”PR-material en extrem frestelse för delar av mediebranschen”
Personer inom PR- och kommunikationsbranschen skäms över att se sitt eget material tryckt med en journalistisk byline under. Det säger journalistikprofessorn Sigurd Allern som i 20 år forskat om mediernas källor.
På 1990-talet skrev Sigurd Allern sin avhandling om PR- och kommunikationsbyråers arbete mot nyhetsmedier. Utvecklingen sedan dess, med digitalisering och krympande redaktioner, har ställt källkritiska problemställningar på sin spets.
– Vi har idag ett fåtal medier med fortsatt stora resurser, som kan lägga tid på faktakoll, och ett stort antal medier som lever under stor tidspress med lite utrymme för faktakoll och källkritik, säger Sigurd Allern.
Nyligen gav han och journalistikprofessorn Ester Pollack ut boken Källkritik! Journalistik i lögnens tid. Boken är en mediekritisk diskussion av källkritikens villkor, principer och betydelse ”i en tid där desinformation och lögn sprids minst lika snabbt som sanna påståenden”. Enligt Sigurd Allern är den skriven av kärlek till den goda journalistiken.
– En grundläggande premiss för källkritik är tid till eftertanke, till att ställa kontrollfrågor om källan, till att kolla upp saker. Det kan handla om någon timme. Det handlar också om en hållning, att ha det i ryggmärgen att du måste ställa frågor till ett källmaterial. Du kan inte avsäga dig det ansvaret som reporter, även om ansvaret ytterst ligger hos utgivare och redaktörer.
Sigurd Allern beskriver den växande kommunikationsbranschens mediestrategi som tvåhövdad. Å ena sidan bygger man upp stängsel med låsta dörrar och frågor som inte besvaras. Å andra sidan producerar de ”tillrättalagd journalistik”: texter, bilder, statistik och opinionsundersökningar.
– För delar av mediebranschen, där det finns få människor och höga produktionskrav, är det en extrem frestelse att få sådant material.
En bekant på en organisation häpnade över att få sina texter publicerade rakt av i en av våra stora tidningar…
– Ofta när jag intervjuar de som producerar sådant här material är det som att de – informatörer och PR-konsulter – skäms lite över att se sitt eget material i tryck med en journalistisk byline under. Det där får pågå med redaktörens goda minne, det är ganska otroligt.
Sigurd Allern tycker att medierna själva borde granska problemet i stället för att ”klia varandra på ryggen”.
– Ibland skulle det vara intressant för publiken att få veta att det som framstår som journalistiskt material egentligen är PR-material. Det kunde man rapportera om: nyhetsjournalistik som avskrivningsbyrå. Det görs mycket sällan, men skulle vara en effektiv medicin.
Författarna tar också upp hur källkontrollen brister när medier frekvent citerar varandra.
– Problemen uppstår när andra medier gjort ett halvbra jobb, eller har fel.
Sigurd Allern drar ett aktuellt exempel. När Norges statsminister Solberg nyligen mötte Rysslands utrikesminister Lavrov för att markera att det är 75 år sedan befrielsen av Finnmark, felciterade nyhetsbyrån NTB den ryska utrikesministern. Enligt NTB sade Lavrov ”På samma sätt som Norge ser Ryssland som ett hot, ser Ryssland Norge som ett hot.” NTB hade citerat tolken rätt, men tolken hade fel, och hade två gånger missat ordet ”inte”.
– Så här har vi ett formellt korrekt citat av vad tolken översatte, men samtidigt ett felaktigt citat av vad Lavrov sade. Det tog några timmar innan det rättades, men då hade det redan tryckts och kommenterats i papperstidningar. I det här läget borde NTB ha reagerat. Den norska ministern hade grimaserat och replikerat att Norge inte ser Ryssland som ett hot – då borde det ha börjat blinka någon varningslampa.
