Svegfors uttalanden blir föremål för förhandling

I förra veckan berättade Journalisten att Sveriges Radios journalistklubb i ett öppet brev till VD Mats Svegfors krävde svar om hans uttalanden i såväl Arbetsdomstolen som på den interna webben.

Nu har Mats Svegfors svarat klubben, men inte på den interna webben där frågorna ställdes, utan per mejl till klubbstyrelsen.

Bakgrunden är AD-tvisten mellan Sveriges Radio och Journalistförbundet rörande Linn Ohlssons anställning på SR Göteborg. Hon hade jobbat i tio år på SR som bland annat programledare, utan att få fast anställning.

I förhandlingen i AD i januari uppgav SRs VD Mats Svegfors bland annat att en SR-anställd inte kan leda en publicistisk debatt där Svegfors själv deltar. Han påstod också att det faktum att Linn Ohlsson gjort detta utan att begära medgivande av sin närmaste chef, var ett problem.

I klubbens brev till VD ville man bland annat få klarhet i detta, samt vad VD anser att en SR-anställd kan uttala sig om offentligt om arbetsförhållandena på SR. Klubben anser också att det finns en utbredd rädsla för repressalier

Nu har Mats Svegfors svarat. (Du kan läsa alla frågorna och svaren längst ned i denna artikel.)

Bland annat skriver Mats Svegfors att frågan om Linn Ohlssons sidouppdrag som moderator i en JMG-debatt var relevant för AD-målet, ”därför att Linn Ohlsson inte hade begärt medgivande från sin chef till uppdraget. Hon förhöll sig inte som anställd utan som uppdragstagare. Om just detta handlade målet i AD: var hon fast anställd eller var hon uppdragstagare”, skriver Mats Svegfors.

Men klubben anser att Svegfors har fått detta om bakfoten.

– Linn begärde medgivande från sin närmaste chef, och fick det, säger Ulrika Hyllert, ordförande i SRs journalistklubb, till Journalisten.

Så Mats Svegfors kom med felaktiga sakuppgifter i AD?
– Ja, det är vår uppfattning. Det var fler uppgifter Mats Svegfors anförde kring detta arrangemang som inte stämmer med verkligheten.
Klubbstyrelsen har diskuterat svaren internt, och har beslutat att väcka förhandling.

– Vi är glada över att Mats Svegfors har svarat. Men vi är oroade över bland annat de tolkningar han gör av kollektivavtalet rörande diskretionsskyldighet. Hans tolkning av avtalet är snävare än praxis på Sveriges Radio, säger Ulrika Hyllert.

– Vi kommer att väcka förhandling om de här frågorna. Det har funnits en godtycklighet kring vilka sidouppdrag man får ha, så vi tycker att det vore bra att få detta utrett.

Klubben anser att svaren från Svegfors riskerar att spä på osäkerheten kring vad man som medarbetare på Sveriges Radio får säga offentligt, eller vilka sidouppdrag man får ha.

Inte heller är klubben nöjd med de svar man har fått rörande rädslan för att utsättas för repressalier som klubben menar är utbredd på företaget.

– Mats Svegfors verkar inte ta oss på allvar. Han tror att vi överdriver när vi berättar om medarbetare som är rädda för repressalier. Hade han mött dem som vi har mött hade han inte uttryckt sig på det sättet.

– Vi har pratat med många fastlansar, projektanställda och vikarier som är missnöjda, men som säger till oss att de inte vill att vi ska driva deras fall. De tror att om de är det minsta besvärliga kommer de att utsättas för repressalier. De vill inte ens att arbetsgivaren ska veta att de har pratat med facket, säger Ulrika Hyllert.

– Den enda, den enda av alla dessa ofrivilliga uppdragstagare, som har tagit strid, är Linn Ohlsson.

Mats Svegfors avfärdar era argument med att en medarbetarundersökning visar att många tycker att det finns ett öppet samtalsklimat på Sveriges Radio. Är det verkligen så illa som ni beskriver det?
– Medarbetarundersökningen visar inte hela bilden. Det är både högt och lågt i tak. I diskussionerna på nyhetsmöten och på redaktionerna är samtalsklimatet ofta bra. Men i andra frågor är det mindre bra.

Men är det någon som utsatts för repressalier?
– Linn Ohlsson. Hon fick ju inte fortsätta arbeta.

