Otidsenlig TU-kampanj
Ett allt mer komplicerat samhälle ställer högre krav på journalisternas kompetens. Arbetsbelastningen och stressen ökar. På allt fler företag aviseras sparpaket med personalnedskärningar.
Ett allt mer komplicerat samhälle ställer högre krav på journalisternas kompetens. Arbetsbelastningen och stressen ökar. På allt fler företag aviseras sparpaket med personalnedskärningar. I det läget mullrar det från arbetsgivarna om att försämra och dra in på förmåner som Journalistförbundet centralt och journalistklubbarna lokalt förhandlat fram under årens lopp.
På Norrländska Socialdemokraten går ledningen, med stöd från TU, i bräschen för att utöka journalisternas arbetstider. Företaget har sagt upp ett lokalt avtal om 38-timmarsvecka och förklarat att det inte tänker skriva något nytt. Samtidigt kräver ledningen att kvällsredigerarna ska utöka sin arbetstid. För några av dem skulle det innebära en ökning av arbetstiden med fyra timmar i veckan.
De lediga dagarna före tidningsfria dagar har säkert upplevts som ett rött skynke för många arbetsgivare. På NSD klumpar ledningen ihop sitt krav om utökade arbetstider med kravet att göra de lediga dagarna före tidningsfria dagar till ordinarie arbetsdagar.
Tidningsutgivarna har nu stämt Journalistförbundet till Arbetsdomstolen (AD) för att få tvisten prövad (se sidan 4). En åtgärd som känns extra provokativ samtidigt som omvärlden på allvar börjat diskutera kortare arbetstider.
Journalistiken är en del av samhället och den ska debatteras och granskas. Därom är alla överens. Det är viktigt att ta upp hur vi hanterar och belyser olika ämnen i samhället.
Oftast hålls etikdiskussionerna inom redaktionen eller på interna seminarier och möten. Mer sällan vänder vi oss till allmänheten.
Sveriges Televisions Norra magasinet granskade sig själv i veckan genom att ta upp några tidigare sända program till diskussion.
Redaktionen hade efter inslagen om bland annat plågsamma djurtransporter och antibiotika i utländskt kött fått starka reaktioner — både positiva och negativa — från tittarna. Programledaren Tomas Bresky ställde frågan om det är rätt att oroa och skrämma upp allmänheten genom starka, upprörande bilder och larmrapporter om tillsatser i mat.
Frågan är om allmänheten blev så mycket klokare av att titta på programmet.
Med i studion satt pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius och Ami Lönnroth, journalist på Svenska Dagbladet och en av dem som för nio år sedan startade Nätverket för god journalistik. Båda gav Norra magasinets redaktion betyget godkänt för inslagen. Det kändes som om det var det godkännandet redaktionen ville ha.
Greppet att låta inbjudna gäster recensera det egna programmet inför publik i direktsändning är originellt och modigt — och förtjänar kanske att prövas av andra medier. Men den här gången blev det inte särskilt spännande.
I slutet nämndes att det blir allt vanligare att anställda på företag inte vågar träda fram och berätta om missförhållanden av rädsla för repressalier. En viktig och aktuell fråga, inte minst efter den avkunnade AD-domen i Samariten-målet (Journalisten nr 16).
