Nätverk synar könsrollerna Allt är möjligt

I reklamens värld är det ofta tydligt hur bilderna av män och kvinnor förstärker gamla könsroller.

Men hur uppmärksamma är vi journalister på hur vi hanterar gamla invanda myter och fördomar i våra artiklar?

Inte särskilt mycket, tycker några av medlemmarna i det mediekritiska nätverket Allt är möjligt i Göteborg.

Ofta använder vi oss slentrianmässigt av stereotyper och schabloner. Fingrarna halkar iväg över tangenterna och vi skriver kvinnlig läkare eller kvinnlig polis, trots att det inte har någon särskild betydelse för texten. Mer sällan poängterar vi att läkaren eller polismannen är manlig.

– Vi borde tänka ett steg längre, säger frilansjournalisten Maria Jacobson.

Tillsammans med kollegan Maria Edström tog hon för sju år sedan initiativet till nätverket Allt är möjligt.

Vi har stämt träff på Tidskriftsverkstan i Göteborg. Den är inrymd i ett äldre hus, strax intill saluhallen. Avlutade dörrar, vita väggar fulla av affischer och hyllor där tidskriftsverkstans alla tidningar trängs. Det är lite trångt och slitet men charmigt och trivsamt. Maria och Maria brygger kaffe i det pyttelilla köket.

– Vi kände inte igen oss i den mediebild som fanns, säger Maria Edström som en av förklaringarna till varför nätverket bildades. När vi startade Allt är möjligt var det ovanligt med arbetande kvinnor i medierna. Vi hittade dem på sin höjd inom vården eller som sekreterare med telefonlur intill örat. Det ser inte så mycket bättre ut i dag.

Maria Edström och Maria Jacobson hade båda som journalister sysslat mycket med kvinnofrågor och retat sig på den sexistiska och stereotypa kvinnobilden i medierna. En kväll samlade de några vänner för en gemensam diskussion.

Under åren som gått har nätverket blivit alltmer formaliserat och aktivt. Nyligen gav Allt är möjligt ut en handbok i mediekritik som givits ut med stöd av Sveriges Tidskriftsverkstäder och Folkhälsoinstitutet. Arbetet med boken har tagit två år.

I föreningen finns ett socialt kitt, en kärna av kompisar som träffas och diskuterar. Allt är möjligt vill inte växa sig för stora. En av idéerna med nätverket är att mötas i mindre grupper så att alla får chans att debattera och hitta egna förhållningssätt. Nu finns så pass många medlemmar i Stockholm att de ska försöka starta en egen grupp.

Intresset för medier är stort hos allmänheten i dag. Men Maria Jacobson tycker att medierna inte har fångat upp trenden.

– Den hierarkiska uppbyggnaden av redaktionerna speglar utbudet i medierna. Dagens Nyheters förre chefredaktör Arne Ruth har rätt när han säger att medierna styrs av faktorer som vi aldrig har analyserat. Vi distanserar oss och tar ingenting på allvar. Vi har målat in oss i ett hörn där vi tycker att kollegers och arbetsledningens åsikter är viktigare än läsarnas uppfattning. Vi måste fundera på hur vi förhåller oss till det demokratiska uppdraget. Det är en makt- och demokratifråga.

När vi pratat en stund ansluter sig Erica Hedin, journalist på Sveriges Radio Göteborg.

Kärnan i nätverket har en princip att så långt som möjligt vara flera när de ska intervjuas. På det sättet kommer flera till tals.

Så blir det också som det ofta blir när flera engagerade människor samlas. Ett samtal som böljar fram och tillbaka, där någon börjar ett resonemang som avslutas av någon annan.

– Vi gillar inte uttrycket ”vi kvinnor tycker” eftersom vi inte tycker lika om allting, säger Maria Jacobson.

Nätverket verkar för en större mångfald i medierna och Allt är möjligt ska bevaka, ifrågasätta och sprida information om enfaldiga medieskildringar av kvinnor och män. Nätverket är för ideal som varken kräver anorektiskt beteende, anabola steroider eller silikon. Föreningens ambition är att utveckla samarbete på lokalt, nationellt, nordiskt och internationellt plan.

– Utifrån grundtankarna får vi ha lov att ha olika åsikter, säger Erica Hedin. Nätverkets medlemmar bestämmer själva vilka aktioner de vill göra på olika håll i landet.

