”Svenska medier är okunniga om Kina”

Den svenske förläggaren Gui Minhai kidnappades av kinesiska agenter i oktober 2015 och tvingades erkänna påhittade brott. Sen dess har han suttit fängslad i Kina utan rättegång. I oktober släpptes han, enligt kinesiska myndigheter, men det är oklart var han är.

– I Kina har termen ”frisläppt” en helt annan betydelse än vad vi är vana vid. Även fast Gui sägs vara fri, så kan han inte kontakta familj och vänner utanför Kina och inte använda Skype eller mejl. Gui har uppgett att han vill återvända till Europa men att han först måste ha polisens tillstånd. Det sista jag hörde från hans vän Bei Ling, en landsförvisad kinesisk poet som bor här i Taiwan, är att Gui nu sitter i husarrest i sin gamla hemstad Ningbo. Ingen vet om han kommer tillåtas åka till Europa eller utsättas för ännu en skenrättegång, berättar journalisten och författaren Jojje Olsson, bosatt i Taiwan.

Jojje Olsson har skrivit en bok om Gui Minhai och den svenska människorättsaktivisten Peter Dahlin som satt fängslad 23 dagar i Kina vintern 2016. De kidnappade Kinasvenskarna beräknas komma ut i januari.

Annons

Varför skrev du boken?
– Att en diktatur kidnappar två svenskar inom loppet av några månader och hänger ut dem i framtvingade erkännanden på statlig tv har mig veterligen aldrig skett tidigare. Ändå är det väldigt få svenskar som känner till detaljerna kring Gui Minhai och Peter Dahlin. De båda fallen är samtidigt en del av något mycket större, nämligen den kinesiska regimens ambition att utöva politisk kontroll bortom landets gränser. Under de senaste åren har Kina använt sin ekonomiska makt för att påverka ordningen i FN, kontrollera debatten vid utländska universitet och expandera sitt territorium i Sydkinesiska havet. Utländska medier, även i Sverige, får betalt för att publicera regimens budskap. Förra veckan ska kinesiska ambassaden ha ringt upp ett tiotal riksdagsledamöter och hotat med att det kunde ”skada Sverige” om de träffade den tibetanska exilregeringen eller ens talade om situationen i Tibet. Kina är i dag ett långt större hot mot fred, stabilitet och demokrati än Ryssland, vilket de två kidnappade svenskarna utgör tydliga exempel på, menar Jojje Olsson.

Vad säger du om svenska myndigheters agerande i fallet Gui Minhai?
– Det skiljer sig markant från fallet med journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som fängslades i Etiopien 2011. Där jobbade ambassadör Jens Odlander och hans ambassadsekreterare intensivt med fallet ända tills svenskarna benådades ett drygt år senare. Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt blev också personligen involverade, Bildt åkte själv till Etiopien två gånger.

– I skarp kontrast är det ”tyst diplomati” som gäller för Gui Minhai, vilket är precis vad Kina föredrar. Gui Minhais dotter har bjudits in att tala inför USAs kongress, brittiska parlamentet och FN:s råd för mänskliga rättigheter, men inte till Sveriges riksdag. Det går inte att bortse från att Kina är en mycket viktigare handelspartner än Etiopien. I somras åkte statsminister Löfven till Kina, åtföljd av flera ministrar representater från fler än 60 svenska företag. I den efterföljande kommunikén på regeringens hemsida listades alla ekonomiska samarbetsavtal som ingåtts under resan, men inte ett ord nämndes om den svenska medborgaren som hölls fängslad utan rättegång.

Hur ser du på svenska mediers bevakning av fallen?
– Till en början knappt existerande. Det handlade främst om notiser, medan långa uppslag fanns att läsa i tidningar från Storbritannien och Hongkong. Efter att Gui Minhai paraderats på tv en andra gång intervjuades dottern Angela av medier från bland annat USA, Japan och Frankrike men inte Sverige. Efter hennes framträdande i amerikanska kongressen sommaren 2016 hörde hundratals personer av sig till henne, men bland dessa fanns bara ett fåtal svenskar och någon enstaka journalist. Något som Angela misstänker beror på att hennes far är etnisk kines och därför inte upplevs som helt svensk.

– Tack vare hennes envisa aktivism har fallet dock uppmärksammats mer i Sverige under det senaste året, främst efter att hon själv hört av sig till flera tidningar och skrivit. Den bristfälliga rapporteringen beror även på att USA, Ryssland och flyktingkrisen ständigt dominerar utrikesrapporteringen i Sverige. Okunnigheten lyste igenom när Gui Minhai ”frisläpptes” i oktober. Flera svenska medier jublade över att Gui var fri, ovetandes om att aktivister i Kina sällan är fria innan de tillåts lämna landet. Utländska medier gjorde färre sådana misstag.

Hur är utvecklingen för pressfrihet och mänskliga rättigheter i Kina just nu?
– När jag flyttade till Kina 2007 märktes en positiv trend. Internet skapade nya diskussioner och aktivister gavs större utrymme. Men sedan Xi Jinping blev president 2013 har utvecklingen gått i motsatt riktning. Internet används snarare som ett verktyg för att snärja aktivister, och medier har bringats under partiets totala kontroll. Xi kallades för ”planetens ledande rovdjur” gällande censur och kontroll i Reportrar utan gränsers senaste ranking över global pressfrihet, där Kina kom på plats 176 av 180.

– Gui Minhais kidnappning visar hur Kinas kampanj mot det fria ordet även förs utomlands. Samtidigt kallades repressionen mot Kinas civilsamhälle för ”den största kampanjen mot medborgerliga rättigheter sedan massakern vid Himmelska fridens torg” av Human Rights Watch tidigare i år. Peter Dahlin och många av hans kollegor hamnade mitt i denna orkan när 300 aktivister och advokater försvann under bara ett par veckor sommaren 2015. Flera av dem har torterats, och många sitter fortfarande inspärrade på okänd ort utan rättegång. Efter att Xi stärkte sin personliga makt vid partikongressen i oktober, bland annat genom att skriva in sitt eget namn i kommunistpartiets stadgar, så är det dessvärre sannolikt att utvecklingen kommer fortsätta åt samma håll.