”Politikerna får stå oemotsagda om klimatet”
Den svenska klimatjournalistiken tar stora kliv framåt. Men de ansvarsutkrävande intervjuerna är fortfarande för få, menar Aftonbladets nyhetschef Jonathan Jeppsson.
Jonathan Jeppsson har skrivit boken Åtta steg mot avgrunden: vårt framtida liv på planeten och var en av deltagarna på Sveriges Radios frukostseminarium om klimatjournalistik på torsdagen.
En slutsats var att klimatjournalistiken tagit stora kliv framåt de senaste åren, trots eller kanske också tack vare pandemin – en kris som inte saknar paralleller till klimatkrisen.
– Vi når ut brett idag, vi har klimatartiklar som når en halv miljon människor. Det har har hänt något de senaste åren, det är inte ett sidointresse längre, sade Jonathan Jeppsson.
Precis som kulturjournalisten Shora Esmailian och SRs klimatkorrespondent Marie-Louise Kristola menar Jeppsson att det behövs mer ansvarsutkrävande klimatjournalistik. I söndagens partiledardebatt borde partiledarna till exempel fått frågan om hur vi ska klara 1,5-gradersmålet, menar han.
Gör ni de ansvarsutkrävande intervjuerna på Aftonbladet?
– Inte i tillräcklig utsträckning. Vi har börjat närma oss det, men precis som andra är vi inte framme. Det märks i mångt och mycket, politiker får ofta stå oemotsagda och prata om grön tillväxt, säger Jonathan Jeppsson.
Tror du vi har kompetenta frågor om klimatet i valdebatterna 2022?
– Jag vill inte kritisera SVTs programledare, de ställde inte dåliga frågor. Men jag tror att det går snabbt nu. Det man ser inom journalistiken är inte en revolution, men det går fort framåt.
En annan fråga som debatterades på SR-frukosten är om klimatjournalistiken varit för hoppfull och optimistisk, utifrån antagandet att publiken inte klarar verklighetens mörker. Jonathan Jeppsson anser att vi måste ”befria oss från hoppet i rapporteringen”.
– Journalistiken måste vara konsekvensneutral. Vi har hämmat oss själva länge. I ingen annan fråga skulle vi tänka likadant, som att inte rapportera om vårdköerna till exempel. Vi måste befria oss från alla tankar om att göra en hoppfull journalistik.
Hur landar en mörkare klimatbevakning på en kvällstidning?
– Vi försöker gå den konsekvensneutrala vägen, inte släta över eller väja undan för hur verkligheten ser ut. För att kunna åstadkomma förändring tror jag man måste få krisinsikt och se hur illa det faktiskt är ställt. Så länge vi är rädda för att skrämma vår publik gör vi både journalistiken och klimatet en stor björntjänst.
Tror du att den här rädslan finns kvar på svenska redaktioner?
– Jag har inte koll på snacket inom andra redaktioner. Men klimatfrågan är så stor och omfattande att om man ska ta in den på riktigt ställer den väldigt stora krav på en både som journalist och människa. Det är jobbigt att konfronteras med den riktiga verkligheten.
Hur var det att skriva en bok där du djupdyker i det här mörkret?
– Det är jobbigt naturligtvis. De dystra rapporterna är i kraftig majoritet. Samtidigt är det skönt att lyfta ur den där Matrixpluggen i nacken och se verkligheten som den verkligen är. Vilket jag tycker att jag gjort, säger Jonathan Jeppsson.
Jonathan Jeppsson sade under SR-frukosten också att det är dags att börja ställa frågan om journalistiken kan bli systemkritisk.
Hur menar du?
– Det är en outforskad fråga. Journalistiken ska vara objektiv och granskande, men hur blir den det om den befinner sig på insidan av ett system som uppenbarligen leder till en klimatkollaps? Det har jag inget svar på, men jag tror man måste börja närma sig en diskussion om huruvida journalistik också kan vara systemkritisk.
En parallell är hur det tycktes självklart att inskränka grundläggande fri- och rättigheter för att rädda liv i coronabekämpningen, menar han.
– Men skulle vi göra samma sak för klimatkrisen skulle de åtgärderna betraktas som diktatur. Fast det enda som egentligen skiljer kriserna åt är att klimatkrisen ligger mycket längre bort och är allvarligare än corona.
