Po Tidholm om DNs arvoden: ”Vi har mindre betalt nu än 1999”

Uppropet där ett femtiotal av DNs kulturfrilansar kräver högre arvoden växte fram i en intern Facebookgrupp där frilansar brukar dela Twitter-poster från DN-ledningen där det påtalas hur bra det går för Dagens Nyheter.

– Det är klart att det inte är populärt hos ledningen att vi agerar offentligt med det här uppropet, det var ett beslut som var svårt att fatta. Men eftersom det inte hänt något på så många år blev det så här, säger Po Tidholm som tillsammans med bland andra Nina Björk, Josefin Olevik, Bo Madestrand och Wanda Bendjelloul har undertecknat uppropet.

DNs kulturchef Björn Wiman vill tona ned dramatiken.

Annons

– Jag tycker inte det här är så dramatiskt, jag har ständigt en pågående dialog med olika frilansar i olika publicistiska frågor. Jag förstår att det här kommer upp, särskilt nu när de ekonomiska villkoren förändrats så mycket för många, säger Björn Wiman.

I början av 2000-talet, under den stora tidningskrisen när DN genomförde ett stort sparpaket, gick frilansarna med på att sänka sina arvoden, som utgick från tariffer som var satta 1999, berättar Po Tidholm som arbetade som frilans för DN då.

2019 höjdes arvodena, men det var med avsikten att skribenternas texter skulle kunna användas fritt av alla tidningar inom Bonnier News, och pengarna som höjde deras arvoden kom just från Bonnier News, inte från DN, enligt Po Tidholm.

De uppgifterna förnekar DNs kulturchef Björn Wiman.

– Jag vet inte var de uppgifterna kommer ifrån. Vi var glada över att kunna höja arvodena med 13 procent 2019, säger Björn Wiman. Det fördes diskussioner om upphovsrätt då, men DNs frilansar äger sitt material precis som alla andra.

Vad som hände i början av 2000-talet säger han att han inte kan uttala sig om.

– Det är ett kvarts sekel sedan, och jag kan inte uttala mig om det. Jag har hört att det handlade om förändring av textlängderna.

Efter höjningen 2019 ligger arvodet fortfarande lägre än det gjorde 1999, i faktiska kronor, menar Po Tidholm.

– När jag började arbeta på 1990-talet kunde jag försörja mig på att vara musikjournalist. Numera har i princip alla kulturfrilansar andra jobb som bidrar till försörjningen. Det är därför man heller inte orkat bråka så mycket om pengarna, det är inte avgörande för överlevnaden. Men det blir inte bra för kritikerverksamheten när man ofta är sammankopplad yrkesmässigt med andra områden i kulturbranschen.

Nu hoppas han att ledningen tar till sig av argumenten i uppropet och höjer arvodena och knyter dem till det så kallade märket, det vill säga industriavtalet.

Sydsvenskan-HD och Aftonbladet har sedan tidigare inskrivet i sina avtal med frilansare att deras arvoden ska räknas upp efter märket.

– Att ha märket inskrivet i frilanskontraktet är bra, det betyder att arvodet höjs när inflationen ökar. Vi vill se en generell höjning av arvodena nu samt att man lägger till att det ska justeras efter hur märket ligger. Om vi får igenom en höjning riskerar den annars att ätas upp av inflationen på ett par år, säger Po Tidholm.

Björn Wiman säger att han inte känner till om Aftonbladet och Sydsvenskan-HD har de villkoren, men säger också att det är upp till varje tidning att bestämma hur de vill göra.

Han poängterar att det är skillnad på bredden på DNs kultursidor jämfört med många andra tidningar.

– Vi har en unik bredd med kvalificerade skribenter inom allt från barnlitteratur till death metal. En stor del av kulturredaktionens budget går till arvodena. Det går inte att jämföra med en tidning som köper in två-tre bokrecensioner i veckan, säger Björn Wiman.

Frilans Riks ordförande Henrik Simonsen säger till Journalisten att han tycker det är bra av DNs frilansar att agera på det sätt de gör.

– DN är ju ”top of the line” bland tidningar, och det här kan säkert inspirera andra att göra liknande aktioner. Det är alldeles för många frilansar som betalas dåligt.