Studie av TV-nyheterna visar: Medier förstärker rasismen
Rasism reduceras till gatuvåld och antirasister till hotfulla demonstranter. Invandrarna framställs som offer och problem. — Mediernas förenklade bild av rasismen i Sverige förstärker motsättningarna och därmed främlingsfientligheten, hävdar sociologen Birgitta Löwander vid Umeå Universitet.
Rasism reduceras till gatuvåld och antirasister till hotfulla demonstranter. Invandrarna framställs som offer och problem.
— Mediernas förenklade bild av rasismen i Sverige förstärker motsättningarna och därmed främlingsfientligheten, hävdar sociologen Birgitta Löwander vid Umeå Universitet.
Birgitta Löwander har studerat nyhetsrapporteringen i Rapport och Aktuellt under 90-talets första år. Hundratals inslag med rasism eller antirasism som tema, har analyserats. Bland annat rapporteringen kring firandet av Karl XIIs dödsdag den 30 november och demonstrationerna i samband med detta.
— Nyhetsinslagen fokuserar helt på sammandrabbningarna mellan rasister och antirasister. Rasismen och antirasismen reduceras till ett gatubråk som inte rör oss andra.
— Det mest skandalartade är att också rasismens synliga motkrafter, de engagerade ungdomar och andra som protesterar mot rasismen, att också de framställs som hotfulla och våldsbenägna gäng.
Gynnar rasismen
Birgitta Löwander ser TV-inslagen om rasism och antirasism som oreflekterade och gjorda efter den “mall” som TV-nyheter i allmänhet görs; en “rak” rapport om vad som hände, med röster från båda sidor. Inga förklaringar, inga kommentarer eller försök att sätta in rasismen i ett större sammanhang.
— När man okritiskt ger röst åt rasister sänker man också tröskeln för vad som får sägas och vilka värderingar man får ha. Och då spelar man den groende rasismen i händerna.
— Det var också vad som hände, fortsätter Birgitta Löwander. Under den här perioden med många inslag ökade också den nynazistiska tidskriften Storm sin prenumerantskara.
— Tillspetsat kan man alltså säga att nyhetsrapporteringen får en rasistisk effekt, om än oönskad. Strukturen befästs och förstärks — vi och dom, över och under och så vidare.
Förenklad bild
Bristen på analys och sammanhang, men också dragningen till det dramatiska och “bildmässiga” i TVs nyhetsprogram, ger alltså enligt Birgitta Löwander en förenklad och banaliserad bild av rasismens egentliga ansikte. Och hon lägger en stor del av ansvaret på de enskilda journalisterna:
— Att säga att sammanhang, hänsyn och förklaringar inte ryms inom nyhetsformatet är en väl bekväm tolkning. Nog sjutton borde också sådana aspekter få plats.
Hänsyn före sanning
— För mig är det en gåta varför journalister är så ointresserade av begriplighet och pedagogik. Man säger ju samtidigt att man vill informera och höja kunskapen hos publiken.
Hon efterlyser ett mer uttalat engagemang från journalisternas sida — för de demokratiska värdena. Också synliga i inslagen.
Dessutom borde nyhetsjournalister oftare låta hänsyn gå före sanning — en önskan som hon vet många murvlar vänder sig mot.
— Det handlar inte om att dölja obehagliga sanningar. Journalister ska inte ljuga eller förvränga. Men man måste förstå vad en publicering kan leda till. Och att man som journalist också har ett ansvar för konsekvenserna.
— Vi måste alla försvara demokratin. Journalisterna skulle kunna göra mycket genom att i högre grad lyfta fram positiva sidor hos våra invandrare, säger Birgitta Löwander.
Birgitta Löwanders avhandling har titeln: “Rasism och antirasism på dagordningen – studier av televisionens nyhetsrapportering i början av 1990-talet”.
