Större bakslag vid förnekande
Det är klart att medierna spelar en roll i fall som styckmålet. Så är det alltid, och det är bra att vi påminns om den risken.Ungefär så svarade kulturjournalisten Per Svensson på frågan om medierna dömde läkarna, när Publicistklubben i måndags diskuterade Per Lindebergs bok om fallet.
Det är klart att medierna spelar en roll i fall som styckmålet. Så är det alltid, och det är bra att vi påminns om den risken.
Ungefär så svarade kulturjournalisten Per Svensson på frågan om medierna dömde läkarna, när Publicistklubben i måndags diskuterade Per Lindebergs bok om fallet.
Kanske var det förväntningar på en riktig batalj som lockat rekordpublik till Berns denna kväll, mina egna gissningar om att ämnet börjat bli passé kom i alla fall lyckligtvis på skam. Och det blev stundtals också en affekterad debatt, där den excentriske solisten Jan Guillou retade gallfeber på journalisten Kristina Hultman och psykoterapeuten Hanna Olsson. Guillou menade bland annat att bokens kritiker mest ägnar sig åt stilistiska invändningar, men inte har något att komma med i sak.
”Det vore förödande för samhället och demokratin om stinkande varbölder som denna
inte öppnades och undersöktes”
Olsson och Hultman, som hade uppenbart svårt för Guillous ”hånfulla ton”, kontrade med att de upplevde obehag och också kände sig hotade av den debatt som följt utgivningen. Kristina Hultman ville sätta in Lindebergs bok i tidsandan, som hon menar präglas av ett ifrågasättande av förekomsten av sexuellt våld, incest och andra könsrelaterade brott. Hon kände sig skrämd av detta och därför manad att högljutt ge sig in i debatten.
Jag kan förstå den reaktionen. Kvinnor som under årtionden, millimeter för millimeter, lyckats knapra till sig trygghet och rättigheter, som i hård motvind lyckats synliggöra maktstrukturer och könsförtryck, räds nu en backlash. Och Lindebergs bok tycks alltså vara en del av den manliga konspiration som Hultman/Olsson så skräms av.
Möjligen begripligt, alltså, men ett stort misstag. Lindebergs genomlysning av ett med all sannolikhet katastrofalt rättsligt övergrepp, står över de eventuella konsekvenser det kan få för till exempel kvinnokampen. I själva verket vore det förödande för samhället och demokratin om stinkande varbölder som denna inte öppnades och undersöktes. Förnekande av att rättsövergrepp också kan ha skett vid sexrelaterade brott, leder bara till att bubblan spricker med en högre smäll. Och att bakslaget blir desto större.
För tydlighetens skull: Visst är det bättre att få höra sanningen om det usla förhållandet och kanske kunna göra något åt det, än att blunda och plötsligt stå där ensam…
