Ur Nyhetsfloden: Orala rykten tog över nyhetsflödet
Hur kunde en skur av rykten om Clintons påstådda sexaffärer få sådana proportioner? I USA pågår fortfarande den stora självrannsakningen bland medierna. På några av de svenska redaktionerna verkar man ha haft mer is i magen.
Hur kunde en skur av rykten om Clintons påstådda sexaffärer få sådana proportioner? I USA pågår fortfarande den stora självrannsakningen bland medierna.
På några av de svenska redaktionerna verkar man ha haft mer is i magen.
Här är ett exempel på hur ryktesspridningen gick till:
1/ ABC rapporterar att Clinton och Lewinsky hade ertappats i en komprometterande situation av någon, vittnets identitet var oklar. Uppgiften kom från “källor”.
2/ Följande dag berättar The Dallas Morning News på sin webbsida att vittnet var en agent från Secret Service. Agenten hade förhörts av åklagare. Tidningens källa uppgavs vara en icke namngiven advokat.
3/ Några timmar senare drar The Dallas Morning News tillbaka artikeln från webbsidan.
4/ Två dagar senare uppger The Dallas Morning News att uppgifterna var riktiga i stort sett. Dock var vittnet troligen inte en agent från Secret Service. Inte heller hade agenten förhörts av åklagare.
Och den situation Clinton och Lewinsky hade ertappats i hade inte varit “komprometterande” utan “tvetydig”.
Sådana här obekräftade uppgifter snurrade runt, runt mellan de amerikanska nyhetsredaktionerna. Lewinsky-affären blev därmed ett tydligt exempel på farorna med den nya mediesituationen.
— I och med att tidningarna skaffat sig webbsidor på Internet har alla redaktioner i USA pressläggning 24 timmar per dygn, säger Ove Joanson, kulturråd vid svenska ambassaden i Washington.
Ove Joanson menar att medier förr i tiden bidrog med var sitt perspektiv när en stor story dök upp.
— Men den kompletterande karaktären har försvunnit. Numera kan en TV-kanal gå ut mitt på eftermiddagen och rapportera vad Time Magazine för tillfället uppger.
— För att klara dygnet-runt-rapporteringen tvingas redaktionerna kavla ut sina resurser med följden att nyheterna blir ytligare och sämre kontrollerade.
— Det är skandalöst att medierna bara fokuserade på oralsex samtidigt som Arafat och Clinton möttes för att diskutera Mellanösternkonflikten, tycker Maria Persson Löfgren, chefredaktör för Inter Press Service, en nyhetsbyrå som rapporterar om Tredje världen.
— Att så många svenska redaktioner hängde på den här gubbiga tabloidjournalistiken tror jag hänger samman med att flera av korrespondenterna och utrikescheferna är män.
Men en del svenska redaktioner var försiktiga med att återge ryktena.
— Det är lätt att skena iväg men jag valde att sålla bort tredje- och fjärdehandsuppgifterna, säger Victoria Engstrand, utrikesredaktör på FLT.
— Vi är en av de tidningar som legat lägst, hävdar Lars Klint, chefredaktör för Kvällsposten.
—V i kan inte spilla sju-åtta helsidor på rykten om Clinton, det skulle ju gå ut över den lokala bevakningen.
Även Fredrik Braconier, utrikesredaktör på Svenska Dagbladet, anser att den egna tidningen varit återhållsam, kanske i alltför hög grad.
— Det var riktigt att återge mycket av det som amerikanska medier berättade, vi ska komma ihåg att Clinton riskerade att fällas.
— Svenska medier är ofta alltför försiktiga. När det inte gäller rena snaskigheter kunde vi gott rapportera mer om makthavares privatliv.
