Regeringsbildningen: Väntan och rusher i riksdagen
Politiker som inte vill prata. Reportrar som till varje pris vill få dem att prata. Väntan och trängsel. Välkommen till regeringsbildningsjournalistiken, en sällsynt genre. ”Jag spelade rugby i min ungdom, för mig är det här ett drömläge”, säger Aftonbladets Cecilia Vaccari med ett leende.
Onsdag, tre dagar efter valet. Ikväll kommer Sverige att ha ett valresultat, men regeringsbildningsjournalistiken är igång sedan flera dagar.
Nere i kulverten mellan Mynttorget och riksdagshuset finns flera medier på plats och utövar den särskilda sport som de här dagarna bjuder: många timmars stående jägarvila – varvat med enstaka rusher.
När Kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed med entourage plötsligt kommer i korridoren är Aftonbladets fotograf Lotte Fernvall och reporter Cecilia Vaccari snabba. ”Behöver public service reformeras?” är frågan Cecilia Vaccari springande försöker få svar på innan hon effektivt stängs ute när sällskapet tar rulltrappan upp.
Jobbet de här dagarna, när partitopparna helst av allt håller sig undan, handlar om att samla så många reaktioner som möjligt.
– Det är dagspuckar. Idag frågar vi om public service efter Björn Söders utspel igår, säger Cecilia Vaccari.
SDs stabschef Linus Bylunds uttalande om ”journalistrugby” har väckt skarpa reaktioner från bland andra Journalistförbundets ordförande.
Cecilia Vaccari säger att om politiker väljer att inte medverka i sammanhang där de brukar medverka så blir konsekvenserna trängsel och klungbildning runt partitopparna. ”Journalistrugby” är ett sätt att benämna det, konstaterar hon sakligt.
– Det känns som ytterligare ett steg i att uttrycka sig mediefientligt, nu när partiet får en ännu starkare ställning.
Att rusha för att få en kommentar är hon van vid.
– Jag spelade rugby i min ungdom, så för mig är det här ett drömläge.
SVT Nyheters reporter Kristoffer Törnmalm och fotograf Vlada Cakic är också på plats. Cakic har stått här sedan morgonen medan Törnmalm ägnat några timmar åt att ringa runt till partierna.
– När valresultatet kommer ikväll vill man veta hur de tänker. Men det är svårt att få fram det just nu. Det kommer snart att vara ett annat läge, säger han.
Regeringsbildningsjournalistiken är en genre som dyker upp med jämna men långa mellanrum, konstaterar Kristoffer Törnmalm.
– Som en sällsynt älgjakt.
– Man vet aldrig vad man ska få loss under dagen, säger Vlada Cakic.
– Men plötsligt kommer en storfångst. De säger något när de vill säga något, säger Törnmalm.
Hur ser ni på Linus Bylunds kritiserade uttalanden om journalister?
– Klockan 19.59 på valnatten förskjuts maktförhållandet mellan politiker och medier. Det Linus Bylund vill göra är att visa det. Hur han uttrycker sig får stå för honom och hans parti, det ska jag inte recensera, säger Kristoffer Törnmalm.
Expressens livereporter Daniel Ingmo har ingen fotograf med sig utan filmar själv med mobilen.
– Mitt jobb är att vara där det händer. Så här års vart fjärde år är det att vara här i riksdagen, säger han.
Hans förmiddagsintervju med SDs Tobias Andersson ligger ute med rubriken ”SD-toppen svarar på 3 av 10 frågor”.
– Han ville inte säga så mycket.
Uppe på Mynttorget utanför Moderaternas partihögkvarter finns på onsdagen färre journalister än i början av veckan. Ett team från Aftonbladet och en ensam Expressenjournalist håller ställningarna.
– Det är mycket väntan. Men det är värt att stå ute i tio timmar om man får något bra. Annars blir man bara sur, säger Aftonbladets reporter Fanny Westling.
Dörren till M-högvarteret öppnas och stängs, några Säpoanställda kollar runt hörnet till Västerlånggatan. Händer något nu?
Falskt alarm. Väntan fortsätter.
