Nu kommer anti-Slapp-lagarna till Europa – efter amerikansk modell
Förtalsproblematiken i Europa påminner om situationen i början av 1960-talet i USA, där en viktig HD-dom och en ny lag kom att förändra allt. Nu är samma typ av lagstiftning på väg in i Europa.
EU är på väg att införa ett nytt direktiv som ska förhindra munkavlestämningar mot journalister, så kallade Slapps (strategic lawsuits against public participation). Ministerrådets kompromiss är dock ordentligt urvattnat anser bland andra Journalistförbundet samt Europeiska Journalistfederationen (EFJ) som menar att direktivet inte kommer att skydda journalister i någon större utsträckning och att det bara får träff på en mycket liten del av alla Slapp-stämningar i Europa.
Den brittiska nya lagstiftningen ser dock ut att kunna sätta hinder för den omfattande förtalsturismen till London, åtminstone när det gäller rapportering om ekonomisk brottslighet, vilket utgör 70 procent av alla Slapp-stämningar mot journalister.
Situationen med okynnesstämningar i Europa påminner om hur det såg ut i USA före 1964. Under människorättsrörelsen i USA satte myndighetspersoner i delstaterna Georgia, Alabama, Mississippi och Louisiana i system att, mycket framgångsrikt, stämma tidningar i norra USA för deras rapportering om segregationen i Södern.
1960 stämde LB Sullivan, polischef i Alabamas huvudstad Montgomery, New York Times för förtal i en helsidesannons betald av en människorättskommitté. I annonsen kritiserades polisens övergrepp mot demonstranter i Alabama. Annonsen innehöll flera felaktiga uppgifter och Sullivan vann enkelt i de lägre instanserna och tilldömdes ett skadestånd om 500 000 dollar (cirka 40 miljoner kronor i dagens penningvärde). New York Times överklagade till USAs högsta domstol, som den 9 mars 1964 kom fram till att de felaktigheter som New York Times publicerat inte kunde leda till att tidningen fälldes eftersom det saknades ont uppsåt:
”Felaktiga påståenden är oundvikliga i den fria debatten och måste skyddas om yttrandefriheterna ska ha det andrum som de behöver för att överleva”, slog den eniga domstolen fast och förtalseran i USA var slut.
New York Times tidigare advokat David E. McCraw menar i boken Truth in Our Times (2019) att domen slår fast att i en fungerande demokrati krävs en obalanserad yttrandefrihetslagstiftning där den som yttrar sig har ett bättre skydd än den som tar skada av yttrandet:
”Det är bättre för alla med en fri press som tillåts göra misstag än med ett sanningsministerium i Washington.”
Den som medvetet sprider falska uppgifter kan dock fortfarande fällas för förtal i USA. Det var därför Fox News i april i år valde att förlikas med rösträkningsföretaget Dominion och betala 8,1 miljarder kronor i skadestånd för programledaren Tucker Carlsons påståenden om valfusk i presidentvalet 2020. Carlsons sms till chefer på Fox visade att han var medveten om att han ljög för tittarna.
Jämförelsen mellan Europa idag och USA före 1964 är bara delvis relevant menar Thomas Mattsson, senior advisor på Bonnier News:
– När New York Times friades var det plötsligt slut på alla dessa stämningar från offentliga personer som ville stoppa dagstidningarna från att skriva om människorättsrörelsen, det slogs helt enkelt fast att den som har ett officiellt ämbete måste kunna bevisa att tidningen hade ett ont uppsåt med sin publicering. Men även om New York Times vs. Sullivan framhålls som ett av de viktigaste HD-besluten någonsin i USA, så gällde skyddet för medierna bara gentemot polischefer och andra med sådana positioner – inte affärsmän i London, för att jämföra med Realtids granskning, säger Thomas Mattsson.
Domen satte stopp för en sorts missbruk av domstolsväsendet, det gick inte längre för politiker och myndighetschefer att stämma tidningar till tystnad.
– Men det går fortfarande att som privatperson – till och med väldigt känd och väldigt rik – att stämma ett svenskt medieföretag i USA. Detta sker och detta hotas ansvariga utgivare, som ju har grundlagsskydd i Sverige, med och det är en skandal. Att domstolar i exempelvis USA, England, Wales och Irland ger sig själva jurisidiktion över svenska mediers journalistik i Sverige på svenska för en svensk publik är helt orimligt.
Thomas Mattsson under ett seminarium i Almedalen. Foto: Tor Johnsson
Thomas Mattsson berättar att han som ordförande för Utgivarna vid ett tillfälle konfronterade Storbritanniens ambassadör om hon tyckte att en svensk publicering skulle kunna prövas i London.
– Hon tyckte det, påstod att eftersom innehållet finns på nätet så var det okej. Då frågade jag om ambassadören tyckte att The Times eller The Sun, enligt samma logik, borde underkasta sig förtalsmål i Moskva eller Teheran eller Peking? Då fick jag däremot inget svar, säger Thomas Mattsson.
I syfte att ytterligare stärka skyddet för medier och förhindra att ogrundade förtalsstämningar mot medier stoppar viktig journalistik har 32 av USAs delstater sedan 1990-talet infört så kallade anti-Slapp-lagar. Lagarna tvingar den som vill stämma någon för förtal att omgående lägga fram tillräckliga bevis för att en domstol ska anse det vara ”sannolikt” att de skulle kunna vinna målet i en rättegång, annars avslås stämningsansökan. Det är samma typ av lagstiftning som nu är på väg att införas i England och i EU.
Kombinationen av anti-Slapp-lagarna och HD-domen ”New York Times Company v. L.B. Sullivan” från 1964 har skapat ett ”överladdat förtalsskydd” för journalister, menar flera amerikanska yttrandefrihetsexperter.
Läs mer: Så hotas svenska medier till tystnad.
