TINTIN och reporteryrkets hemlighet

Tintin har inspirerat generationer av män att bli journalister, för det är mest pojkar som i unga år får denne världsreporter som förebild. De drömmer om äventyr, frihet, att bara kasta loss och ge sig av till exotiska platser.

Seriealbumen om Tintin har gjort att många fått upp ögonen för journalistyrket, för det är i egenskap av reporter som Tintin ger sig ut i världen för att lösa gåtor och fånga bovar.

– Det var äventyren som lockade. Redan i tioårsåldern ville jag bli reporter som Tintin, säger Olof Hennig, vikarierande redigerare på Sydsvenskan.

Men för många unga läsare tog det ett tag innan de förstod att Tintin var journalist. Det är nämligen ytterst sällan man ser världsreportern lyfta en penna eller fatta en mikrofon.

I det första albumet, Tintin i Sovjet, står det att han är utsänd reporter för att skriva om missförhållandena i landet. Annars förekommer Tintins journalistiska bedrifter mest som tidningsrubriker i albumen. I Den svarta ön står det att: ”Stjärnreportern Tintin är inte bara en dödsföraktande brottsspanare. Han är också en sann djurvän” och i Faraos cigarrer befriar ”stjärnreportern Tintin” en enleverad maharaja-prins.

Kanske är det så att vad vi får se i albumen bara är researchen. Reportagen skriver han så att säga mellan serierutorna.

På LPn Det hemliga vapnet från 1972 introducerar skådespelaren Tomas Bolme, som spelar Tintin, skivan med att hålla en liten monolog: ”Äventyr kommer för det mesta överraskande och när man inte alls är förberedd. Men jag är ändå glad när det händer något för jag är journalist och då kan man aldrig uppleva för mycket”.

En bra beskrivning av journalistyrket.

– Tintin behövs för att ge barn en positiv bild av yrket. Sedan får de naturligtvis skaffa sig en mer nyaserad bild om de utbildar sig till journalist och kliver ut i arbetslivet. Tintin jobbar ju inte så mycket, säger Jonas Nordling, reporter på Vår Bostad.

Emil Sernbo är även han helt övertygad om att det är hans läsning av Tintin-album som gjorde att han blev reporter. Det var den fascinerande blandningen av fantasi och verklighet som lockade. Även om jobbet på 24timmar i Göteborg inte gör att han som Tintin får åka ubåt, tampas med krokodiler i Amazonas eller träffa indiska maharajor finns där drömmarna om äventyren.

Emil Sernbo säger idag att intresset för Tintin har svalnat, men förvånas av vissa likheter mellan denna världsreporter och honom själv:

– Det slog mig nyligen att jag är mycket Tintin. Jag är 172 cm lång, blond med uppkammad lugg. Dock har jag ingen hund.

För Jan Romgard var Tintin den ende store idol han hade som barn. Numera är Tintin snarare ett glatt barndomsminne än en idol. Men även om statusen som idol har tynat bort – och trots att det inte var ungdomens hjälte som gjorde att han till slut blev journalist – har han och Tintin mycket gemensamt: de är journalister, har flygcertifikat, har rest i Östeuropa och Kina, haft en hund och så vidare.

– Ibland undrar jag om min journalistiska karriär kommer att kännas riktigt fullbordad förrän jag fångat min första bov och gjort en resa till månen tur och retur, säger Jan Romgard, frilansare.

Jan Romgard har tänkt mycket på varför han som ung blev så inspirerad av Tintin. Han tror att det har mycket att göra med den frihet som genomsyrar serierna, att få göra som man vill. Tintin är i grunden en glorifiering av reporteryrket.

– Jag tror att de som tycker om Tintin gillar det obundna livet, att stå lite grann utanför samhället, säger Jan Romgard.

Tintin begränsas inte av de inrutade vardagrutinerna. Han ser inga hinder. Han tar snabba beslut, ryggar inte för att resa, för att kolla upp fakta och ger sig inte förrän ett fall är löst. Han är pacifist och löser problem med att vara klurig, snarare än att använda knytnävarna.

– Jag tror att journalister bör arbeta på samma sätt för att göra ett bra jobb, säger Jan Romgard.

Han har även gjort en dramadokumentär om Tintin för P1, som olyckligt nog sändes på julafton vid samma tillfälle som Kalle Anka och hans vänner – inte den lämpligaste tidpunkt för att få en stor lyssnarskara.

Som journalist kan man även ta lärdom av Tintins skapare Hergés arbetsmetoder. Efter de två första seriealbumen blev Hergé kritiserad för att vara fördomsfull och okunnig, något han senare även erkände och skämdes för. Albumet Tintin i Kongo är rasistiskt och Tintin i Sovjet antikommunistisk propaganda. Efter dessa album arbetade Hergé mera journalistiskt, var mera noggrann, tog reda på fakta och vävde samma verkliga händelser och personer med fantasier.

Det som fick Hergé att jobba på ett mera grävande sätt var att han kom i kontakt med en kines som skulle bli en av hans trognaste vänner.

I Tintin i Sovjet fanns det rasistiska beskrivningar av kineser. När Hergé talade om att hans nästa äventyr med Tintin skulle handla om Kina tog en studentpräst vid universitetet i Louvain kontakt med Hergé och bad honom att göra bättre research. Prästen sammanförde Tintins skapare med konststudenten Tchang Tchong-Yen som undervisade Hergé i kinesisk historia, kultur och filosofi. Resultatet blev albumet Blå lotus

Hergé arbetade efter hand om albumen för att de skulle stämma överens med den verklighet som förändrades.