Mats Svegfors säger till Journalisten att hans svar kan komma att missförstås.

– Jag menar inte att det är klubben eller de anställda som ska anpassa sig. Det är jag. Jag är van att föra en fri och öppen debatt, jag har levt mitt liv som skribent och debattör. Jag känner nu att jag måste hålla tand för tunga, medan journalistklubben inte aktar för rov, som jag skrev i mitt svar. Men en person har i efterhand påtalat för mig att det kanske måste vara så. Man har ett annat ansvar som arbetsgivare. Det måste jag anpassa mig till, men det är lite tråkigt eftersom det hotar livslusten i diskussionen och man förlorar det autentiska i samtalet, säger Mats Svegfors.

På vilket sätt anpassar du dig?
– När jag har skrivit någonting roligt och fyndigt går jag tillbaka till datorn och stryker det.

Du påtalar att det finns en diskretionsklausul i kollektivavtalet när det gäller att diskutera anställningsförhållanden på SR. Ska inte SR-medarbetare få diskutera sina anställningsvillkor offentligt?
– Jo, det får de naturligtvis. Men i vissa fall måste man ha diskretion.

Vilka fall då?
– När det rör enskilda personers privata angelägenheter. I känsliga personalärenden till exempel.

Du tror inte att det finns en risk att medarbetarna på SR uppfattar ditt svar på ett annat sätt? Som att man inte ska uttala sig offentligt om interna saker på SR?
– Jag tycker det är ganska tydligt. Jag svarar ju ja på frågan om man får tala offentligt om anställningsvillkor och anställningsformer, säger Mats Svegfors till Journalisten.

 

Läs hela brevet från Journalistklubben, och Mats Svegfors svar:

SR-klubben: Hur förklarar VD Mats Svegfors sitt besked i Arbetsdomstolen att en anställd inte skulle kunna leda en publicistisk debatt där VD deltar?

VD Mats Svegfors svarar: Frågan om Linn Ohlsson och hennes sidouppdrag att leda arrangemanget med Cilla och mig på JMG i mars förra året hade, enligt min uppfattning, relevans i AD-förhandlingen därför att Linn Ohlsson inte hade begärt medgivande från sin chef till uppdraget. Hon förhöll sig inte som anställd utan som uppdragstagare. Om just detta handlade målet i AD: var hon fast anställd eller var hon uppdragstagare.

Det förhållande att hon själv fattat beslutet att ta på sig uppdraget från JMG är på intet sätt en ensam avgörande omständighet. Men bedömningen av om det handlar om en anställning eller ett uppdrag görs utifrån ett antal olika faktorer. Därför hade detta uppdrag, tillsammans med andra förhållanden, relevans.

Samtidigt är det korrekt att min uppfattning är, vilket jag också uttryckte i AD, att hon inte borde ha fått medgivande till detta sidouppdrag om hon varit anställd. För mig är det rätt självklart att en moderator i en debatt eller en utfrågning ska ha en fristående ställning i förhållande till debattörer eller utfrågade.

Om en medarbetare ställer upp trots att det finns beroendeförhållanden är det typiskt sett ägnat att minska förtroendet för medarbetaren och därmed påverka dennes uppgifter i Sveriges Radio.

En annan fråga är den personliga yttrandefrihet som medarbetare har, i egenskap av medarbetare och medborgare, vilket regleras i en särskild bestämmelse i journalistavtalet som tar sikte på förtroendet för Sveriges radios opartiskhet.  

SR-klubben: Är man illojal som SR-medarbetare om man agerar moderator vid en utfrågning av SR:s vd-ar?

VD Mats Svegfors svarar: Nej, inte i sig. Men sedan beror det naturligtvis hur man utnyttjar kunskap som man har om interna förhållanden Sveriges Radio. Detta regleras i kollektivavtalet.

SR-klubben: Får en anställd diskutera eller kritisera anställningsvillkoren på SR offentligt?

VD Mats Svegfors svarar: Svaret är ja. Men det finns ändå anledning att påpeka att detta är reglerat i kollektivavtalet, vilket också sägs inledningsvis i det öppna brevet.

