Pensionären Anders återkommer till Sydsvenskan i sommar: ”Jag har en tjallare i varenda buske”
I sommar ska Anders Sandström, som fyller 70 i år, vikariera på Sydsvenskans redaktion i Lund. En tidning han har jobbat på från och till i över 20 år. ”Så länge de är nöjda och behöver folk och jag tycker det är kul så kommer jag fortsätta”, säger han till Journalisten.
Anders Sandström utbildade sig till journalist på Skurups folkhögskola 1985-86. Sommaren -86 fick han första jobbet på Tidningen Arbetet i Eslöv. Sedan dess har han hunnit med redaktioner som Skånska Dagbladet och Radio Malmöhus, frilans har han också testat på mellan 1995 och 2005.
– Det ska bli fantastiskt roligt att komma tillbaka till Sydsvenskan den här sommaren. Så länge de är nöjda och behöver folk, och så länge jag tycker det är kul så kommer jag fortsätta, säger Anders Sandström till Journalisten.
För snart fem år sedan blev han pensionär, sedan dess har han fortsatt hoppa in och jobba extra på Sydsvenskan.
– I min ålder får de väl ta in och testa en lite grann då och då så de vet att man fungerar, fortsätter han och skrattar.
Vad ser du fram mot att göra knäck på i sommar?
– Eftersom jag har jobbat som journalist i Lund i nästan 40 år så kan jag stan, jag har en tjallare i varenda buske brukar jag säga, och stadens puls sitter i mina fingertoppar. Så det ska bli kul att göra allt från personporträtt till krim och kultur, geografin är begränsningen, inte ämnena i sig.
Snart 40 år som journalist, du har aldrig ångrat dig?
– Nej, aldrig. Jag pluggade några terminer på läkarutbildningen innan jag blev journalist. Jag har haft nytta av att mina gamla klasskamrater suttit som överläkare och andra poster inom sjukvården, och av fackkunskaperna från utbildningen, så jag har spenderat en del tid med att bevaka sjukvården.
Minns du ditt första knäck?
– Det var en intervju med en musiker som heter Ronny Carlsson, Eslövs svar på Tom Waits.
Om du jämför nu och då, hur har jobbet förändrats?
– Det har blivit mycket lättare, eftersom researcharbetet underlättas av internet och det digitala. Tidigare var pappersläggen källorna, nu finns allt man vill veta och alla man vill nå ett fingertryck bort.
Så det var inte bättre förr?
– Nej. När jag började var det akustisk skrivmaskin och faxa manus till redaktionen, vi hade inte ens elektriska skrivmaskiner. Allt har sin charm men mycket är väsentligt lättare nu. Sen har vi ju också gått från broadsheet till tabloid vilket har förändrat textlängden en del, det blir mindre massproduktion av ord numera.
– Sen är det också annorlunda idag att man snabbt får veta vad folk tycker om det man gjort, fortsätter Anders Sandström.
Hur har synen på journalister förändrats under åren du jobbat?
– Det görs försök att miskreditera kompetent journalistik hela tiden i och med att sanningen och tyckande blandas ihop numera. Å andra sidan har nog journalistrollen blivit mer idoliserad nu, det är lite häftigare att vara journalist idag än för 35 år sedan.
Vad är det som gör att du fortfarande tycker det är kul?
– Det är roligt att skriva och det är kul att jobba på en redaktion, den där mixen av yngre och äldre kollegor som blir. Det är också kul att känna att man fortfarande kan påverka på ett demokratiskt sätt. Och såklart läsarkontakten. Jag har alltid fascinerats av att man hör hemma överallt när man är ute och jobbar.
