Unga mångsysslare bakom uppmärksammade Pop och Bibel:Trendiga entreprenörer med inflytande

Nystartade Bonnier Stockholm är ett litet men inflytelserikt förlag .Tiotalet anställda jobbar med att ge ut musiktidningen Pop och uppmärksammade nykomlingen Bibel. Bakom dessa finns i princip samma redaktionella ledning, bestående av Pietro Maglio, Andres Lokko och Stefania Malmsten. De går sin egen väg och har etablerat en mycket stark ställning inom nöjes- och kulturjournalistiken.

Trots att Pop efter snart sex år fortfarande är en relativt smal tidning har den utövat ett

stort inflytande. Tidningen anses ha “koll” på trender inom ny musik och fungerar som opinionsbildare. Skivbolag, musikintresserade och andra medier inom nöjesjournalistik läser tidningen noggrant . Texterna är ofta långa och initierade, liksom recensionerna vars utfall väger tungt hos de artister som drabbas alternativt hyllas.

Annons

Bibel följer i samma spår, men är bredare, med en blandning av mode och nöjes- och kulturartiklar. Bland journalisterna som jobbar åt Pop och Bibel finns sådana som också skriver eller har skrivit i SvDs City, DN På Stan, Aftonbladet, Café och Nöjesguiden — att ha med sin byline här innebär status.

Pietro Maglio, Andres Lokko och Stefania Malmsten är alla kring de trettio, och har jobbat med både Pop och Bibel sedan starten.

Malmsten har det huvudsakliga ansvaret för formen för bägge tidningarna, medan Maglio är förlagschef . Lokko är chefredaktör för Bibel och ansvarig utgivare för Pop, medan Maglio är ansvarig utgivare för den förra och redaktionschef för den senare. Själva fäster de inte så stor vikt vid titlarna, säger de. De är en sammansvetsat enhet som hellre betonar samarbete än klart markerade revir.

— Vi har alla under de senaste tio-tolv åren på olika håll jobbat med samma grundtanke i olika tidningar och tv-program, men det har alltid varit fullständigt omöjligt. Allt har gått i kk eller bara försvunnit. Folk med pengar har dykt upp, och sedan lagt ner. Men av någon anledning så fungerar det väldigt bra för oss tillsammans, förklarar Andres Lokko.

Alla är något av mångsysslare och bedriver verksamhet även utanför förlaget. Andres är bland annat DJ och manusförfattare, Stefania Malmsten jobbar med formgivning och Pietro har varit engagerad i Lollipopfestivalen. Ändå utgör Pop och Bibel ett sorts centrum för dem.

— Vi kan vara prestigelösa för vi klarar oss inte utan varandra och har varandra som gisslan. En förutsättning för att göra de här tidningarna är att man inte går hem klockan 17.00, och att ingen har barn. Den dagen jag blir gravid faller det här stället, säger Stefania Malmsten.

De startade hösten -92 tidningen Pop själva tillsammans med delar av musiktidningen Sound Affects redaktion, och gav ut den på eget förlag innan de knöts till Bonniers. Tidigare fick man kämpa med kostnaderna, och tidningen producerades hemma i sovrummet hos Pops dåvarande formgivare Lasse Sundh.

Att stå på egna ben har inte varit något självändamål, men att ha total kontroll över hur tidningen görs är avgörande.

Mottot är att skriva om företeelser som redaktionen gillar, att lyfta fram sådant de menar andra medier ignorerar eller helt enkelt inte känner till. Ett möte med MTG i samband med att mediekoncernen var intresserad av att förvärva Pop är ett bra exempel på deras inställning.

— Vi hade ett möte med Jörgen Widsell från MTG. Han hade fullkomligt löjliga åsikter om hur man gör tidningar – tyckte att vi skulle göra nån sorts dansbandstidning med en heavy metalbilaga. Vi gick därifrån och har sedan dess inte haft nåt mer att göra med den ondskefulla koncernen, säger Andres Lokko.

Den sortens självsäkerhet kännetecknar lite av andan här. Pietro Maglio betonar till exempel att de fortfarande håller en egen linje, trots att de nu ingår i Bonniers.

— Vi har alltid haft en “Vi-gör-det-själva-inställning”. Den inställningen har vi kvar även om vi jobbar med Bonniers. Har vi bestämt oss för att göra Bibel och Bonniers vill vara med — toppen! Vill de inte tar vi det vidare på egen hand.

Andres Lokko menar att den eventuella särställning de har vilar på de egna meriterna.

— Det är ovanligt att Bonniers köper en tidning utifrån, när de i stället kunde ha startat en egen musiktidning. För oss är det lite av ett trumfkort att veta att det förhåller sig så. Det stärker vår attityd.

Jonas Bonnier, VD på Bonniers Specialtidningar och initiativtagare till bildandet av Bonnier Stockholm, verkar bekräfta Lokkos ord.

— Jag tycker om att de inte vet vad som inte går att göra. De vågar pröva olika teser och har en kompromisslöshet i vad de vill publicera. Sedan hoppas jag på att deras sätt att jobba ska generera interna spin-off effekter inom Bonniers i form av nya idéer, duktiga medarbetare och ny kompetens, säger han.

Skulle du fortsätta att ge ut Pop eller Bibel om nyckelpersonerna valde att hoppa av tidningarna?

—Nystartade tidningar är ju ofta produkten av några eldsjälar, och det finns en intim koppling mellan de här tidningarna och personerna som gör dem. Skulle de hoppa av Pop och Bibel nu skulle jag nog avveckla dem.

Att människorna bakom Pop och Bibel gör saker på sitt sätt har inte bara framkallat respekt, utan även kritik. I en granskande artikel i Dagens Nyheter förra sommaren inför Lollipop festivalen ifrågasattes deras sätt att både jobba med redaktionellt material, annonser, PR-uppdrag och betalda resor i samband med redaktionella uppdrag. Pietro Maglio vidhåller att de hela tiden själva styr sina beslut, och menar att DN inte heller har en glasklar rågång mellan journalistik och ekonomiska intressen.

— Se bara på DNs koppling till Kulturhuvudstad 98, DNgalan och hur deras logotyp används i olika sammanhang.Det är klart att de etiska reglerna kommit till av just de skälen, och jag tror att det är bra att de finns. Men i vårt praktiska arbete måste vi hålla ihop allting, vilket betyder att vi delvis måste involvera oss i vår egen finansiering. Jag skulle inte rekommendera vårt sätt att jobba till andra, men vi vet vad gör, och har i princip inte gjort bort oss en enda gång.

På Bonnier Stockholm följer man enligt ledningen alltså bara sin egen vilja. Att man verkligen värdesätter sin handlingsfrihet är i alla fall klart. 100% Rock är ett gemensamt bolag ägt av Lokko, Malmsten, Maglio och Lasse Sundh. Syftet med bolaget är att med Maglios ord vid behov “plugga igen hålen”. När pengarna inte räcker till i något sammanhang som rör Pop eller Bibel tar man från privata tillgångar samlade i 100% Rock enbart för detta syfte. Att göra tidning handlar för dessa personer definitivt lika mycket om livsstil som arbete. Tillkomsten av Bibel var egentligen en logisk konsekvens av detta, menar Stefania Malmsten.

—Allting vi gör blir till jobb, och då kan vi lika gärna sätta det i system. Vi köper en massa kläder, ser en massa film och gillar att analysera. Vi hade den här lokalen, våra datorer och den här organisation. Då kunde vi lika gärna också göra en tidning.

Mikael Funke