Så förebygger du näthatet enligt experten: ”Det handlar om att ha en plan”

I onsdags höll Europeiska journalistfederationen (EFJ) och Journalistförbundet en konferens om säkerhet för journalister i Stockholm.

Bland de inbjudna fanns Qasim Ijaz, som just nu arbetar i den nyskapade rollen som ”harassment officer” på danska public service-bolaget Danmarks Radio (DR). 

En av uppgifterna för Qasim Ijaz har varit att implementera den checklista för näthat och hot som DR tagit fram redan innan han började. Men lika mycket har han också utvecklat nya metoder och strukturer i arbetet mot det här omfattande problemet.

Annons

När Qasim Ijaz kom till DR märkte han att många av sakerna på redaktionens checklista handlade om vad man skulle göra när hårdare hot eller trakasserier redan var ett faktum. Det fanns en säkerhetschef som kunde hjälpa till med den personliga säkerheten eller poliskontakter och en psykolog man kunde kontakta dygnet runt.

Men det fanns ingenstans förklarat hur en skitstorm uppstår, vad den kan bero på, och ingenting om hur man ska agera när det handlar om mindre allvarliga – men ändå kränkande – trakasserier som man som möter i vardagen.

– Det behövs verktyg även för att möta vardagskommentarna, som säger att ”du är ful och fet”, säger han.

Även om många chefer på DR lyfte fram riktlinjerna och visste om att de fanns så har det visat sig att nästan ingen medarbetare använde sig av de här verktygen.

Exempelvis hade ingen journalist någonsin kontaktat DR-psykologen för bara något år sedan. Det fanns inte heller en kultur där det var accepterat att visa sig känslomässigt svag inför hat och hot när de kom, berättar Qasim Ijaz. 

– För att ett kulturskifte ska ske, där man som medarbetare vågar visa sig svag för andra, så måste förändringen komma uppifrån. 

Samtidigt handlar det också delvis om en generationsfråga. Qasim Ijazs uppfattning är att många av de äldre DR-journalisterna har visat sig vara osäkra inför att visa sig ”svaga”, medan attityden ofta varit en annan när det gäller yngre medarbetare. 

– Där har man mer sällan problem att gå till psykologen, och är mer van vid att se det som ett alternativ, säger han.

En annan insikt är som Qasim Ijaz delar med sig av är att när man som mediebolag tar in vikarier eller tillfälligt anställda, som vill vara duktiga och få in en fot, så triggar vi också dem att visa upp allt mer av sig själva på sociala medier.

– Samtidigt som de ska göra ett bra jobb, ställa upp, så ska de också bygga sitt eget personliga varumärke i en tuff konkurrens.

Just konkurrensen mellan medarbetare är en sak som han menar kan bidra till att man inte vågar gå till ledningen när näthatet kommer.

– Om jag visar mig svag, kommer chefen då tycka att jag är en bra och duktig medarbetare?

– Det handlar mycket om att flytta bördan från den enskilde journalisten till ledningen, det är cheferna som har ett ansvar att följa upp de här sakerna, säger Qasim Ijaz.

Crister Ohlsson, säkerhetschef på Bonnier News, har lång erfarenhet av att jobba med säkerhetsfrågor. Också han ser hur attityden bland deras medarbetare förändrats med tiden. På BN är det idag stor skillnad mot för bara några år sedan när det gäller hur accepterat det är att ”visa sig svag”, menar han.

– För några år sedan såg man journalister och fotografer som inte ville åka till krigszoner och rapportera, men man gjorde det ändå för att det förväntades av dem. Idag kan man på ett annat sätt säga att ”jag vill inte åka". Det har blivit okej att säga nej.

Crister Ohlsson anser att det är precis samma sak med online-trakasserier. Som journalist ska man kunna säga att man inte vill rapportera om vissa ämnen för att man inte mår bra av det.

– Vi kommer mer och mer dit, och vi har kommit långt, men har också ett stort ansvar som chefer att se till att vi skapar ett sådant klimat att man kan säga nej, säger Crister Ohlsson.

När det kommer till handfasta tips vid hot och hat, eller när man befinner sig mitt i en skitstorm, så handlar det allra först om att backa lite.

– Ta ett break, är du borta några dagar från sociala medier så brukar stormen lugna sig och man får andas lite, säger Crister Ohlsson.

När Journalisten frågar Qasim Ijaz vad man kan göra på en mindre redaktion – eller som frilans – som kanske inte har tillgång till vare sig säkerhetschefer eller psykologer, så svarar han att det handlar väldigt mycket om att ha en plan. 

– Vad gör vi i vardagen när vi skiljer oss, när vår hund dör? Vi hittar någon att prata med om saken. Samma sak kan du göra här. Jobbar du på en mindre tidning kan man exempelvis försöka få till en kultur bland några kollegor där man kan ta upp sådana här saker. Är du frilans kanske du kan hitta en god vän, en bror? Och om den personen jobbar mellan nio och fem varje dag så planera in tid för när du kan ringa personen för att bolla.

Många av våra läsare säger att det kan vara svårt att få ledningen att prioritera det här. Vad säger du till dem?
– Man kan behöva skrika om det, vara lite aktivistiskt. Om en chef säger att de inte har tid eftersom man har så mycket annat att göra så behöver någon stå på sig och säga: vi kommer utvärdera ditt arbete delvis efter hur du hanterar det här, för det är vår arbetsmiljö, säger Qasim Ijaz.