Problemet med getingar på overallerna

Två bra saker som hänt i spåret av konflikten mellan Friidrottsförbundet och Expressen: 1. Expressen har slutat be om ursäkt för sina krönikörer och 2. Vi tycks kunna få en diskussion om riskerna med att medieföretagen suddar ut gränserna mellan aktör och bevakare.

Det var i sin krönika i Sport-Expressen förra söndagen som Mats Olsson levererade onelinern ”Carolina Klüfts svåraste skada heter Patrik Kristiansson”. Det var inte första gången som Olsson raljerade över Klüft och Kristiansson: han har genom haft en hel del att säga om exempelvis hennes ”rymdblommafilosofi”, hennes kluvna attityd till sponsring och det allmänna”gullegullandet i den svenska friidrottsfamiljen”.

I en krönika för snart ett år sedan skrev han så här om Patrik Kristianssons misslyckade framträdande i stavkvalet i OS: ”Det här kan äventyra hela framgångsbalansen hos paret Klüft-Kristiansson. Ett sånt här fiasko kan äventyra deras förhållande. Det har inget med man eller kvinna att göra. Det har att göra med ett par, äkta eller oäkta, som sysslar med samma sak. Om en av dem är mer framgångsrik än den andre eller andra kan den situationen skapa en gnagande avundsjuka som kan övergå till en bitterhet så besk att den blir en oöverstiglig avgrund. Om paret dessutom har affärer och aktiebolag ihop kan det sluta i fullständig katastrof.”

Annons

Paret Klüft-Kristiansson gick, enligt vad som nu framkommit, i taket. Möjligen förstärkt av en annan Olsson-krönika samma OS-sommar då han hävdade att det var gäspande tråkigt att se Carolina Klüft ta OS-guld. Relationen mellan paret och Expressen har uppenbart varit något ansträngd en längre tid, även om det inte gått så långt som till bojkott av tidningens journalister, som fallet var när Zlatan Ibrahimovic blev ilsk på Aftonbladet häromåret, post Spy Bar-bråket. Däremot ledde det till att Klüft och Kristiansson vägrade bära Expressen-getingen på sina träningskläder, trots att Expressen fram till i går var en av Friidrottsförbundets sponsorer. Med följden att Expressen nu hoppat av från sitt ekonomiska åtagande.

Om detta tycks det nu mycket. En del hävdar att Olsson gick över någon gräns när han kommenterade parets förhållande (uttrycket ”pissade på dem” har förekommit), andra anser att det är märkligt av Friidrottsförbundet att köpa att deras stjärnor vägrar acceptera ingångna avtal. Fast jag antar att det inte var aktuellt att stänga av Klüft för hennes ordervägran, så här dagen före VM-starten.

Personligen är jag mest förbluffad över att paret Klüft/Kristiansson inte tycks ha större insikt om medieuppmärksamhetens mekanismer. Deras protest har nu fått effekten att varenda svensk, och några miljoner VM-intresserade utlänningar, nu kan citera ordagrant ur Mats Olssons krönika. Var det verkligen meningen?

Olsson häcklar, raljerar och har sina käpphästar. Det är ett av hans signum – och en av de saker som gör honom så läsvärd. Samtidigt bör man inte glömma bort att han genom åren många gånger också hyllat Carolina Klüft för hennes idrottsliga prestationer.

Om man ser till helheten, i Expressen och andra medier, pågår det ju knappast något drev mot Carolina Klüft – snarare tvärtom; mediebilden av henne är positiv av ett slag som har få paralleller. Det innebär självklart inte att hon, eller någon annan, stillatigande ska acceptera enstaka kränkande publiceringar, om några sådana skulle förekomma. Men kanske bör man ha förståelse för att inte allt kan vara odelat positivt eller till ett hundra procent inriktat på vad som presteras på tävlingsarenorna.

Det mest intressanta med Klüft vs Expressen-affären är dock inte detta, utan två andra saker.

Det första är att det är bra att Expressen inte bett om ursäkt för vad deras krönikör har skrivit. Det var nämligen ingen självklarhet. Minns bara vad som hände när samme Mats Olsson förra våren kommenterade Bert Karlssons bakgrund i Ny Demokrati och skrev ”Vi får aldrig glömma att Bert Karlsson är en ond människa.”

Då valde Expressen, ställd inför en rasande Bert, att ta in en ursäkt, där det klargjordes att formuleringen i Mats Olssons krönika var Mats Olssons egen ”och inte tidningens syn på Bert”.

Att be om ursäkt för en krönikörs formulering är att underkänna krönikörens rätt att tycka vad han eller hon vill. Att göra det för att inte skada framtida relationer undergräver både journalisternas handlingsutrymme och förtroendet för tidningen.

Den här gången visade Expressen mer ryggrad. ”Inget får påverka vår journalistik”, lyder rubriken i dagens tidning. Det är en utmärkt insikt, om än senkommen.

Den andra intressanta effekten av konflikten är att vi nu – kanske – kan få en ordentlig diskussion om följderna av att medieföretagen i allt större utsträckning blivit en del av den bransch de bevakar. Så gott som alla större medieföretag, inte minst Expressen, är i dag engagerade på olika sätt som sponsorer, mediepartners eller arrangörer av stora evenemang – och låter på olika sätt detta sippra in och påverka det redaktionella innehållet.

Om detta skriver Lasse Anrell på Aftonbladet (som själva sannerligen inte saknar liknande åtaganden) i sin krönika i dag: ”Det finns en annan och mycket viktigare infallsvinkel på det här: det är medias allt mera utbredda fingrande i olika syltburkar, som de kanske borde låta bli. Jag är mycket tveksam till om just tidningar ska sätta sig i knät på allt fler av de stjärnor de ska bevaka”

En sådan diskussion är viktig att föra, det har Anrell helt rätt i. Ju fler kommersiella samarbeten medieföretagen kastar sig in i, desto svårare blir det för enskilda journalister att agera oberoende och åtminstone försöka följa de riktlinjer som finns om textreklam och annat.

Kanske ska getingen hålla sig borta från landslagets overaller – om än av helt andra skäl än vad Carolina Klüft och Patrik Kristiansson anför.

Martin Jönsson

chefredaktör

P.S. För övrigt är det slående vilken hård ton som råder mellan våra kvällstidningar för tillfället. I dagens Aftonbladet kallar krönikören Lasse Anrell Expressen för en ”skittidning”. Tidigare i sommar skrev Expressens ledarchef PM Nilsson på sin blogg att Aftonbladet är en ”ond tidning”. Och kvällisarna som brukar hålla ihop mot utfall mot kvällspressens kvaliteter…