Ny affär avslöjad i Vindeln.

Den rubriken på Västerbottens-Kurirens förstasida får kommunalrådet att se rött och skriva ilskna insändare till tidningen om den konspiratoriskt lagda lokalredaktören Ingrid Marklund.

“VKs nyhetsartiklar från Vindeln präglas av insinuationer, medvetna förvrängningar och misstänkliggöranden. Det är fullständigt oacceptabelt, en avart av journalistik.”

Det är vad kommunalrådet Christer Lundgren, ©, tycker om Ingrid Marklunds journalistik.

Hennes bevakning av Vindeln engagerar kommunalrådet så till den grad att han under fullmäktige i december avslutade sin genomgång av långtidsbudgeten med en förhoppning om att VK skulle sluta med sina negativa skriverier.

Under det mötet väcktes också förslaget att Vindelns kommun skulle sluta annonsera i VK tills lokalredaktören hade bättrat sig. Av det blev dock inget.

Själv skrattar Ingrid Marklund när kommunpolitikernas ilska kommer på tal. Även om hon erkänner att det ibland kan vara jobbigt att besöka kommunhuset när alla vaktar på vad hon gör och när “marken fryser” omkring henne.

— Jag finns inte i Vindeln för att göra politikerna nöjda utan för att skriva om det som har allmänintresse. Det går inte att undvika att skriva om de klantigheter som kommunen ägnat sig åt. Förhoppningsvis skärper kommunfolket sig efter VKs bevakning.

Den här dagen regnar det på snödrivorna i Vindeln och dimman driver i sjok förbi tjänstecentrumet Holms gård där VKs lokalredaktion är inhyst. Utvändigt är de gula träbyggnaderna kulturskyddade, VK får inte ens sätta upp en skylt på fasaden. Invändigt har renoveringsivern gått fram väl hårt. Av de gamla husens forna charm syns inte mycket.

Genom redaktionens fönster kan man se bilarna på väg 363 susa förbi Shellmacken på väg mot Sorsele. Ingrid Marklund tillbringar förmiddagen på redaktionen för att hålla “expeditionen” öppen. Det är inte precis någon rusch av folk. Hon får två besök, en familj vill få in en dödsannons och en äldre dam vill att VK ska skriva om hennes man som snart fyller år.

Lugnet har åter lägrat sig i samhället. Riksmediernas intresse för bråket på Renforsskolan har svalnat. Nu osar det bara från renköttet i samhällets rökeri. Kvar är Ingrid Marklund, som sedan tre år tillbaka bevakar kommunen för VK. Till vardags är hennes ende konkurrent Västerbottens Folkblads halvtidsredaktör.

“Kritikerna glömmer lätt alla

positiva artiklar jag skrivit.

De minns bara skandalerna. “

Bråken på skolan hörde Ingrid talas om redan i höstas. Men hon hann aldrig kolla ryktena innan det blev jullov. Efteråt har hon fått höra att flera föräldrar funderade på att vända sig till tidningen. Men de gruvade sig för att det skulle leda till nya negativa skriverier om Vindeln.

Att bråket på skolan väckte sånt intresse i hela landet förvånar inte Ingrid.

— Det är ett tacksamt ämne som ligger i tiden. Sedan beror det på hur man skriver, om andra medier ska nappa. Jag vinklar nog hårdare och då blir det mer synligt för andra.

Ingrid bor i grannkommunen Vännäs, i byn Stärkesmark, några mil från Umeå. När det hettade till på högstadieskolan i Vindeln tyckte hon att det var skönt att hon inte hade barn i den skolan.

— Det blir alltid så att man engagerar sig i något på den ort där man bor. Jag slipper problemen med bindningar åt olika håll.

Snart ska hon flytta hela redaktionen till Stärkesmark. Annonsförmedling och annat expeditionsarbete ska i framtiden läggas ut på någon företagare i Vindeln för att Ingrid ska få mer tid till journalistiken.

Jobbet i Vindeln är hennes första lokalredaktörsjobb. Tidigare har hon jobbat på Sundsvalls Tidning, Dagbladet, lokalradion och TVs Mittnytt i Sundsvall. Hon har också frilansat en tid.

För Norra Magasinet gjorde hon ett uppmärksammat inslag om en man som dömts för incestbrott. Ingrid försökte visa att mannen var dömd utan bevis. Han blev också frikänd senare.

Det var ett arbete hon fick ta mycket stryk för, inte minst från kvinnogrupper i Umeå. Även en del av hennes kolleger var tveksamma.

