SVT och problembarnet Weiss
Sveriges Television har problem. På flera plan, dessutom. Allt mynnar dock ut i två bekanta begrepp: Lars Weiss och trovärdigheten.
Sveriges Television har problem. På flera plan, dessutom. Allt mynnar dock ut i två bekanta begrepp: Lars Weiss och trovärdigheten.
Weiss numera välkända skalbolagsaffärer, har i de flesta medier behandlats på samma sätt som vilken tveksam affär som helst. Man har redogjort för turerna och ställt frågor till berörda – inte minst Weiss själv. Och precis som i så många andra fall har undvikande svar och obegripliga förklaringar lämnats. Eller inga alls – Lars Weiss har som bekant varit sparsam med de egna kommentarerna om skalbolagsaffärerna.
Vilket lett till att vi fortfarande flera veckor efter Expressens avslöjande inte vet vilka avsikter han egentligen hade med affärerna. Och därmed anser sig varken SVTs styrelse eller de SVT-journalister som uttalat sig, kunna dra några slutsatser. De flesta tycks fortfarande ha obrutet förtroende för den tillträdande VDn – trots att skalbolagsaffärer praktiskt taget alltid syftar till att komma undan skatt och dessutom ofta slutar i rätten.
”Mediesåpan är en tydlig bild av vad som händer när fartvinden fördunklar den källkritiska blicken”
Är detta verkligen troligt? Kan normalt mycket kritiska och genomskådande journalister fortfarande ha ”obrutet förtroende” för en blivande chef som, medvetet eller omedvetet, gett sig in i affärer som alla vet är på gränsen? Ser man inte de problem det innebär, såväl för bolaget som för tilltron till den journalistik SVT ska bedriva?
Jag kan inte tro det. Men vad ska man göra? Weiss har gjort bort sig, men man har inget alternativ. Han är, eller var, den kandidat de allra flesta ville ha – journalist med lång erfarenhet, inte minst från kommersiell TV, stark ledare och utrustad med en karisma som attraherar. Nu krackelerar bilden och det är SVTs och medarbetarnas största problem. Det som hänt är bara så smärtsamt att många inte orkar ta in det.
Så frågan är om Lars Weiss heder går att rädda. Svaret ligger givetvis hos TV-tittarna som fått något att fundera över, när Striptease och andra granskande redaktioner ger sig på andra makthavare.
För den tillträdande TV-chefens egen del skulle det se bra ut om han snarast kom ut ur gömslet och berättade hur han tänkt. Och kanske visade lite ånger.
Det vore hedervärt om något.
