Spionlagen klubbad – det behöver du tänka på som journalist

Igår onsdag antog riksdagen den kritiserade utlandspionerilagen. Det innebär bland annat att utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift med grund i utlandsspioneri kriminaliseras och förs in i brottsbalken. Hela mediebranschen har rasat mot lagstiftningen som de menar försvårar, och kanske omöjliggör, viktig journalistik om Sveriges internationella relationer.

Men riskerar svenska journalister att hamna i fängelse om de avslöjar ett hemligt militärt samarbetsavtal med en diktatur, som i fallet med Ekots Saudivapnen 2012? Vad ska man tänka på som journalist när lagen träder i kraft den 1 januari?

Tove Carlén, internationell sekreterare och jurist på Journalistförbundet, menar att det framför allt är den inskränkta meddelarfriheten som kan påverka reportrar i arbetet:

Annons

– Källskyddet är förstås alltid viktigt men med den nya lagstiftningen blir risken för efterforskning av källor större och därför behöver journalister vara extra försiktiga när de har kontakt med personer som lämnar uppgifter om svenskt internationellt samarbete. Det är framför allt källor som riskerar att råka illa ut, vilket förstås kan skrämma dem till att inte lämna uppgifter till journalister.

Lagstiftningen skulle kunna medföra att ansvariga utgivare kan göra sig skyldiga till brott om de publicerar hemliga uppgifter. Men hur stor är risken för det?

För att dömas för utlandsspioneri (eller spioneri) måste man ha gått ”främmande makt eller motsvarande tillhanda”. Eftersom journalistisk rapportering per definition är oberoende kan den i praktiken aldrig gå främmande makters ärenden. Därmed torde det vara uteslutet att en journalist skulle kunna dömas för utlandsspioneri i tjänsten.

Däremot skulle en journalist eller en ansvarig utgivare teoretiskt kunna dömas för obehörig befattning med hemlig uppgift i samband med en publicering.

Det finns dock ett rekvisit som ska skydda journalister och som infördes i lagtexten efter kritik från Journalistförbundet, mediebranschen och pressfrihetsorganisationer: försvarslighetsrekvisitet. Det innebär att en gärning inte ska utgöra brott ”om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig”.

”Försvarlighetsundantaget innebär dock enligt regeringens mening att mediers rapportering om uppgifter av stort allmänintresse tydligt faller utanför det straffbara området”, skriver regeringen i propositionstexten.

– I riksdagsdebatten blev det tydligt att regeringen anser att all journalistisk rapportering är undantagen genom försvarlighetsundantaget. Samtidigt framgår av propositionen att det är uppgifter av ”stort allmänintresse” som ska vara undantagna, vilket betyder att det kan bli en domstol som måste göra en bedömning av vad som räknas som stort allmänintresse, säger Tove Carlén.

Men domstolar gör väl redan bedömningar av vad som är av allmänintresse i till exempel förtalsmål?
– Ja, det finns ett försvarlighetsrekvisit i förtalslagstiftningen och i visselblåsarlagen finns en formulering om att den som har ”skälig anledning” är skyddad vid offentliggörandet. Faktum är att försvarlighetsrekvisitet nu också har införts när det gäller obehörig befattning med hemlig uppgift kopplat till spioneri, det fanns inte där tidigare. Det är väl det enda positiva som man kan säga hände i riksdagen igår.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert hoppas på en ny utredning av lagen.

– Även om det är för sent att ändra något under den här mandatperioden vore det klädsamt om politikerna tog till sig av den massiva kritik som kommit fram på sista tiden och utreder om lagen kan ändras så att den bättre skyddar både källor och journalister. Vi kommer att följa utvecklingen för att i den mån det går få inblick i hur lagen påverkar möjligheten att rapportera om Sveriges samarbeten med andra stater och motsvarande, säger Ulrika Hyllert i en kommentar.