Det svarta guldet skrevs exempelvis om tre gånger och de antisemitiska inslagen i Den mystiska stjärnan togs bort. Blå lotus arbetades dock aldrig om eftersom det skulle ha varit en omöjlig uppgift att modernisera historien. Handlingen är förlagd till 30-talets Kina då Japan ockuperade vissa delar av landet och Shanghai hade en stor koloni amerikaner, britter och fransmän.

Seriealbumen är också lärdomsrika och ibland rent av samhällskritiska på hög nivå. I Blå lotus beskrivs hur den japanska ockupationsmakten förtrycker kineserna. Där förekommer också korrupta britter och rasistiska amerikaner. Hergé blev som tack för sin beskrivning av kinesernas situation inbjuden till Kina av madam Chiang Kai-Shek, men inbördeskriget kom i vägen.

Det sönderslagna örat handlar om hur vapenhandlaren sir Basil Mazaroff förser båda sidorna i ett krig med vapen. Denne Mazaroff hette i verkligheten Zaharoff och var en grekisk vapenhandlare som blivit adlad av britterna. Han tjänade en förmögenhet på att sälja vapen till alla sidor under första världskriget. I den engelska utgåvan är han tysk och kallas för Bazarov.

Albumet bygger till viss del på en verklig händelse, kriget mellan Bolivia och Paraguay på 30-talet. Oljebolag som ville ha kontroll över området Gran Chaco – i albumet kallat Gran Chapo – uppmuntrade de båda länderna att anfalla varandra. Den person som försåg båda sidorna med vapen var nyss nämnda sir Basil Mazaroff.

Hergés sista album Tintin och gerillan bygger löst på den franske författaren och fd ministern Régis Debrays äventyr i Bolivia på 60-talet. Han fängslades efter att ha blivit anklagad för samröre med gerillaledaren Che Guevara.

Tintin hjälper i albumet en militär till makten. Men Hergé verkar vara en trött och desillusionerad man då han ritade detta album. Tintin hjälper inte generalen för rättvisans skulle, utan för att rädda några vänner. Revolutionen förändrade ingenting, utom uniformerna på de vakter som patrullerade i slummen.

I Kung Ottokars spira rör sig Tintin i ett oroligt Balkan. Albumet handlar om det idylliska och fredliga kungadömet Syldavien som hotas av ärkefienden Burdurien. Ledare för Burduriens stålgarde heter Müllster, en kombination av Hitler och Mussolini. De som vill försvara Hergé brukar föra fram detta album för att visa att han inte var en medlöpare utan en antinazist. Albumet kom 1938.

George Remi, som Hergé egentligen hette, arresterades fyra gånger efter kriget, anklagad för att ha varit nazistisk medlöpare i Belgien. Han nekades under flera år arbetstillstånd. Hergé hade jobbat på den antisemitiska och katolska dagstidningen Le Vingtième Siècle och under den tyska ockupationen för Le Soir, som stödde ockupationsmakten.

Tintin har en förmåga att dyka upp vid de mest oväntade sammanhang och händelser. När dokumentärfilmaren Michael Sahlin förföljdes av säkerhetspolisen i Rumänien under en reportageresa i landet tänkte han på Tintin. Kunde Tintin klara sig undan burduriska agenter kunde även han klara av rumänska securitate-agenter.

En reserverad åklagare blev öppen och tillmötesgående då han såg att Kvällspostens rättsreporter Anders G Karlsson hade Tintin som skärmsläckare på sin dator.

Fredrik Laurin, pappaledig reporter på Resumé, brukar använda sig av Tintin-albumet Plan 714 till Sydney då han håller kurser i dataprogrammet Excel.

Han menar att det enklaste sättet att förstå koordinatsystemet är att förklara principerna i spelat Sänka skepp. Och det är vad miljonären Laszlo Carreidas spelar med kapten Haddock. Förebilden till miljonären var den franske flygplanskonstruktören Marcel Dassault, skapare av Mirage-planet.

– Det är synd att det inte finns några efterföljare till Tintin, bra serier om journalister, säger Fredrik Laurin, som brukar ta fram ett Tintin-album och läsa då han är på dåligt humör.

Under en tid fanns det en efterföljare till Tintin, svensk dessutom. Magnus Knutsson blev så inspirerad av Tintin att han började göra serien om frilansjournalisten Martin Udd. Det blev till slut tre album.

Den finns en journalist i Sverige som till och med varit Tintin. Som 17-åring spelade Jacob Hård på TV Sporten Tintins röst i filmen Solens tempel som gick på bio 1972.

– Men det var inte rollen som gjorde att jag blev journalist. Jag har aldrig varit någon större Tintin-fan, säger Jacob Hård.

Kanske även Hergé tröttnade på sin ungdoms skapelse. I det ofullbordade albumet, som gick under namnet Tintin och alfabetkonsten, förs Tintin bort för att avrättas av några skurkar. De tänkte gjuta in honom i plast och förvandla honom till en skulptur med titeln ”Reportern”.

PÄR JANSSON

pj@sjf.se