Sydsvenskan allt hårdare i fråga om namnpublicering

Denna vecka publicerar Sydsvenska Dagbladet en rad artiklar om en hel familj med ekobrottslingar.Familjemedlemmarna hängs ut med namn, bild, bostadsadress och bilnummer.

— Vi har steg för steg blivit tuffare när det gäller namnpublicering, säger ansvarige utgivaren Jan Wifstrand.

I söndags kallades de “bröderna brott” på löpsedlar över hela Malmö. SDS hävdar att ett par bröder i stan ägnar sig åt “rena gangstermetoder”.

Annons

Utpekandet var totalt. På fotona i tidningen syntes till och med registreringsnumren på brödernas bilar.

I de artiklar som publiceras den här veckan förekommer även de båda ekobrottslingarnas vuxna barn med namn, adress, foto etc.

Enligt Sydsvenskan har barnen medverkat i brottsligheten. Den minst belastade, en 30-årig kvinna, har dömts till enbart böter men är ändå namngiven.

SDS har därmed valt en betydligt tuffare linje än de flesta andra morgontidningar.

— Det är av enormt allmänintresse att visa hur folk i decennier systematiskt kan blåsa samhället och det övriga näringslivet på pengar, menar Jan Wifstrand. Jag höll på att säga att det är min plikt att hänga ut dem.

Varför pekar ni även ut de vuxna barnen som ju är dömda för betydligt lindrigare brott än sina pappor?

— Barnen lever i ett system som medvetet går ut på att blåsa samhället, svarar Wifstrand. De är vuxna och får stå för sina handlingar.

I veckan publicerade SDS namn och bild på den så kallade La Reine-mannen. I somras namngavs en annan ekobrottsling i en närgången och mycket omfattande artikelserie.

För drygt ett år sedan skrev SDS om en medlem i Hells Angels som misstänktes för bland annat vapenbrott. Mannen namngavs redan i det skede då han enbart var anhållen.

Namnet publicerades även då han dömdes till sex månaders fängelse. Han PO-anmälde men tidningen friades.

“Hells Angels och dess verksamhet äger ett oavvisligt allmänintresse. Dess medlemmar bör därför inte skyddas av anonymitet vid en fällande dom, då brottet äger samband med organisationens verksamhet eller präglas av dess avståndstagande från samhället”, skrev PO.

— Det pågår en försiktig förändring av praxis inom pressen, menar Jan Wifstrand. På redaktionerna ser man nog att den väldiga oviljan att publicera namn även i allmänintressanta fall ger ett intryck av feghet.

I boken Publicistiska seder av Weibull och Börjesson redovisas allmänhetens respektive journalistkårens syn på namnpublicering.

I en undersökning från 1994 ställdes frågan om det är rätt att publicera namn på ett statsråd, en affärsman, en rektor etc som förskingrat 50 000 kronor från en föreningskassa.

I sju av de nio exemplen var allmänheten mer positiv till att skriva ut namnen än vad journalisterna var.

Undersökningen visar att journalister mellan 1989 och 1994 blev klart mer positivt inställda till publicering av namn.

STAFFAN WOLTERS