Strid på kniven om framtidsgruppens förslag
Journalistförbundets styrelse fick vid fyra tillfällen avgöra frågor med hjälp av rösträkning när framtidsgruppens slutrapport diskuterades vid senaste mötet.Ordförande Håkan Carlson fick till och med bruk för sin utslagsröst.
Journalistförbundets styrelse fick vid fyra tillfällen avgöra frågor med hjälp av rösträkning när framtidsgruppens slutrapport diskuterades vid senaste mötet.
Ordförande Håkan Carlson fick till och med bruk för sin utslagsröst.
Det hör inte till vanligheterna att förbundsstyrelsen måste rösta för att avgöra frågor vid sina möten. För det mesta kan de tretton personerna i styrelsen resonera sig fram till besluten.
Att det blev så många voteringar den här gången ser dock inte Håkan Carlson som något märkligt.
— Ibland får man ta till votering för att komma vidare i diskussionen, säger han.
Framtidsgruppens förslag om att nuvarande kongressen avskaffas och ersätts med ett förbundsmöte som sammanträder vartannat år ledde till omröstning. Den gällde namnfrågan, om SJFs högsta beslutande församling även i fortsättningen ska heta kongress. Beslutet blev att styrelsen föreslår kommande kongress att byta namn till förbundsmöte. Håkan Carlsons röst blev utslagsgivande. Alf Lindberg reserverade sig mot beslutet.
En annan fråga som Håkan Carlsons utslagsröst avgjorde var framtidsgruppens förslag om att varje styrelseledamot alltid ska väljas av en majoritet av avgivna giltiga röster vid kongressen/förbundsmötet. Framtidsgruppens förslag röstades ner.
Lasse Andersson, förbundsledamot som också suttit med i framtidsgruppen, förklarar gruppens förslag så här:
— Syftet var att styrelsens ledamöter skulle få en starkare ställning demokratiskt sett genom att de skulle få stöd av minst 50 procent av ombuden.
Men under diskussionens gång backade Lasse Andersson och röstade emot sitt och gruppens gemensamma förslag.
— Jag tycker fortfarande att målet är eftersträvansvärt. Men jag insåg snart att det fanns grund för de argument mot förslaget som kom fram under diskussionen. Vårt förslag kan till exempel innebära att en majoritet på kongressen skulle kunna förkasta valberedningens förslag helt och driva igenom sina kandidater. Det behövs bara att två stora distrikt går samman för att få majoritet. Valberedningens förslag skulle försvagas. Det vore inte bra.
Pål Magnussen, som också satt med i framtidsgruppen, stod däremot fast vid förslaget om majoritetsval och röstade för. Han reserverade sig mot styrelsens beslut tillsammans med Alf Lindberg.
— Jag tycker att majoritetsval blir tydligare och bättre än att en ledamot kan väljas in i styrelsen med en minoritet av rösterna. Det gäller särskilt vid val av ordförande, vice ordförande och vid fyllnadsval.
— Majoritetsval minskar utrymmet för taktiskt räv- och rackarspel och det blir därför mer demokratiskt. Dessutom blir det mindre dramatiskt för kongressen att ha synpunkter på valberedningens förslag. Framtidsgruppens tanke var att förbundsstyrelsen skulle bestämma arbetsordning för valen. Genom att först välja ordförande, sedan vice ordförande och därefter resten av styrelsen skulle valberedningens förslag ändå bli det tyngsta. Det skulle inte handla om att vinna eller försvinna.
