Gå direkt till textinnehållet

SR, pengarna & public serviceuppdraget

Var finns receptet på public service? Ja, exakt vad är public service? undrar Dagens Nyheters radiokrönikör Johan Berggren och resonerar därefter kring detta diffusa men uppenbart laddade begrepp.

Var finns receptet på public service? Ja, exakt vad är public service? undrar Dagens Nyheters radiokrönikör Johan Berggren och resonerar därefter kring detta diffusa men uppenbart laddade begrepp.

Berggrens funderingar landar i slutsatsen att P1-magasinet StudioEtt och P3s motsvarighet Folkradion, är public servicegalaxens “origo”: “Här finns samhällsinformation så mycket att det blir folkbildning. Minoriteters intressen lyfts fram. Den svage stöds, den starke störs. Service ges till programmens stora public.”

Det sköna med Johan Berggrens krönika är inte i första hand att han lyfter fram ett av mina egna favoritprogram, utan att han faktiskt bryr sig om RADION.

Det gör vi här på Journalisten också. Därför har vi tittat närmare på public service-uppdraget som det praktiseras vid de lokala SR-stationerna. P4, med sin redan slimmade organisation, har förmodligen känt av de den kärva ekonomin mer än andra radiokanaler. De signaler vi fått från kolleger inom P4 har inte heller gått att tolka som annat än rena nödropen:

“Vi sliter som djur” och “hinner aldrig tränga djupare”. Berättelser om stress, chefer som “mest intresserar sig för DAB” (den nya digitala sändningstekniken) och personalflykt, ger en bild av arbetsvillkor som också hotar den goda kvalitetsjournalistiken.

Den som det talas om när public service-uppdraget behandlas i SRs sändningstillstånd.

Denna bild bekräftas också av vårt reportage från Radio Värmland; luncher hoppas över, programledare byts ut och ovissheten är stor in i det sista. Charmigt och kul, kanske — om det inte vore så mest varje dag.

Men den som vistats på en lokal P4-station vet vad som krävs. Hur svårt det kan vara att hinna med det där lilla extra; kollen, telefonsamtalet eller än mindre genomläsningen av den rapport man strax ska göra nyhet på.

Man hinner nästan aldrig tänka efter, läsa på eller ens diskutera djupare vad man gör och varför. Detta påverkar journalistiken. Detta bör diskuteras. Och det är precis det vi vill med de reportage och intervjuer kring SR och public service-uppdraget vi publicerar idag.

Två saker slår mig dock:

Ett: den klyfta som tycks finnas mellan bas och topp när det gäller synen på hur resurserna (eller bristen på) påverkar det som kommer ut till oss lyssnare.

Två: de lokala kanalchefernas uppenbara missnöje med att vi låter en f d P1-chef uttala sina åsikter om P4. En del ville till och med att Journalistens enkät skulle bojkottas — alltså helt enkelt tiga ihjäl debatten om public service-radion.

Varför denna reaktion, kära kanalchefer? Får inte vem som helst ha synpunkter på hur P4 sköts? Borde inte istället fler ut och orda om radion som nyhetsförmedlare, kulturbärare och demokratisk institution? Är inte SR snarare värd mer uppmärksamhet och diskussionen kring kvalitetsradion värd flera debattörer, också externa?

Precis som Johan Berggren på DN känner också jag en oro inför SRs omdaningsplaner. Precis som han skulle inte heller jag ha lotsat mig till något P4-program, om uppdraget att söka public servicegalaxens kärna legat på mig.

Fundera på det, kära P4-chefer. Och låt oss därefter diskutera resurser, arbetsvillkor och den goda journalistiken!

Leve public service-radion!

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler