UNT-journalisterna riktar misstroende mot ledningen

Redan i november 2019 kunde Journalisten berätta om missnöjet med den personalpolitik som ledningen på UNT drev, i samband med de senaste årens omorganisationer.

Då handlade det om nio medarbetare som valt att sluta på tidningen, bland annat efter att ha blivit placerade mot sin vilja på nya tjänster.

Sedan dess har problemen fortsatt anser klubben som nu går ut med en misstroendeförklaring gällande den personalpolitik som ledningen för.

”Arbetsgivaren har på nytt valt att genomföra en omorganisation som enbart bygger på tvångsplaceringar. Medarbetare har inte blivit involverade i omplaceringsprocessen eller fått möjlighet att påverka de beslut som fattats. En personalpolitik som bygger på de värdena kommer klubben aldrig acceptera”, skriver de i misstroendeförklaringen som även skickats till NTM:s bolagsstyrelse.

En källa berättar att klubben så sent som i våras kallat till nya möten med ledningen i hopp om bättre dialog. Men när det nya organisationsförslaget kom nu i höst, kände journalisterna att det inte fanns något annat att göra då man fortsatt inte känner sig delaktig i processen.

I misstroendeförklaringen framgår även att skyddsombuden har larmat om att sju av tio medarbetare anser att arbetsmiljön försämrats det senaste året.

I klubbens senaste medarbetarenkät uppger också 30 av 36 svarande att de funderar på att byta jobb.

– Vi har övervägt misstroendeförklaringen noga och pratat om det både i styrelsen och med hela klubben. Det var ett enigt beslut på klubbmötet. Under de senaste förhandlingarna så kände vi att det finns inga fler verktyg i lådan, säger Niklas Skeri, vice ordförande i journalistklubben, till Journalisten.

I misstroendeförklaringen pekar klubben också på att det inte finns något sparpaket på tidningen för tillfället och den nya organisationen bygger på tio vikariat och sex vakanta tjänster.

”Det borde utesluta tvångsplaceringar, men arbetsgivaren gör ett aktivt val att ändå tvångsplacera medarbetare”, skriver de.

Kan chefredaktören Kalle Sandhammar sitta kvar?

– Det här är en misstroendeförklaring mot personalpolitiken, som vi anser är fel. Vi har inte uttalat misstroende mot Sandhammar som person. Vi har en gemensam vision med ledningen och det är att läsarna ska vara i centrum. Vi tror att återkommande använda tvångsplaceringar, helt utan dialog med medarbetarna, det gör journalistiken sämre, och är inte bra för affären, säger Niklas Skeri.

Vad händer nu? Vad hoppas ni på?
– Den bollen ligger hos ledningen, men vi hoppas på dialog, fortsätter Skeri.

Chefredaktören Kalle Sandhammar har valt att svara på frågor via mejl. Han skriver att han i första hand vill föra dialog direkt med klubben, men att han också tar kritiken på största allvar.

– Sedan finns det förstås fler bilder av detta än det som klubben för fram här. Vi har ett möte bokat med klubben och kommer att ta det vidare därifrån, skriver Kalle Sandhammar.

Varför gör ni tvångsplaceringar?
– Sparpaket kan vi undvika i coronatid eftersom vi tar ansvar för ekonomin. Det är det som syns här. Vi är liksom många andra i extremt osäkra tider, och gör klokt i att vara försiktiga med pengarna i det här läget. Det finns inget som heter tvångsplaceringar, det är arbetsgivarens ansvar att leda och fördela arbetet. Det försöker vi göra utifrån läsarnas behov samt vad medarbetarna kan och vill. Och vi lyckades nästan helt i detta fall, men ändå inte hundraprocentigt och det har rört upp känslor. Jag kan förstå det, målet är något annat men ibland går inte bemanningspusslet jämnt upp, skriver Sandhammar.

30 av 36 svarande uppger att de funderar på att byta jobb, i den senaste medarbetarundersökningen från klubben. Hur ser du på det betyget?
– Det är klart bekymmersamt, men jag kan tyvärr inte säga att jag är förvånad. Den här enkäten är gjord för snart ett år sedan, och med tanke på hur många journalisttjänster som försvunnit från branschen under de senaste tio åren så förstår jag att man tänker den tanken. Otrygghetskänslan i en bransch som dragits med ekonomiska bekymmer länge är ett stort problem. I samma enkät var för övrigt arbetsglädjen över medel, skriver Sandhammar.

Fakta: Misstroendeförklaringen i sin helhet:

Misstroendeförklaring

UNT:s journalistklubb har inte längre förtroende för den personalpolitik som arbetsgivaren bedriver. 

Arbetsgivaren har på nytt valt att genomföra en omorganisation som enbart bygger på tvångsplaceringar. Medarbetare har inte blivit involverade i omplaceringsprocessen eller fått möjlighet att påverka de beslut som fattats. En personalpolitik som bygger på de värdena kommer klubben aldrig acceptera.

Arbetsgivaren bedriver en omodern personalpolitik som skadar den viktigaste resursen som arbetsgivaren har: medarbetarna. I fjol och i förfjol – under ett års tid – valde fler än tio medarbetare att lämna UNT. Gemensamt för alla dem var att de antingen blev tvångsplacerade mot den egna viljan eller inte längre kände att det fanns möjlighet att utvecklas inom företaget. Många kände sig trampade på, förbisedda och försummade. Den här personalpolitiken sprider rädsla hos oss alla: ”Är det mig de kommer att flytta på nästa gång?”.

Vi ifrågasätter starkt vinsterna med att sätta människor på tjänster de inte vill ha. Det leder till mindre engagerad personal som riskerar att göra ett sämre jobb. Just nu finns inget sparpaket och den nya organisationen bygger på tio vikariat och sex vakanta tjänster. Det borde utesluta tvångsplaceringar, men arbetsgivaren gör ett aktivt val att ändå tvångsplacera medarbetare.

Klubben har vid upprepade tillfällen påtalat att arbetsgivaren måste byta linje. Skyddsombuden har larmat om att 7 av 10 medarbetare anser att arbetsmiljön försämrats det senaste året. Kritiken verkar inte tas på allvar då man i stället för att försöka förändra fortsätter på samma utstakade väg och fattar beslut över medarbetarnas huvuden.

Den nya organisationen, tänkt att stärka företagets kompetens, innebär i stället en otvivelaktig risk för att vi kommer förlora ännu mer värdefull kompetens. I skyddsombudens senaste medarbetarenkät uppgav 30 av 36 svarande att de funderar på att byta jobb. Klubben har ingen förståelse för att arbetsgivaren inte lärt sig av sina tidigare misstag. Man måste våga erbjuda mer för att få den kompetens man behöver i de fall man har svårt att tillsätta tjänster.

Journalistklubben är arbetstagarnas företrädare, men de senaste åren har klubben känt av hur arbetsgivaren försökt begränsa det fackliga arbetet. Arbetsgivaren väljer att inte ta till sig av det klubben framför vid förhandlingsbordet, riskanalyser glöms bort och förhandlingsmånen vid förhandlingar är i dag mycket liten. Vi är oroade för hur det fackliga arbetet ska kunna bedrivas. 

Vi begär inte mycket. Vi kräver inga nya, dyra satsningar. Vi kräver en personalpolitik som bygger på tilltro till personalen. Det kostar ingenting, men betalar sig bra. Vi kräver att man slutar placera personal på orter 7 mil bort från en vecka till en annan eller på 10 timmars nattpass utan föregående dialog. Arbetsgivaren måste axla ansvaret att leda och fördela arbetet med läsarnas och personalens bästa i åtanke. Vi kräver att arbetsgivaren tar ansvar för helheten.

Människorna som arbetar på UNT är den enda resurs som arbetsgivaren har till sitt förfogande för att få fler att betala för våra produkter och säkerställa att UNT lever vidare under lång tid framöver. Vi vill arbeta på ett företag där vi mår bra, där vi känner oss delaktiga och involverade och där vi är en del av något större. Vi vill tillsammans med våra kolleger vara ett lag som tillsammans kämpar för det vi alla tror på: journalistiken.

Vi är många som känner en lojalitet och respekt gentemot UNT. Vi upplever inte att den respekten är ömsesidig vid organisationsförändringar. En annan personalpolitik är möjlig. //