”Som att sortera potatis vid ett löpande band”
Anders Nilsson är nyhetschef vid Sydöstran. I en känslosam krönika skriver han om situationen för dagens journalister, som tvingas lägga allt mer tid på att hantera flödet av pressutskick. ”Att vara nyhetschef på en tidning påminner åtminstone i vissa delar om att sortera potatis vid ett löpande band”, skriver han.
Det löpande bandet är mejlkorgen och potatisen är mejlen som fullkomligt rasslar in och som måste sorteras så fort som möjligt, och levereras ut i prima skick till kund. Det skriver Anders Nilsson i sin lätt ironiska och underhållande text om att vara journalist i dag.
”Det handlar inte främst om mejl som rör lokala händelser av allmänintresse. Nej, för hundan! Landet är fullt av rättshaverister som bombarderar alla redaktioner de kan komma på med mer eller mindre vanvettiga idéer och påhopp på allt och alla. Sen finns det rena psykfall som får ihop meningar som möjligen skulle fungera som skön poesi bland folk som rökt lite för mycket gräs”, skriver han.
Journalisten ringde upp Anders Nilsson, som jobbat som journalist i 20 år och nyhetschef i sex år, för att kolla vad som väckte energi i honom till att författa denna känslosamma text.
– Jag kom på att ibland på morgonmöten rör man till det för sig, och jag undrade om det var jag som är rörig i huvudet eller vad det beror på. Då slog det mig att vi drunknar i information och folk som vill pocka på vår uppmärksamhet. Det kanske gäller alla mejlkorgar i alla slags jobb? Men det är i högsta grad så när man är nyhetschef. Det är väldigt mycket nonsens. Ibland kan man nästan tro att det är en robot som mejlar, det verkar i alla fall inte som att personen i fråga har tänkt över huvud taget, säger Anders Nilsson.
Nyhetschefen för Sydöstran reflekterar också i sin text över att många informatörer verkar tidsinställa sina pressutskick till jämnt klockslag. ”Så om man går och hämtar kaffe exakt klockan åtta på morgonen eller tolv på dagen är mejlkorgen full när man kommer tillbaka”.
Är din text en känga till alla informatörer som inte vet hur en journalist bör kontaktas?
– Lite grann kanske. Om det handlar om en slags vernissage för något i Stockholm kan man kanske fundera på om en liten redaktion ute på landsorten ska infinna sig där.
Är det här ett hot mot journalistiken?
– Jag vet inte riktigt, egentligen ska man själv försöka vara agendasättande och inte sitta och drunkna i information. På ett sätt är det ju positivt att folk hör av sig till tidningarna fortfarande.