I Göteborg har nätverket anordnat en studiecirkel för att öka kunskaperna om hur mediebruset ser ut. Några har också gått en kurs i retorik för att lära sig argumentera.

– Det är viktigt att man inte känner sig personligt påhoppad när man blir angipen utan att man klarar av att styra tillbaka till sakfrågorna, säger Maria Jacobson.

Erica Hedin tycker att arbetet i Allt är möjligt är till nytta och glädje i yrkesrollen.

– När vi tänker mer aktivt och granskar det vi själva gör blir vi bättre journalister. Vi måste ha ett kritiskt förhållningssätt. Man kan inte vara objektiv och saklig när det ser ut som det gör i medierna. Men för vissa är det provocerande när man sätter in saker i ett könsperspektiv.

– Vi måste fråga oss på vilka villkor människor får delta i medierna, inskjuter Maria Edström. Det blir faktiskt roligare och intressantare journalistik om vi anstränger oss lite mer.

Ett argument som möter nätverkets medlemmar i diskussionen är att medierna ger folk vad folk vill ha. Kvinnor och män köper tidningar och tidskrifter som sprider schablonbilderna.

– Det finns inte så många valmöjligheter, menar Maria Edström. Jag tror att Lars Molins film Den tatuerade änkan blev en sådan succé för att den vände upp och ner på alla begrepp. Den gav en helt annan bild av den medelålders kvinnan än de mediebilder vi ständigt matas med.

Ett annat argument är att kvinnofrågorna är ute.

– Många tycker att det är bra som det är och att man inte ska lyfta fram kvinnor för att de är kvinnor, säger Maria Jacobson. Man kan inte ha med kvinnor för att de är just kvinnor, men man kan ha invandrare för att de är just invandrare.

– Vi borde göra en bättre analys av vad vi håller på med. Tycker man att kvinnofrågorna är ute så välj något annat, uppmanar Erica Hedin. Invandrare, handikappade, unga killar eller vad som helst. En del människor gör aldrig något som är värt att skildra i medierna. De framställs alltid som representanter för någonting och man låter en ”expert” tala för en hel grupp.

Bokmässan i Göteborg 1994 blev ett genombrott för Allt är möjligt. Mässan sponsrade en monter till föreningen som gjorde en bildutställning med avskräckande exempel från tidningar och tidskrifter.

Nätverket delade också ut speciella aktionspaket med färdigtryckta vykort till dem som själva ville protestera mot någon annons eller artikel. Skådespelaren och medlemmen Anna Broman framträdde med ståuppmonologer som lockade till många skratt, ända tills publiken fick klart för sig att hon dramatiserat verkliga tidningstexter.

Samma år fick dåvarande ordföranden Clara Mannheimer, Maria Jacobson och Maria Edström Pennskaftspriset för att de värnat det kvinnliga perspektivet i journalistiken.

Allt är möjligt har också en egen hemsida (www.natverkstan.net/alltarmojligt) och ett nyhetsbrev för att få igång en dialog och inspirera till ett förhållningssätt till medierna.

Föreningen är flitigt efterfrågad för föreläsningar. Ofta måste medlemmarna tacka nej för att de inte har tid att ställa upp. Ett av syftena med att ge ut handboken är att ge tips till dem som vill fördjupa sig i ämnet.

– Vi vill också att man ska använda den i skolan för att få igång diskussionen om hur det ser ut i mediebruset.

Efter bokmässan fick nätverket också förfrågningar om att delta i TV. Ofta tackade de nej, när de fick klart för sig att det var tänkt att de skulle vara ”de unga, arga” kvinnorna, som tillfrågades för att piffa upp sändningen med något skojigt.

Reklamens bilder är mycket tydligare och lättare att se än de schabloner som finns i tidningsartiklar.

– Men vi anser att nyheter, fiktion och reklam samverkar för att bevara och förstärka de stereotypa könsrollerna, säger Maria Edström.

– Vi borde ägna mer tid åt att diskutera könsrollsbeskrivningarna i journalistiken, tycker Maria Jacobson. Varför beskrivs en kvinnlig vd som liten och späd, med rödlackerade naglar och högklackade skor? Vi ägnar oss sällan åt att granska och beskriva en manlig toppchefs manchettknappar eller slipsnål.

Ett av Allt är möjligts tips är att prova att byta roller. Sätt in en man i kvinnans ställe i texten. Låter det underligt och löjeväckande? Kanske har du halkat in i schabloniserandet.

