Publish and be damned
Att stoppa eller skjuta på inplanerade reportage eller program hör till vardagen på varje redaktion. Man får inte tag på rätt personer eller researchen tar längre tid än beräknat. Vilket skälet än är, kan det alltså i många fall vara såväl journalistiskt som publikmässigt befogat att vänta med en publicering.En helig princip är dock att vi journalister inte bör agera på uppdrag av någon utomstående. Det innebär till exempel att beslut som har med publicering eller innehåll att göra, inte bör vara fattade efter påtryckningar utifrån. Blotta misstanken om sånt skadar tron på vårt oberoende.
Att stoppa eller skjuta på inplanerade reportage eller program hör till vardagen på varje redaktion. Man får inte tag på rätt personer eller researchen tar längre tid än beräknat. Vilket skälet än är, kan det alltså i många fall vara såväl journalistiskt som publikmässigt befogat att vänta med en publicering.
En helig princip är dock att vi journalister inte bör agera på uppdrag av någon utomstående. Det innebär till exempel att beslut som har med publicering eller innehåll att göra, inte bör vara fattade efter påtryckningar utifrån. Blotta misstanken om sånt skadar tron på vårt oberoende.
Detta gäller naturligtvis alla redaktioner, men är särskilt viktigt för SR och SVT. Med det gula kort som många redan höjt för den ”statliga” radion och TVn, bör redaktionerna där vara extra vaksamma när publiceringsbeslut kan leda misstankarna åt oönskat håll.
Ändå tycks precis detta ha skett i fallet med det stoppade P1-programmet om IB.
”Oavsett vilket, borde P1s ledning ha insett
frågans sprängkraft och låtit Ekot köra sin sändning.”
Visserligen hävdar P1s chefer att enbart journalistiska bedömningar gjorts, men inblandade Ekomedarbetare uttalar ändå misstankar om att alltför stor hänsyn tagits till det stundande valet, och det faktum att kritiken i första hand skulle drabba socialdemokraterna.
Oavsett vilket, borde P1s ledning ha insett frågans sprängkraft och låtit Ekot köra sin sändning. Förutom att det förmodligen varit gott för oss lyssnare, hade man sluppit ännu en infekterad debatt om politiskt styrning.
Låt devisen ”Publish – and be damned” leva också på SR.
Ministerrådet lämnar ut resterande Europoldokument efter EG-domstolens beslut i Journalisten-fallet. Det vill säga alla utom ett, en handling från rådets juridiska tjänst.
Än en gång motiverar ministerrådet sitt hemligstämp-lande med att ett offentliggörande ”kunde underminera skyddet av det allmänna intresset”.
Journalisten har dokumentet. Jag har läst det. Och förstår fortfarande inte rådets ständiga rädsla för medborgerlig insyn.
Trots Journalistens seger i målet mot ministerrådet, är det uppenbarligen ännu lång väg att vandra mot den önskade europeiska öppenheten.