Rubriken över bestämmelsen lyder dock: ”Diskretionsskyldighet”. I kollektivavtalet regleras de, som jag tycker, rätt långtgående begränsningarna. ”Diskretionsskyldigheten avser uppgifter om medarbetare och medverkande i program samt om sådana företagsinterna förhållanden, vilkas offentliggörande vore till skada för företagets verksamhet och integritet.” Det är en bestämmelse som verkligen måste tillämpas med publicistiskt förnuft.

SR-klubben: Vad menar Mats Svegfors med följande uttalande på internwebben: ”Jag tycker att den fackliga verksamheten är viktig. Men jag har under alla de år som jag har varit ”journalistarbetsgivare” haft svårt med en dubbel standard som säger att andra regler gäller för samspelet mellan arbetsgivare och fackliga organisationer än för samspelet i samhället i övrigt.”

VD Mats Svegfors svarar: Jag tycker – tycker – att jag som arbetsgivarföreträdare får vakta min tunga rätt noga när det gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Samtidigt kan företrädare för arbetstagarsidan ta i rätt ordentligt.

Den tidigare ordföranden i journalistklubben och nuvarande arbetstagarledamoten i Sveriges Radios styrelse aktar inte för rov att beskriva förhållandena i det företag i vars styrelse han ingår genom att säga att han känner sig ”rädd och tystad för att inte råka ut för anklagelsen att vara illojal”.

SR-klubben: Hur tolkar Mats Svegfors och Sveriges Radios ledning alla de åsikter och kommentarer både internt och externt som ger uttryck för ett samtalsklimat med lågt i tak och rädsla för repressalier inom företaget?

VD Mats Svegfors svarar: Självfallet läser vi mycket noggrant vad som skrivs. Samtidigt har vi precis fått resultatet från medarbetarundersökningen. Utifrån en sexgradig skala ger 68 procent ett positivt svar på påståendet ”Inom Sveriges Radio har vi ett öppet samtalsklimat.” Något mer än två tredjedelar ger betyget 4-6. En tredjedel ger betyget 5 eller 6. Endast två procent ger lägsta betyg.

Är detta ett bra resultat? Ja, det är ett rätt bra resultat. Men jag skulle vilja att det vore ännu bättre. Frimodigheten bör definitivt bli större.

Utöver denna fråga har vi också en fråga som rör öppenheten i den egna arbetsgruppen. Där är resultatet mycket bra. 84 procent ger betyget 4-6. Det är synnerligen glädjande att medarbetare i mycket stor utsträckning känner tillit och öppenhet i den arbetsgemenskap som de dagligen verkar.

SR-klubben: Vad vill ledningen göra åt det?

VD Mats Svegfors svarar: Det viktigaste är trots allt att utmana själva påståendet att det finns en ”rädsla för repressalier”. Detta är inte en korrekt bild av förhållandena inom Sveriges Radio.

Påståendena om ”rädsla” och ”repressalier” dyker upp i anslutning till en process i Arbetsdomstolen och har, enligt min uppfattning, i stort sett bara att göra med vad som hänt i AD och lite att göra med vad som faktiskt händer i vårt dagliga arbete i Sveriges Radio. Men med detta sagt ska också sägas att det finns ett oslagbart sätt för en ledning att påverka förhållandena i en stor organisation.

Det är att mycket tydligt, genom sitt eget sätt att vara, visa vilka värden man vill ska råda. Förmår man dessutom att uthålligt och konsekvent tala om dessa värden kommer kulturen i organisationen att påverkas.

Mycket konkret kommer vi inom den närmaste tiden att presentera en chefs- och medarbetarpolicy. Presentationen av denna är verkligen bara ett första steg. Därefter följer en period av samtal överallt i Sveriges Radio om policyn. Fungerar denna process väl kommer vi att höja taket än mer i Sveriges Radio.

I anledning av det öppna brevets avslutande formuleringar om visstidsanställningar för vi gärna denna diskussion vidare med journalistklubben och med medarbetare.

Vi vill verkligen att det ska vara så bra som möjligt för medarbetare som kommer in på tidsbegränsade anställningar i Sveriges Radio.

Samtidigt har vår verksamhet en sådan karaktär att vi kommer att vara beroende av medarbetare som är anställda i Sveriges Radio under begränsad tid. Det är en matematisk omöjlighet att alla de korttidsanställda som vill ha fast anställning också får en sådan.
Mats Svegfors
2012-01-30