Så fångar du texttjuven
Då och då händer det att företag och myndigheter stjäl artiklar av journalister.– Vi måste stämma i bäcken och kräva betalt, säger journalisten Fredrik Sieradzki som lyckades få runt 10 000 kronor i ersättning sedan han drabbats av tre textstölder.
Då och då händer det att företag och myndigheter stjäl artiklar av journalister.
– Vi måste stämma i bäcken och kräva betalt, säger journalisten Fredrik Sieradzki som lyckades få runt 10 000 kronor i ersättning sedan han drabbats av tre textstölder.
upphovsrätt För ett halvår sen fick Fredrik Sieradzki reda på att dataföretaget Cell hade kopierat upp en artikel han skrivit för Dagens it. Artikeln handlade om Cell och spreds i en pressmapp till kunder tillsammans med andra stulna texter.
Att sprida journalistiska alster utan tillstånd är olagligt. Fredrik kontaktade en jurist på SJF och skrev sen ett brev till Cell.
– Det var en rätt kort artikel så jag begärde bara 2 000 kronor, berättar han. Cell beklagade och betalade utan tjafs.
För att spåra texttjuvar har Fredrik Sieradzki sökt på sitt namn på Internet. Två gånger har han hittat texter han skrivit som företag olovandes lagt ut på sina hemsidor. För dessa två artiklar har han krävt totalt cirka 8 000 kronor vilket han fått utan diskussioner.
Christian Gillinger på Ketchup i P 3 skrev nyligen in sitt namn i en sökmotor på Internet. Han upptäckte då att Datafiket, som drivs av bland annat Solna kommun, har publicerat en av hans artiklar på sin hemsida.
– Artikeln om Datafiket som jag skrev i Computer Sweden har de lagt ut med bildtext, rubriker och allt.
– Det här gillar jag inte. Texten skrev jag för ett par år sen, på den tiden skrev jag rätt muggigt. Dessutom skrev jag inte artikeln för att göra reklam för Datafiket.
Christian Gillinger kräver nu Datafiket på 4 000 kronor.
– Det är väldigt vanligt att företag och myndigheter som blivit omskrivna av journalister lägger ut reportagen på sin hemsida, säger Catharina Ekdahl vid organisationen Alis.
Alis står för Administration av litterära rättigheter i Sverige. Organisationen har bildats av bland annat SJF och bevakar upphovsrättsfrågor åt journalister, författare med flera.
När det gäller artiklar som kopieras upp på papper är fri spridning tillåten bara för enskilt bruk. Och gränsen är snäv.
– Utan tillstånd får man inte sprida uppkopierade artiklar exempelvis på sin arbetsplats, uppger Catharina Ekdahl. Det är inte ens säkert att man kan dela ut artiklar i en mindre förening.
Organisationen Bonus Presskopia skriver avtal med myndigheter, företag, skolor och andra som vill sprida fotokopierade artiklar. En del av de kopieringsavgifter Bonus Presskopia får in går till SJF där pengarna förvandlas till stipendier för journalister.
Förra året fick 119 journalister dela på 2,8 miljoner kronor i sådana stipendier.
För att Alis ska kunna driva ett ärende åt en journalist måste hon eller han vara medlem i föreningen vilket är gratis.
– Får vi veta att material olovligen publicerats på Internet eller på papper kräver vi en ersättning som motsvarar frilansskribentens ursprungsarvode eller frilansrekommendationens schablonersättning (2 680 kronor/dag) plus ett skadestånd på 80 procent, berättar Catharina Ekdahl.
– Hur stor ersättningen blir för stöld av artiklar på papper hänger samman med hur många exemplar de spridits i. Ett företag som saknade avtal med Presskopia hade tryckt upp en artikel i några hundra ex. Vi krävde och fick 10 000 kronor för en frilansjournalists räkning.
Trots att det är gratis att vara med i Alis avstår många frilansar.
– Vissa arbetsgivare har antytt att frilansar riskerar att förlora sina uppdrag om de går med i Alis, säger Catharina Ekdahl.
Textstölder
Skriv då och då in ditt namn i någon sökmotor på Internet för att kontrollera att dina artiklar inte utnyttjas i något oönskat sammanhang. Den som ofta skriver om något specifikt företag kan ha nytta av att granska företagets broschyrmaterial.
Alis har 2 600 medlemmar varav 460 är frilansjournalister. I år har Alis inkasserat ersättning i cirka 500 ärenden.
Upphovsrättsbrott kan ge upp till två års fängelse.
Tillstånd till publicering kan ges bland annat av journalisten själv eller av journalistens arbetsgivare.
