade varit en jättebra grej för både mig och många andra nu. Är du en vanlig arbetslös kan du ju arbeta deltid och få a-kassa deltid.

Personalia

Julia Skott
Titel: Frilansjournalist och keramiker. Föreläser och modererar, skriver reportage och kulturtexter för olika uppdragsgivare, medverkar regelbundet i tv och radio som kommentator och expert.