Pilotfall om upphovsrätt på Internet Alis stämmer Svenskan och AB

Upphovsrättsorganisationen Alis stämmer Aftonbladet och Svenska Dagbladet för att de utan tillstånd och utan ersättning spritt frilansars material på Internet. Enligt Alis har tidningarnabrutit mot upphovsrättslagen.

För ett år sen tecknade Journalistförbundet och Tidningsutgivarna, TU, ett avtal om elektronisk återpublicering av anställda journalisters material.

Upphovsrättsorganisationen Alis (Administration av litterära rättigheter i Sverige) har gjort flera framstötar till TU för att få till stånd ett motsvarande avtal för frilansar.

Organisationen bevakar upphovsrätten för 2 500 frilansar inom Journalistförbundet, Författarförbundet, Dramatikerförbundet och Läromedelsförfattarnas förening.

Medan Alis kommit med förhandlingspropåer till TU har flera dagstidningar det senaste året bett enskilda frilansar skriva under avtal där de avstår från upphovsrätt vid återpublicering i elektroniska medier.

— Det har visat sig omöjligt att komma fram förhandlingsvägen, säger Lars E Rabenius, ordförande i Alis.

Därför stämmer Alis Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

I ABs fall gäller stämningen Mediearkivet, ett digitalt arkiv som är tillgängligt för allmänheten via Internet.

Flera tidningar, bland andra SvD, är delägare i Mediearkivet, vars databas finns hos AB. De företag som bidrar med artiklar har avtal som ger dem rätt till ersättning om artiklar från deras tidningar och arkiv används i Mediearkivet.

I arkivet finns artiklar av bland andra Alis-medlemmarna Mian Lodalen, C-J Charpentier, Lennart Hellsing och Clas Thor.

Alis anser sig ha ensamrätt att företräda dem vad gäller alla upphovsrättsliga utnyttjanden av deras verk. I det här fallet har Alis inte gett något tillstånd till att medlemmarnas artiklar får användas i Mediearkivet.

Stämningen mot Svenska Dagbladet gäller tidningens hemsida på Internet, som även erbjuder lagrade exemplar i digital form av tidigare nummer av den tryckta tidningen. Hemsidan och SvDs publicerade artiklar är gratis tillgängliga för allmänheten.

Även här har verk av Alis-medlemmar, Kerstin Hallert och Lennart Hellsing, publicerats utan att organisationen har gett sitt tillstånd.

Alis yrkar på att tingsrätten ska besluta om att AB och SvD ska betala en ersättning som senare preciseras eller förhandlas fram.

— Aftonbladet och Svenska Dagbladet har inte träffat överenskommelse om användning av artiklarna, säger Lars E Rabenius. De har inte heller köpt rättigheten att publicera dem mer än en gång i papperstidningen.

Tidningar brukar hänvisa till att de i sina redaktionsrutor anger att den som går med på att upphovsrättsligt skyddat material får publiceras i papperstidningen också tillåter att det publiceras i elektronisk form.

Alis anser inte att villkor i redaktionsrutor kan jämställas med avtal.

— Sånt är inte bindande, säger Lars E Rabenius. I och med att vissa tidningar börjat lägga fram förslag till skriftliga avtal erkänner de ju också att det som står i redaktionsrutan inte kan gälla som ett avtal.

Rabenius betonar att det är viktigt att frilansar kan ha kontroll över hur deras material används och vidareutnyttjas i digitala baser.

Alis strävar efter att nå en enkel överenskommelse om att ersättning ska utgå för varje utnyttjande av materialet.

— Vi trodde att frågan skulle gå att lösa när de anställda journalisterna fick ett avtal, säger Lars E Rabenius. Men TU anser sig inte ha mandat att träffa avtal. Och företagen hänvisar till TU.

Gunnar Strömblad, VD på Aftonbladet, tycker att villkoren för elektronisk publicering ingår i den uppgörelse tidningen har med sina skrivande frilansar.

— Det står ju varje dag i tidningarna vad som gäller, säger han. Hittills har vi tyckt så. Men vi får se vad den rättsliga processen leder fram till. Jag vill inte föregripa den.

Bertil Dejke, vice VD på TU har ingen förståelse för Alis agerande.

— Det verkar som om de hävdar att tidningarna publicerar material utan att först ha skaffat sig rättigheter. Det är fel. Företag gör upp direkt med medarbetarna om hur man ska köpa och använda materialet.

Han hävdar att det är allmänt bekant att tidningar numera går ut i elektronisk form. Redaktionsrutornas upplysningar är bara en del av detta.

Bertil Dejke anser att jämförelsen med anställda journalister haltar.

— Med dem har vi skyldighet att sluta kollektivavtal. När det gäller frilansar är det naturligare att företagen gör upp direkt med var och en.

Dejke anser att det står var och en fritt att gå med i en förening för frilansar från olika förbund. Men han är skeptisk till Alis som förhandlande organisation.

— Vi accepterar inte de avtalsvillkor som de vill driva igenom.

Lars E Rabenius hävdar emellertid att Alis har ett exklusivt förhandlingsuppdrag för sina medlemmar.

— Det är på samma sätt som Stim har exklusiv förhandlingsrätt för sina medlemmar. Om en folkparksägare träffar avtal med en enskild artist kan Stim kräva ytterligare ersättning.

Tidigare har Bertil Dejke sagt att denna fråga är en sak för de enskilda medlemsföretagen. TU har ingen överhöghet över dem.

— Detta är inte TUs fall, säger han nu, men det är klart att det förs diskussioner om detta inom TUs ramar.

Lars E Rabenius är upprörd över att tidningsföretag hotat med att inte ge uppdrag åt Alis medlemmar.

— Det är snudd på grundlagsstridigt och det liknar fasoner från tiden före sekelskiftet när arbetarna började organisera sig. Arbetsgivarna har en motvilja mot att skribenter organiserar sig. De vill göra upp med en i taget.

— I TUs idealvärld finns inga avtal. För arbetsgivarna är det idealiska att texter ligger i deras arkiv i all evighet utan att ersättning utgår.

Detta är första gången som nordiska tidningar stäms för att i Internet ha vidarepublicerat frilansmaterial som producerats för en tryckt tidning. Vid ett motsvarande fall i Belgien har upphovsmännen fått rätt i två juridiska instanser.

Journalisten har förgäves sökt Mats Svegfors, chefredaktör på Svenska Dagbladet och ordförande i TU, för en kommentar.

Håkan Lindqvist