Kvinnor poserar i medierna medan män har ett dynamiskt uttryck, de är på språng, på väg någonstans.

Den som ger sig ut i tidnings- och tidskriftsvärlden behöver inte leta länge innan stereotyperna dyker upp. Ett exempel på poserande kvinnor fanns i ICA-förlagets tidning Buffé (11/98) som skickas till ICA-kortskunder. Buffé är ingen liten tidning. Den leder TS-mätningarnas upplageliga för tidskrifter med över en miljon exemplar.

Texten handlar om två krögare som bjuder på recept till en supé för två. En av krögarna är Bengt Wedholm. På bilderna står han framåtlutad, med armen runt den anonyma gästen/modellen/skönhetsslaven. I bildtexten kan man läsa att Bengt Wedholm bjuder ”Naturliga tjejer och kvinnor” på maten. Lutfisksufflé är en av rätterna på menyn. ”Men varför just lutfisk?”, undrar textförfattaren och fortsätter ”En lätt sensuell fisk om den är rätt tillagad”. Texten avslutas med ”Hur kvällen avslutas är däremot en öppen fråga. Ett klokt råd från två erfarna herrar är att överlämna det beslutet till gästen…”.

I handboken Allt är möjligt och på de här sidorna finns andra exempel.

– Lyft blicken och fundera över vad som förminskar och osynliggör kvinnor, säger Maria Edström. Vilken värld vill vi gå ut och skildra?

QIA RINDEVALL

qia.rindevall@sjf.se

AGERA SJÄLV!

Ger medierna folk vad folk vill ha? Eller säger vi ifrån alltför sällan? I Allt om möjligts handbok finns förslag på hur man kan agera:

n Protestera och anmäl

Retar du dig på könsdiskriminerande annonser? Skriv ett brev eller vykort till företaget. Anmäl till ERK, Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Skriv brev till tidningen som publicerat artikeln eller bilderna du reagerar på.

n Gör en aktion

Gör banderoller, affischer, klistermärken. Sätt upp dem på stan. Klipp bra och dåliga bilder ur medierna. Gör en utställning. Köp inte produkter vars marknadsföring du inte gillar. Gör alternativa löpsedlar och lägg ut dem på nätet.

n Ordna en studiecirkel

Starta en mediekritisk grupp.

Mediernas stereotyper

Skönhetsslaven och drömprinsen

Kärleksgudinnan finns både som Hora och Madonna. Horan är en fresterska som använder sin kropp för att nå sina mål. Som sexig, utmanande och ofta farlig kvinna finns hon i allt från porrtidningar till kvällstidningarnas söndagsbilagor, på film och i reklamen.

Madonnan som associerar till renhet, späkning, andlighet och svalhet hittar vi i modereportagens och parfymannonsernas anorektiska och bleksminkade modeller.

Skönhetsslaven är ung, smal och vacker och ägnar sig åt sitt utseende. Hon arbetar inte och har sällan ett socialt liv. Hennes roll är att vara vacker kvinna. Hon används ofta som blickfång i reklamen.

Projektören är en upptagen affärsman i slips och kostym som alltid har stora projekt på gång och lite tid för privatliv. Han är aktiv, kompetent, framgångsrik och socialt utåtriktad. Som stereotyp sammanfaller han med den klassiska rollen som familjeförsörjare. Han har ofta rollen som expert.

Hushållsfunktionären handarbetar, bakar, tvättar och städar. Har hon ett arbete kan hon ändå vara en perfekt maka och mor. Skulle en hushållsfunktionär i reklamen hitta en fläck på skjortan som inte går att få bort rycker en manlig Projektör in för att ge råd. Vanlig i TV-reklam.

Machomannen är stark, modig och äventyrlig. Är han på den goda sidan uträttar han hjältedåd. På den onda sidan blir han grym och sadistisk. Han är oftast en ensamvarg och har inget hem, kvinnorna kommer och går.

Drömprinsen utstrålar romantik mer än sexobjekt. Han kan vara popstjärna, fotomodell eller skådespelare. Förekommer ofta i tidningar riktade till yngre tjejer. Han närmar sig Skönhetsslaven, en passiv konsument långt borta från yrkesliv och sociala sammanhang. Det kan enligt Allt är möjligt bero på att arbetslösheten bland ungdomar tvingat fram en ny definition av maskulinitet. Projektörens portfölj har bytts mot en gitarr.

Källa: Allt är möjligt, En handbok i mediekritik