Närmare strejk än på 18 år – ”Vi vill komma överens”

Idag och imorgon möts Journalistförbundet och Medieföretagen för att fortsätta förhandlingarna om public service-avtalet.

– Vi vill träffa en överenskommelse och vi vill göra det i dag eller imorgon. Vi ser fram emot konstruktiva förhandlingar, säger Journalistförbundets förhandlingschef Katarina Dahlskog, som samtidigt medger att det är ett ansträngt läge i förhandlingarna när det gäller kraven på arbetstidsförkortning och deltidsanställdas rätt till övertidsersättning:

– Där finns det ett starkt motstånd från motparten.

Har ni satt en bortre deadline för när ni behöver ta till stridsåtgärder om ni inte kommer överens?

– Vi har naturligtvis en tidsplan när vi vill vara klara, men den ändras hela tiden utifrån att det rör på sig i förhandlingarna. Att varsla om stridsåtgärder är en sista utväg. Vi vill ju komma överens.

Trots att parterna inom industrin har nått en överenskommelse om det så kallade märket, ett tvåårigt avtal med ett värde på 6,4 procent, kärvar alltså förhandlingarna – och inte bara mellan Journalistförbundet och Medieföretagen.

Igår lade Unionen och Sveriges Ingenjörer strejkvarsel mot flera utbildnings- och innovationsföretag inom Almega, bland andra friskolekoncernen Academedia och på Handelshögskolan i Stockholm, och kommer parterna inte överens startar strejken den 23 april.

De stridsåtgärderna påverkar indirekt förhandlingarna mellan Journalistförbundet och Medieföretagen om de fem journalistavtalen på dagspress, public service, tidskrift, etermedier och bemanning. Stridsfrågorna för Unionen och Sveriges Ingenjörer är nämligen samma som för Journalistförbundet, och motparten är densamma: Almega, där Medieföretagen ingår.

Skulle Almega och Unionen/Sveriges Ingenjörer nå en överenskommelse öppnar det för att Journalistförbundet och Medieföretagen ska nå en liknande överenskommelse. Kommer de inte överens före den 23 april öppnar det för fler stridsåtgärder på arbetsmarknaden.

Därmed är Journalistförbundet närmare att ta till strejkvapnet än man varit på 18 år.

De två huvudsakliga stridsfrågorna rör dels arbetstidsförkortning, dels deltidsanställdas rätt till övertidsersättning, i stället för den lägre mertidsersättningen, när de jobbar fler timmar än de har i sina kontrakt. Båda frågorna ingick i uppgörelsen om märket mellan industriarbetsgivarna och facken inom industrin, men industriarbetsgivarna var noga med att de inte var normgivande för hela arbetsmarknaden:

– Det är inte arbetsgivarens uppfattning att det är en del av normeringen, utan normeringen innehåller typiskt sett nivåfrågan, hur långt avtalet är och viktningen av avtalet. De andra frågorna får förhandlas på sina egna meriter av övriga parter på arbetsmarknaden, sade Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin under förra veckans pressträff om överenskommelsen om märket.

Arbetstidsförkortningen motsvarar en extra ledig dag per år på flera av de färdigförhandlade kollektivavtalen. Almega och Medieföretagen har motsatt sig ytterligare arbetstidsförkortningar. Medieföretagens vd Maria Möller sade till Journalisten för två veckor sedan att ”kostnaderna riskerar att bli enorma” och menade att sådana beslut ska fattas ”i respektive verksamhet och inte genom kollektivavtal eller lagstiftning”.

När Unionen och Sveriges Ingenjörer tidigare i veckan tecknade avtal med Tech Sverige ingick en arbetstidsförkortning om en dag per år. I utbyte fick arbetsgivarna vissa undantag från förhandlingsplikten i Medbestämmandelagen (MBL):

”MBL light” innebär att företag med färre än 50 anställda och där det inte finns en lokal fackklubb eller ett arbetsplatsombud, inte behöver MBL-förhandla med den fackliga centralorganisationen vid mindre viktiga förändringar. ”Viktiga” förändringar som påverkar medlemmarnas arbetsvillkor, anställning och placering måste dock fortfarande förhandlas.

Det är inte otänkbart att Almega skulle gå med på en liknande lösning i förhandlingarna med Unionen och Sveriges Ingenjörer, men för Medieföretagen skulle fördelen med ett ”MBL light” vara begränsad på public service-området eftersom det endast rör tre företag med fler än 50 anställda och där det finns journalistklubbar.

Kravet på rätt till övertidsersättning för deltidsanställda torde det vara enklare att nå uppgörelser om i avtalsrörelsen.

För industrin, som har få deltidsanställda, var det inte svårt att gå med på kravet. Inom handeln, där 70 procent jobbar deltid, satt kravet hårdare inne och rätten till övertidsersättning för deltidsanställd butikspersonal införs därför först nästa år, efter att Handelsanställdas förbund och Svensk Handel kom överens i fredags.

– Bakgrunden är EU-domar där det har slagits fast att det är diskriminerande mot deltidsanställda att inte ge dem samma ersättning som heltidsanställda när de jobbar fler timmar än de har i sina kontrakt. Kravet är alltså att mertidsersättning ska upphöra och att alla ska ha rätt till övertidsersättning när de jobbar över, oavsett anställningsgrad, säger Journalistförbundets förhandlingschef Katarina Dahlskog.

I och med att det finns EU-domar på området borde det väl inte vara så svårt att få det ändrat i kollektivavtalen?

– Det kan man tycka, men Almega har en annan inställning. Vi menar att vi inte ska ha diskriminerande regler i våra kollektivavtal.

Journalistförbundet har dessutom ytterligare ett centralt krav i förhandlingarna med Medieföretagen, som gäller användningen av utlasningar på svenska redaktioner.