PO om medierna och hivmannen: Unikt fall av exponering
Sällan har en namngiven person hängts ut i svensk press på samma sätt som skett med hivmannen.
Sällan har en namngiven person hängts ut i svensk press på samma sätt som skett med hivmannen.
– Fallet är nog unikt, säger PO Pär-Arne Jigenius.
I vanliga fall brukar riktigt nedsättande uppgifter om en person som bekant bara publiceras när den utpekade inte är namngiven. Samma sak gäller när någon utsätts för obekräftade misstankar om brott. Men i fallet med hivmannen har de vanliga spärrarna släppt.
Här är utdrag från några tidningar:
Svensk polis: Vi misstänker att han planerade en karriär som hallick i Stockholm.
Svensk åklagare: Han är en självupptagen psykopat.
Polis i USA: Han försökte tilltvinga sig analsex från sina offer och våldtog en 13-åring.
27-årig kvinna: Han hade sex med mig fast jag grät. Han fick orgasm tio gånger i sträck, han var sjuk.
Kompis till en kompis till hivmannen: Han hade sexorgier.
Kvinna som träffat hivmannen på krogen: Han var en äcklig typ.
Polis i USA: Usch, det var en mycket störd människa.
Var har gränsen gått i fallet med hivmannen?
– Vi har avstått från att skriva en del nedsättande uppgifter om hivmannens sexualitet och övriga beteende. Även sånt som gör att hans anhöriga skulle kunna pekas ut har vi låtit bli att publicera, säger Georg Cederskog, reporter på Expressen.
– Många har ringt och sagt att han tvingade mig till det och det. Inte heller det har vi tagit med.
Internt på Expressen har det varit rätt tyst kring artiklarna om hivmannen.
– Frågor om namnpublicering leder ofta till debatt men inte i det här fallet. Alla tycker att han är ett svin och nästan alla tycker nog att det finns goda skäl att hänga ut honom, säger Fredrik Nejman, ordförande i Expressens journalistklubb.
Publiceringen av hivmannens namn och bild verkar till stor del ha styrts av polisen.
Det var på förmiddagen den 19 oktober som TT avslöjade nyheten om hivmannen.
– Vi gick inte ut med namn, det fanns bara misstankar mot honom, berättar Leif Svensson, inrikeschef på TT.
I drygt ett dygn var hivmannen anonym i samtliga medier. Men på en presskonferens den 20 oktober delade polisen ut foton på mannen och bad journalisterna att avslöja hans identitet.
– Inget nytt hade egentligen tillkommit i sak men nästan alla redaktioner gjorde som polisen ville, konstaterar Leif Svensson. Hade polisen inte gått ut med namn och bild tror jag inte heller att redaktionerna hade gjort det.
– Det uppstod en slags följa-John-effekt efter polisens presskonferens. TV satte ribban, när de hade visat fotot, följde alla efter.
TT höll ut ytterligare ett dygn men publicerade sen mannens namn.
– Många av våra abonnenter hade själva lagt till namn och bild på honom i artiklarna från oss, vi insåg att abonnenterna ville ha de uppgifterna.
PO Pär-Arne Jigenius tycker att det starka allmänintresset gör att namnpubliceringen kan vara motiverad.
– Men jag sätter frågetecken för till exempel misstankar om vissa brott som den här mannen påstås ha begått. Allt hänger på hur väl de uppgifterna är kontrollerade.
Jigenius tycker det är rimligt att låta experter uttalat sig om hivmannens psykologiska natur.
– Men skriver man att han är ett svin och liknande, då har man lämnat journalistiken och närmat sig folktribunalen.
