Så använde oljelobbyn ”rosa slem-journalistik” mot Greenpeace

I onsdags dömdes Greenpeace att betala 6,6 miljarder kronor i skadestånd till det Texasbaserade pipelineföretaget Energy Transfer. Stämningen rörde Greenpeaces inblandning i protesterna 2016 och 2017 mot byggandet av en pipeline, Dakota Access Pipeline, då tusentals demonstranter slog läger norr om Standing Rock, ett reservat för USA:s urbefolkning i North Dakota och South Dakota, intill den projekterade sträckan där pipelinen skulle dras. Demonstranterna ansåg att projektet hotade vattentäkter i området.

Protesterna, som startades av Standing Rock Sioux Tribe, fick stor nationell uppmärksamhet och ledde till våldsamma konfrontationer mellan demonstranter och företagets inhyrda vakter. Energy Transfer anser att företaget lidit allvarliga ekonomiska skador genom förseningar, skador på egendom och försämrad relation med allmänheten och pekade i sin stämningsansökan ut Greenpeace som huvudaktör.

Greenpeace anser att det handlar om en så kallad Slapp-stämning (Strategic lawsuit against public participation) och stämde förra månaden Energy Transfer i Nederländerna, där Greenpeace har sitt huvudkontor. Organisationen anser sig skyddad från Slapp-stämningar inom och utanför EU genom EU:s anti-Slapp-direktiv.

Förra året försökte Greenpeace förgäves få domstolsförhandlingarna flyttade från domstolen i Mandan, Morton County, till Fargo, Cass County eftersom man menade att det var svårt att få en rättvis rättegång i Mandan. Orsaken var att invånarna i Mandan utsatts för omfattande ”rosa slem-journalistik” (pink-slime journalism) och att det därför var osannolikt att domstolen kunde utse en opartisk jury i Mandan.

Begreppet ”pink-slime journalism” refererar till en köttbiprodukt som används som fyllningsmedel i processat kött, särskilt nötfärs, i USA. Användningen av mekaniskt återvunnet och ammoniakprocessat kött, ”lean fine textured beef” (LFTB) – blev mer känt som ”pink slime” efter en granskning av ABC News 2012. LFTB är förbjudet i EU.

Men vad är då rosa slem-journalistik? Christian Christensen, professor i journalistik på JMK, Stockholms universitet är väl bekant med begreppet:

– Jag bodde i flera år i Texas och disputerade där, och mycket av pengarna som läggs på pink slime-journalistiken kommer från företag i den delstaten.

Och vad är det?

– Pink slime-journalistik är konstgjorda artiklar kring en specifik politisk poäng man försöker driva lokalt. I fallet med Greenpeace i North Dakota vill man sprida desinformation om Greenpeace och runt det har man producerat en massa filler som kan vara AI-genererat och ser ut som nyheter.

Rosa slem-journalistik är alltså propagandamaterial som liknar nyhetsjournalistik som används för att fylla ut en publikation med ett specifikt politiskt syfte, ungefär som pink slime används som fyllnadsmaterial i amerikanska hamburgare.

Användningen av rosa slem-journalistik var omfattande i Greenpeacefallet.

En morgon i oktober förra året landade en för Mandans invånare helt okänd papperstidning i samtligas brevlådor: Central ND News. Den totalutdelade tidningen såg ut som en riktig lokal nyhetstidning, men det fanns några saker som var avvikande. Många av artiklarna handlade om Dakota Access Pipeline-protesterna åtta år tidigare. Många artiklar saknade byline och många återgav konservativa ståndpunkter i kulturkrigsämnen. Åsikter om de destruktiva protesterna 2016 och 2017 ventilerades återkommande.

Invånarna i Mandan fick samma dag ett sms med en länk till en av artiklarna på tidningens nyhetssajt. Vid samma tidpunkt startades flera olika sajter samt konton i sociala medier där Greenpeace svartmålades, och där skribenterna länkade till artiklar i Central ND News.

En journalistisk granskning genomförd av North Dakota News Cooperative i samarbete med Floodlight News visade att returadressen på papperstidningarna ledde till Metric Media, som är ett konservativt digitalt konglomerat med över 1 000 amerikanska nyhetssajter, som forskare vid Columbia Journalism School klassificerat som just ”pink slime”. Metric Media är en del av ett nätverk som har delfinansierats av de konservativa industrimiljardärerna David och Charles Koch.

Begreppet ”pink-slime journalism” myntades av journalisten Ryan Smith 2012. I ett avsnitt av This American Life avslöjade han hur det var att arbeta för nyhetsbyrån Journatic, som betalade filippinska frilansskribenter småpengar för att skriva lokala nyheter för amerikanska dagstidningar, som Chicago Tribune. Ryan Smith redigerade artiklarna och hittade på bylines som lät amerikanska; en filippinsk skribent som hette Junbe kunde till exempel döpas om till Jimmy Finkel. Idag används AI i stället för frilansskribenter.

Enligt en undersökning genomförd av NewsGuard översteg antalet pink slime-sajter antalet dagstidningar i USA i juni förra året.

På sin sajt har Central ND News publicerat flera artiklar om rättegången, och kritiserat andra medier. Den 27 februari publicerades till exempel ett ”avslöjande” om The Guardian med rubriken: ”Nyhetsbevakningen av pipelineägarens stämning av Greenpeace finansieras av vänsterns ’megadonator’ George Soros.”

Christian Christensen menar att förekomsten av rosa slem-journalistik blivit vanligare i USA:

– Det finns tusentals pink slime-sajter och det finns två skäl till att de har blivit så många. Dels är förtroendet för lokala nyheter större än för riksnyheter i USA. Dels har det uppstått news deserts, nyhetsöknar, runt om i USA; många lokala tidningar har tvingats lägga ner. Man utnyttjar folks förtroende för lokala nyheter och bristen på lokala nyheter för att pumpa ut sitt budskap. Det är vanligare i vågmästarstater, och vi såg många pink slime-sajter poppa upp under valkampanjerna 2020 och 2024, säger Christian Christensen.

Greenpeace anser att man lyckats förgifta jurypoolen i Mandan genom den här sortens propaganda. Kan det stämma?

– Mandan är en liten ort med 25 000 invånare och därför är det ganska enkelt att påverka en jury. Det här förefaller vara ett genomtänkt försök att påverka domslutet. Det är svårt att bevisa om det fungerar, särskilt eftersom det handlar om en ort där det redan finns ett högt förtroende för pipelinebolaget eftersom man är beroende av det för sin överlevnad. Men vi vet att den här sortens metoder för att sprida desinformation används mycket, och det talar för att de som använder det vet att det fungerar. Annars skulle man inte plöja ner miljontals dollar i det.

Finns det något motsvarande i Europa, i Sverige?

– Jag har inte sett något liknande här. AI-genererad pink slime-journalistik får större genomslagskraft om man har en befolkning som inte läser särskilt mycket dagstidningar och inte konsumerar mycket nyheter över huvud taget. Jag tror inte att det skulle fungera särskilt väl i Sverige eftersom vi har en lokal nyhetskonsumtion. I Europa har vi en mycket högre nyhetskonsumtion jämfört med USA. Det är ett slags vaccination mot pink slime-journalistiken.

Så det här är ett amerikanskt problem?

– Ja, och det är en del av ett mycket större och mer övergripande problem i USA just nu, som handlar om attackerna mot journalistiken i stort. När man ser ett minskat förtroende för etablerade medier i kombination med sådan här pink slime-journalistik så får man en ganska farlig kombination, säger Christian Christensen.