”Svårt nå ut utan svenskt perspektiv”
Det rapporteras för lite om Kina i svenska medier, tycker journalisten och Kinakännaren Jojje Olsson. Själv gör han vad han kan för att öka kunskapen om landet. Nu kommer han ut med boken De kidnappade Kinasvenskarna.
Sedan Xi Jinping blev president i Kina 2013 har tillståndet för de mänskliga rättigheterna samt press- och yttrandefriheten påtagligt försämrats i Kina. Jojje Olsson har fått uppleva det själv. Han har bott i Kina i nio år, men hösten 2016 nekades han visum och är numera bosatt i Taiwan där han fortsatt rapportera från Kina och övriga Asien.
Huvudpersonerna i boken är de två svenska medborgarna, förläggaren Gui Minhai och människorättsaktivisten Peter Dahlin, som båda kidnappades av den kinesiska regimen och tvingades till erkännanden i statlig kinesisk TV.
Peter Dahlin, som i boken intervjuas av Jojje Olsson i Thailand, utvisades efter 23 dygn. Gui Minhai har varit frihetsberövad utan rättegång i snart två och ett halvt år. Peter Dahlins fall betraktades inom diplomatin som ett konsulärt fall snarare än ett politiskt. Först på senare tid har Gui Minhais fall börjat uppmärksammas. Reaktionerna från svenska myndigheter har varit lama.
Jojje Olsson hoppas att svenska läsare genom fallen Gui Minhai och Peter Dahlin ska förstå vidden av de övergrepp som just nu pågår i Kina.
– I min förra bok, Det nya Kina, försökte jag visa på den oroande utvecklingen i landet. Men utan något svenskt perspektiv är det svårt att nå ut. I den här boken vill jag visa att utvecklingen i Kina i högsta grad även angår oss.
De mänskliga rättigheterna och press- och yttrandefriheten har drastiskt försämrats sedan president Xi Jinping tog makten i Kina och Jojje Olsson har svårt att se några förbättringar i sikte.
– Det kinesiska politiska systemet är toppstyrt av ett litet antal personer som inte är känsliga för den allmänna opinionen i landet, men väldigt känsliga för kritik utifrån.
I boken tar Jojje Olsson upp hur Kina stiftat nya landsomfattande lagar för att öka sin politiska kontroll och inskränka på civilsamhällets rättigheter. Diktaturen gör också stora ansträngningar för att öka sitt inflytande internationellt och för att sprida sin världsbild. Och det finns många exempel från länder, som likt Sverige, ligger lågt för att inte störa relationerna med Kina.
– Att till exempel journalister eller akademiker drar sig för att kritisera Kina kan bero på att de är rädda för att inte få resa in i landet. Företag är rädda för att störa sina affärsrelationer. Myndigheter och politiker är rädda för att Kina helt klipper banden ekonomiskt och diplomatiskt, vilket hände Norge när Liu Xiabo tilldelades Nobelpriset.
Att Jojje Olsson numera måste bevaka Kina från Taiwan ser han inte som någon nackdel.
– Utrikeskorrespondenter i Kina har fått det svårare. Det är inte lika lätt att få tag på kinesiska källor som vågar prata. Största nackdelen för min del är att det är svårt att ta bilder på plats i Kina. Det är ett öppnare klimat i Taiwan, där kan man diskutera Kinas politik och utveckling.
Fotnot: Boken De kidnappade svenskarna ges ut av Historiska Media.
