Tre av 101 vågade ställa upp med namn
Kalla Faktas granskning av au pair-förmedlingen Cultural Care som sänds på TV4 ikväll har gjorts av Jennifer Korsgren, som gjorde praktik på redaktionen under våren. ”Det är väldigt skönt att äntligen kunna prata med mina vänner och kursare om vad jag har jobbat med”, säger hon till Journalisten.
Jennifer Korsgren tog journalistexamen för två veckor sedan och gjorde sin långa journalistpraktik på Kalla Fakta under våren. Under fem månaders tid har hon arbetat med programmet Barnflickorna som sänds ikväll på TV4, om hur svenska unga tjejer som åker till USA som au pairer blir utsatta för övergrepp och bestraffningar, och tvingas till illegalt arbete.
– Jag åkte som au pair för fem år sedan och hade tillgång till slutna Facebookgrupper där au pairer berättar om saker som hänt dem. Det gjorde att jag förstod att det fanns något att granska. När jag började praktiken på Kalla Fakta i januari pitchade jag idén, och sedan jobbade jag med det hela våren, berättar Jennifer Korsgren.
Vilken var den största svårigheten i arbetet?
– Det absolut största problemet var att få tjejer att ställa upp och berätta. Jag har intervjuat 101 tjejer. Av dem är det tre som ställt upp med namn i inslaget. Många är rädda, och har skuldbelagt sig själva.
– Ett annat stort problem är att au pair-förmedlingen Cultural Care inte velat ställa upp på intervju. Vi har löst det genom att lägga upp mejlkonversationerna på sajten. Men det känns inte tillfredsställande att inte kunna få en intervju. Det verkar som att det generellt sett har blivit svårare att få till sådana ansvarsutkrävande intervjuer. Jag vetisjutton hur man ska göra för att komma runt det.
Hur fick du kontakt med tjejerna?
– Jag började ta kontakt via sociala medier med några av dem, de tipsade om varandra, men började också tipsa varandra om att ta kontakt med mig. Det blev en snöbollseffekt. Ett tiotal har jag haft kontakt med via mejl eller chatt, men alla andra har jag intervjuat per telefon eller inför kamera. Det har varit en utmaning eftersom varje intervju snittat på en timme och man vill hitta ett sätt att berätta som fungerar och att tjejerna samtidigt ska känna att deras berättelser är rättvisande i programmet. Många av dem har inte berättat för någon om det som hände dem.
Vad säger dina kursare om det här?
– De är glada för min skull förstås. Mina kursare har pratat högt och brett om sina praktikterminer, och jag har inte kunnat säga någonting förrän nu. Eller mina vänner, många av dem är också journalister. Det är väldigt skönt att äntligen kunna prata om vad jag har jobbat med, säger Jennifer Korsgren.