— Det var en jobbig tid, men det tränade mig i att ta konflikter. I dag klarar jag att stå emot och att ta kritik. Jag har blivit mer hårdhudad och tar inte kritiken så personligt.

Hon tycker också att hon har stort stöd från centralredaktionen och chefredaktören Torbjörn Bergmark.

Det är stor skillnad på att vara lokalredaktör och att sitta på en större redaktion, tycker hon.

— Man är så mycket närmare läsarna och man måste möta dem man skriver om på Konsum. Då är det viktigt att man kan stå för det man skriver. Och att man är noga med fakta. Ett fel i en notis får man höra direkt.

I Vindeln pågår ett hotellbygge. Kommunen ska bygga ett nytt, tjusigt hotell som ska locka turister till orten. Det är en av de kommunala skandaler som Ingrid fått ärva av förre lokalredaktören. Det har blivit många spaltmeter om hotellet i VK under de senaste åren. Bygget har bland annat lett till att nya enfrågepartiet, Vindelkommunal demokrati, tog ett mandat i senaste kommunalvalet.

— Det har varit tusen och en förvecklingar kring bygget. Alla etablerade partier var överens om att bygga hotellet. Mot den lokala opinionen och utan att ha finansieringen helt klar för sig.

Kommunpolitikerna tycker att det har blivit för mycket negativ publicitet kring hotellet. Särskilt som VK även på ledarplats varit emot hotellbygget. Enligt politikerna motarbetar tidningen kommunen och Vindeln har fått en negativ stämpel. Det borde vara VKs uppgift att marknadsföra kommunen, tycker de.

— Känslomässigt kan jag förstå dem.

Det är ju sällan de positiva reportagen hamnar på löpsedeln. Men en gång såg Ingrid Marklund till att kommunen fick en egen lokal löpsedel att glädjas åt. Det var när Vindeln valts till Årets kommun för några år sedan.

— Kritikerna glömmer lätt alla positiva artiklar jag skrivit. De minns bara skandalerna. Gör jag reportage om någon kommunal verksamhet så skriver jag ju inte “tack vare kommunpolitikerna” i artikeln.

Ingrid märker att politikerna inte fattar hur hon tänker och att hon inte tar ställning varken för det ena eller det andra. Gör hon ett reportage om skidbackens säsongspremiär, efter att tidigare ha skrivit om bråk om vem som ska driva backen, så tror dom att hon har bytt sida.

Politikerna i Vindeln ställer inte till med skandaler av Motalapolitikernas klass. Men de har ibland svårt att följa demokratiska spelregler och trasslar in sig i olika beslut.

I somras kom en revisionsrapport, beställd av kommunen, som bland annat var kritisk till hur upphandlingarna sköttes. I flera fall hade politikerna inte handlagt dem på ett korrekt sätt.

— Ibland blir det lite av svågerpolitik över det hela. Man gynnar dem man känner utan att ta hänsyn till några upphandlingsregler.

Men det finns också många som tycker att det är bra att Ingrid Marklund håller efter politikerna. För bara några dagar sedan kom en man från Vindeln in på redaktionen med en blomsterbukett och tackade för “god journalistisk verksamhet”.

— Jag får många positiva reaktioner och tips. Men ibland känns det som om jag alltid ligger steget efter eftersom en nyhet snabbt sprider sig i samhället. Jag bara bekräftar sånt som folk redan vet skvallervägen.

Just när hon sagt det rycker det i dörren och en av Vindelns bofasta stormar in. Han har just hört ett nytt, hett rykte om hotellbygget och vill att Ingrid ska kolla det.

— Jag är sällan nöjd med nyhetsjobb som jag gör. Nyheter blir man aldrig riktigt färdig med. Det kan vara roligare att skriva en artikel om “kons betydelse för folksjälen”.

Hon tycker att det är en väldig frihet att få lägga upp jobbet som hon själv vill. Det finns hur mycket som helst att skriva om. Minsta möte går att göra något roligt av om man vill.

På väggen hänger en bild på en renhjord som drivs längs Vindelälvens is.

— Samerna är ett exempel, säger hon. Dem har jag inte skrivit så mycket om ännu.

Vi funderar en stund över vart allt renkött egentligen tar vägen. I butikerna finns ju bara renskav.

— Ja, det kanske man skulle ta reda på…

Trots att det blåser kring redaktionen i Vindeln ibland har Ingrid Marklund ingen tanke på att lämna jobbet som lokalredaktör. Kommunalrådet i Vindeln kan knappast räkna med någon lättnad i den kommunala bevakningen på länge än.

QIA RINDEVALL