Stora Journalistpriset: Karine Mannerfelt vill inrätta journalistpris i Kosovo

Karine Mannerfelt har tilldelats Stora Journalistpriset i radioklassen för sitt reportage ”När offer blir förövare”. Sedan ett halvår tillbaka arbetar hon som medieanalytiker för Europeiska säkerhetsorganisationen i Pristina, Kosovo.

När Karine Mannerfelt fick ett mejl från Lars-Erik Holmertz på Bonniers trodde hon först att han ville hjälpa henne att inrätta ett journalistpris i Kosovo. Karine vill uppmuntra och stödja god journalistik i Kosovo och har därför haft kontakt med direktören på Bonniers. Nu visade det sig att det var hon själv som fått en utmärkelse.

I motiveringen står det att Karine Mannerfelt fått priset för att hon ”med sitt långa perspektiv på Kosovokonflikten inträngande förmått skildra hur maktbalansen mellan serber och albaner förändrats”.

– Det är uppmuntrande att få detta pris. Det är ett erkännande för att min enträgenhet att bevaka Kosovo sedan många år har gett resultat, säger Karine Mannerfelt på en raspig telefonlinje från Pristina.

Hon kom till Kosovo första gången 1987 och har sedan dess varit fascinerad av området. Konflikten mellan de Jugoslaviska delrepublikerna var svår att förstå och det krävdes att hon återvände för att söka efter mer kunskap. Alltid fanns det något nytt att lära sig. Det har nu blivit ett tjugotal reportageresor till Jugoslavien.

Karine har i huvudsak jobbat som frilansjournalist sedan hon gick ut Journalisthögskolan i Stockholm i början av 70-talet. De senaste åren har hon mest sysslat med radio och gjorde det nu prisbelönta reportaget för Sveriges Radios kulturredaktion. SR är inte känt för att betala bra för frilansmaterial, men eftersom hon haft goda kontakter med kulturredaktionen och de gett henne friheten och göra sina speciella reportage har hon varit redaktionen trogen.

Just den dåliga betalningen för frilansmaterial var en av anledningarna till att hon för sex månader sedan tog jobbet som medieanalytiker för OSSE, Europeiska säkerhetsorganisationen. Hon har granskat om medierna i Kosovo följt de regler som OSSE satt upp, att tidningar, radio och TV tillät alla parter komma till tals i det val som nyligen hållits i Kosovo.

Kvaliteten på de sju dagstidningar och de 30-tal radio- och TV-kanaler som finns i Kosovo är mycket blandad.

– Det finns få professionella journalister. Medierna är en del av kampen för självständighet för Kosovo och de flesta journalister klarar inte av att skilja på nyheter och kommentarer.

Men istället för att hytta med pekfingret vill Karine uppmuntra till god journalistik genom att inrätta ett journalistpris. Problemet är dock att journalisterna i Kosovo är dåligt organiserade och att det är svårt att hitta en lokal motpart som kan hålla i nomineringen. Hon arbetar även för att det skall inrättas en journalistutbildning på minst ett år.

I går, onsdag, var Karines sista dag på OSSE-kontoret och om alla flygförbindelser fungerar kommer hon att infinna sig i Stockholm då Journalistpriset delas ut. Det kommer att bli en stor omställning för henne att återvända till hemstaden. Hon säger att hon egentligen inte riktigt har förstått vad som hänt eftersom hon varit borta från svenska förhållanden så länge.

För det är en helt annan verklighet hon har levt i under sex månader. Efter en halvtimme måste vi avsluta vårt telefonsamtal eftersom Karine skall delta vid utfrågningen av två dagstidningar som brutit mot de etiska regler som OSSE satt upp. De anklagas för att ha smutskastat personer och publicerat falska nyheter.

– Just nu är detta min vardag, säger Karine Mannerfelt.

PÄR JANSSON

Blommor till Dan Josefsson

Hundratals personer har hört av sig till Dan Josefsson och förklarat att de anser att han gjorde rätt då han tackade nej till Stora Journalistpriset. Det finns även de som vill skicka blommor till honom.

Det var Ingrid Elams beslut att säga upp sig som kulturchef på DN som inspirerade Dan Josefsson att inte ta emot priset. Hennes handling var enligt honom ett bevis på civilkurage.

Att så många från allmänheten skickat e-post till honom tror Dan Josefsson beror på att folk tröttnat på att alltmer i samhället går ut på att tjäna pengar, att färre handlar enligt sitt samvete, ideologi eller etik.

Det var första gången sedan Stora journalistpriset instiftades 1966 av Bonnierförlagen som en journalist sagt nej till utmärkelsen. Dan Josefsson menar att det hade varit omöjligt för honom att stå och tacka vid prisutdelningen samtidigt som han i ETC skrivit flera reportage om Bonniers allt större dominans över tidningsbranschen i Sverige. Bonniers har också genom att vara huvudägare i distributionsföretaget Tidsam begränsar antalet tidskrifter som går att köpa i affärer, menar Dan Josefsson.

Han tycker också att Bonniers har en tendens att belöna journalister på sina egna tidningar, även de som inte gjort sig förtjänta av det.

PÄR JANSSON