Så vill LO bygga ihop tolv av sina tidningar

Den 6 maj (efter Journalistens pressläggning) behandlade LO-styrelsen ett förslag till principbeslut om mediehuset.
Veckan före styrelsemötet räknar LOs politiske sekreterare Mats Eriksson med att det blir klartecken för planerna på en gemensam mediesatsning.
– Sedan tillsätter vi en projektgrupp och en arbetsledare och jobbar vidare med mediehuset. Men det är inte helt klart hur många av förbunden som vill vara med. Varje förbund beslutar självständigt om det.

Transport har redan sagt nej. Mycket talar för att åtminstone Hotell & Restauranganställdas förbund och Byggnads också gör det. Inom andra förbund är man mera avvaktande.
Ett motiv till LOs satsning är att de vanliga medierna de senaste åren dragit ner på bevakningen av arbetsmarknaden. I det vakuum som uppstått ser utredarna en möjlighet för förbundspressen att profilera sig.
I dag har förbundstidningarna sällan kraft att borra på djupet. För att klara det måste de samarbeta och samordna. Det samarbetet ska vara själva kärnan i mediehuset.
Som startportal får tidningarna gemensam nyhetssajt för arbetsmarknads- och fackliga nyheter samt övergripande opinionsbildning.

Stephen Lindholm, reporter på Kommunalarbetaren och medlem i den tvärfackliga grupp som deltagit i arbetat med mediehuset, är i grunden positiv till tanken på ett mediehus.
– Det är en spännande satsning och det kan vara en stor journalistisk utmaning om det görs rätt.
Han har inget att invända mot utredningens ambition att med gemensamma resurser skapa förutsättningar för en stärkt arbetsmarknadsjournalistik. Men han anser att man kan tolka delar i förslaget som att tidningarna ska ägna sig åt branschfrågor och att portalen ska sköta omvärldsbevakningen.
– Det är viktigt att Kommunalarbetarens läsare inte får en sämre tidning. Vi vill fortsätta med en bred omvärldsbevakning av till exempel utland och kultur.

Annons

Enligt förslaget behåller förbundstidningarna sina olika chefredaktörer men meningen är att de ska göra samordnade redaktionella satsningar.
På så vis hoppas LO skapa möjligheter till en ”kraftfull journalistik och opinionsbildning” i frågor som är viktiga för förbundens medlemmar, utan att de enskilda förbundstidningarna förlorar sin originalitet.
Tidningarna ska ha gemensamma format och bygga en gemensam identitet och vision, samt gemensamma mål. Mediehuset ska utgöra ett företag med en VD. Utredarna tror satsningen kommer att leda till oförändrade kostnader men ökade intäkter.

Papperstidningen står fortfarande mycket stark bland LO-förbundens medlemmar, heter det i utredningen. Det är där medlemmarna söker information, läser reportage och tydligt identifierar sig med den grupp de tillhör.
Däremot är den digitala konsumtionen av facklig information och arbetslivsreportage ännu liten. Exempelvis går bara 12 000 läsare i veckan in på stora Kommunalarbetarens hemsida.
Detta trots att förvärvsarbetande arbetare numera har nästan lika hög tillgång till internet som tjänstemän.
Men de äldre inom LO-förbunden har i dag betydligt lägre tillgång till smarta mobiler och surfplattor än de mer välbetalda grupperna.
Utredarna konstaterar dock att  tillgången till både mobiler och surfplattor förändras snabbt.

En planerad grävargrupp ska ha en redaktionschef med ”djup digital kunskap och lång erfarenhet av att leda undersökande journalistik”. Redaktionsledningen utser två chefredaktörer som ska ingå i gruppen.
I grävgruppen ingår även en fast databasreporter med förmåga att strukturera och förenkla stora datamängder ur offentliga och fackliga databaser. Reportrar lånas från tidningarna till gruppen.
Chefredaktörerna prioriterar tillsammans vilka områden som ska bevakas och undersökas. Sedan planerar redaktionschefen som också leder arbetet och själv arbetar aktivt journalistiskt.
Om möjligt ska man samarbeta med eller sälja material till externa samarbetspartner (nationella tidningar, TV, magasin, lokaltidningar). En förutsättning för det sägs vara att det journalistiska arbetets trovärdighet inte kan ifrågasättas.
Mediehuset ska ha samtidiga digitala publiceringar på samtliga sajter med branschvinklar, helst planerade till när en eller flera av tidningarna ligger i brevlådan.

Mediehusets styrelse ska vara affärsmässigt inriktad och ledamöterna ska ha erfarenhet och kunskap om mediebranschen och den fackliga rörelsen.
En ledningsgrupp ansvarar för mediehusets dagliga ledning och rapporterar till styrelsen. Redaktionsledningen består av samtliga chefredaktörer och redaktionschefen.
Chefredaktörerna har huvudansvaret för allt publicerat material i sin tidning, i alla kanaler.

Reaktionerna på idén om ett mediehus har varierat mellan olika förbund och tidningar.
Jan Lindkvist, chefredaktör, Transportarbetaren, berättar att Transports ordförande Lars Lindgren spontant sade nej när idén togs upp i LO-styrelsen för ett år sedan.
Vid samma tillfälle uttryckte även Hotell & Restaurang sin skepsis.
– Transport vill att förbund och tidning ska finnas i samma lokaler. Vårt förbund har många små arbetsplatser och saknar stora klubbar. Klubbrepresentanter kommer ofta in till oss på förbundet och tidningen och berättar för oss om hur det fungerar för dem. Vi har stor glädje av det och vill gärna kunna behålla den kontakten med medlemmarna, säger Jan Lindqvist.
Han anser att det i och för sig vore positivt om LO-förbunden tack vare samarbete i ett mediehus kunde få en starkare röst i samhällsdebatten.
– Men i dag förs inga diskussioner om ett mediehus inom Transport. Ingen är intresserad.

Enligt Devrim Mavi, chefredaktör, Hotellrevyn, har Hotell & Restaurang hittills inte varit intresserade av att delta.
Själv kan hon se både för- och nackdelar med ett mediehus.
– Fördelarna är att man till exempel kan göra gemensamma upphandlingar, och för mindre redaktioner kan det vara bra att ingå i ett större sammanhang. Fackförbundstidningar har de skickligaste arbetslivsjournalisterna. Det är klart spännande om de samlas under samma tak.
– Medieutredningen har presenterat en modell för hur det ska genomföras, men mycket är ännu oklart, exempelvis om anställningsformer och ägarförhållanden. Det är svårt att nu förhålla sig till det.

Kenneth Pettersson, chefredaktör för Byggnadsarbetaren tycker att det visst vore trevligt om flera fackförbundsjournalister satt i samma hus. Det skulle kunna bli dynamiskt och bra för det kreativa klimatet.
– Men jag är inte säker på att det skulle göra det lättare för oss på Byggnadsarbetaren att göra en bättre tidning. Vi har en tydlig läsargrupp och vi har bra flyt i vår journalistik som det är.
– Om LO vill ta ett stort grepp och försöka få ett större genomslag i debatten kanske några får stå tillbaka.
Kenneth Pettersson tror att små redaktioner med mindre homogena läsargrupper kanske skulle få ut mer av att ingå i ett mediehus. För mindre redaktioner är det kanske bra att använda sig av portalen.
– Grävgru­pp, redaktionellt samarbete, satsningar och kampanjer är bara positivt. Men jag är fundersam över att det i förslaget talas om att samordna resurser och bilda en redigeringsgrupp som gör flera olika tidningar. Redigerarna kopplas loss från redaktionerna. Redigerarna är i dag en viktig del i vår produktion, de deltar i idéarbetet och i processens gång. Och så vill vi att det ska fortsätta.

– Jag tror att det kan bli jättebra, journalistiskt och professionellt om förbundstidningarna går samman i ett förlag och ett mediehus. Vi får ett utbyte med andra journalister och kan få en kraftfullare röst i debatten, säger Johanna Kronlid, chefredaktör för Arbetet (före detta LO-tid­ningen).
Hon har goda erfarenheter av att jobba på ett förlag efter sin tid som chefredaktör på Lag & Avtal inom Talentum.
– Det finns också fördelar rent kostnadsmässigt genom att vi skapar synergier.
Johanna Kronlid har svårt att se några nackdelar med ett me­diehus.
– Det är klart att det kan bli besparingar och att antalet journalister minskar. Men så kan det bli i dag också. Jag tror inte att det är ägarnas syfte.