”Svenska publicister saknar kurage”
Närhistorien visar att en del svenska publicister saknar tillräckligt kurage när statsapparaten går till angrepp mot yttrande- och tryckfriheten. Det säger yttrandefrihetsexperten och journalisten Nils Funcke, som vill se en ny yttrandefrihetsutredning för att stärka pressfriheten.
Skyddet för yttrandefriheten och den fria åsiktsbilden i Sverige är oerhört mycket svagare än vad journalister tror.
I en debattartikel i Dagens Nyheter den 26 januari gick yttrandefrihetsexperten Nils Funcke igenom några av blottorna i grundlagarna. Bland annat det försvagade meddelarskyddet för enskilda som lämnar uppgifter till utländska korrespondenter i Sverige; skyddet för personer som kritiserar andra stater; samt den så kallade 14 dagars-regeln som innebär att en utgivare kan få ansvarsbefrielse om ett yttrande som är äldre än ett år tas bort från en sajt.
– Man ska vara orolig. Det behövs inte så våldsamt mycket för att man ska vara beredd på att ge avkall på det som står i grundlagarna. Attackerna från Kina är inget vi ska vänja oss vid och låta normaliseras. Vi ska se det för vad det är; ett angrepp på statsskickets grunder. Den fria åsiktsbildningen och tryck- och yttrandefriheten är en del av dem. Det finns mängder av scenarier man kan se där svenska regeringar visar sig vara lite böjliga, säger Nils Funcke.
Nils Funcke i sitt gamla arbetsrum på JMK. Foto: Tor Johnsson
Faktum är att det redan har skett angrepp på pressfriheten från den svenska staten i närtid.
I december 2018 beslutade Justitiekanslern att inleda förundersökning beträffande misstanke om förtal avseende sammanlagt 16 publiceringar, för en artikel som felaktigt påstod att en busschaufför visat en porrfilm för skolelever. Tidningarna fick två veckor på sig att ta bort artiklarna. Några hade redan tagit bort publiceringarna innan JKs hot framfördes. Bara två tidningar: Expressen och Norran, vägrade att avpublicera, men hade redan tidigare uppdaterat artiklarna med korrekt information. Förundersökningen lades sedermera ned.
– Det är ett tydligt exempel på att det finns svenska publicister som förmår stå emot repressioner från statsmakten. De som tog bort artiklarna verkar inte ha reflekterat över konsekvenserna, säger Nils Funcke.
Risken för självcensur ökar också om staten har möjlighet att ingripa mot publikationer på det sätt JK har, menar han.
– Den effekten får ju lagstiftning som har repressiva inslag. Det hänger som ett damoklessvärd över nacken.
– Går man tillbaka till andra världskriget fanns ett antal styvnackade publicister – Torgny Segerstedt, Ture Nerman, Anders Y Pers, J A Selander – som inte lät sig inpassas i den publicistiska likriktningen. På Dagens Nyheter däremot stod chefredaktören Sten Dehlgren med rödpennan och mildrade utrikesredaktören Johannes Wickmans Tysklandskritiska artiklar.
Sten Dehlgren var ordförande i det statliga Pressrådet som inrättades 1939 och varnade tidningar som publicerade ”sårande utfall” eller ”smädliga omdömen” om till exempel Adolf Hitler eller den tyska krigsmakten.
– Men det behövs inte ett världskrig för att yttrandefriheten ska inskränkas. Det kan räcka med att det är oroligt i en region i världen och att den svenska regeringen drar slutsatser av det.
Frågar man journalister idag om de tror att det är lagligt eller olagligt för en svensk regering att utöva påtryckningar för att få en tidningssajt stängd, så skulle de flesta förmodligen säga att det inte är möjligt. Men det inträffade 2006.
– Minnet är kort, konstaterar Nils Funcke.
I februari 2006 publicerade Sverigedemokraternas partiorgan SD-Kuriren en Muhammedkarikatyr, i solidaritet med Jyllands-Postens publicering som ledde till starka protester i muslimska länder. UD tog med dåvarande utrikesministern Laila Freivalds (S) godkännande kontakt med webbhotellet som huserade SD-Kuriren, som stängde den grundlagsskyddade sajten – och samtidigt släcktes SDs sajt som låg på samma server.
– Konstitutionsutskottet konstaterade att det var ett olämpligt agerande, men det finns inget i vår lagstiftning som uttryckligen förbjuder sådana påtryckningar från regeringen.
– Det finns en bristande förståelse både hos höga jurister och journalister för att det här är en beredskapslagstiftning. Den ska stå pall när det blåser inom landet och utifrån. Vi kan snacka om att vi behöver fler sega gubbar och tunga pansarbrigader, men vi måste också ha sega paragrafer och tunga bestämmelser som står pall. Annars ger vi upp vårt nationella självbestämmande och vår integritet, utan att någon behöver skramla med vapen, säger Nils Funcke.
Han menar att det är hög tid att något parti tar ett initiativ till en yttrandefrihetsutredning som kan komma med förslag som leder till att lagstiftningen vässas.
– En solid lagstiftning kan också ge regeringen råg i ryggen. När Östen Undén var utrikesminister 1936 gjorde tyskarna åtskilliga framstötar för att man skulle ingripa mot pressen. Han hänvisade till att så fungerar det inte i Sverige. Om man ingriper mot en publicering tar man samtidigt ansvar för allt som publiceras. Han var tack vare grundlagen förhindrad att vidta någon åtgärd, och det ledde till att påstötningarna upphörde, tillfälligt.
Attackerna mot public service ökade under förra året, och de riskerar att bli en tacksam måltavla för politiker.
– Detaljstyrningen i sändningstillstånden och i uppdraget till Granskningsnämnden är redan omfattande och alldeles för inskränkande sett till innehållet. Och de är inte svåra att ändra på. En repressivt inställd regering kan påverka journalistiken i public service, och riksdagen kan ändra de ekonomiska förutsättningarna för bolagen eftersom de ligger i statsbudgeten, säger Nils Funcke.
