”Utgå alltid från att folk har en agenda”

Kerstin Lundells egna erfarenheter har lärt henne att ju större påstående hon kommer med i sina gräv, desto mer belägg behöver hon. Det kan handla om att ringa tillbaka till den som tipsat då hon ofta behöver intervjua dem för att få en känsla för ”grejen”. Är det ett pressmeddelande tittar hon så det ser profesionellt ut och helt avgörande är vem som är avsändare. Det finns bluffuniversitet som vill sprida desinformation så för att kunna granska forskning behöver man kännedom om forskarvärlden och vilka personer och universitet som är solida och trovärdiga. Är det ett universitet hon känner till? Är det en känd publikation? Är det ny eller gammal forskning och vem ligger bakom den? Allt blir viktigt innan hon kan veta om det finns något där.

Hennes bästa tips är att skaffa sig en ”egen” forskare att bolla med. Dels är det sista ordet aldrig sagt inom forskningsvärlden vilket betyder att det inte finns en färdig sanning utan bara den ”senaste sanningen”. Dels är det sällan bara en forskningsrapport som gäller i ett ämne, det kan handla om flera. Man rör sig alltid väldigt osäkert i forskar­världen, även som erfaren journalist.

De företag Kerstin skriver om känner hon oftast till sedan tidigare. Dyker det upp nya namn så inleder hon gärna med en snabb googling av företagsnamnet plus ”problem” – för att sedan gå vidare och titta på deras hemsidor och kontrollera så att ingenting ser konstigt ut. Handlar det om ett mejl från en ”vanlis” så kollar hon alltid först så att personen existerar. Handlar det om känsliga grävuppslag vill Kerstin vara säker på att det inte är en rättshaverist som hör av sig, även om hon är noga med att påpeka att också en rättshaverist kan komma med riktiga uppgifter. Om uppgifter lämnats under källskydd gäller det att kunna vara påhittig för att kolla trovärdigheten.

Annons

Hon minns en gång när hon behövde dubbelkolla hemliga uppgifter inifrån en myndighet. Den enda chansen att kolla sanningshalten, utan att avslöja källan, var att ringa upp den som skulle granskas lite på chans och ställa frågor utifrån materialet. I en ansvarskrävande intervju fick hon misstankarna bekräftade eftersom den granskade utbrast ”det här materialet är internt”.

Att ett av Kerstin Lundells favoritämnen är kärnkraft betyder ofta gratis faktakollsgranskningar av engagerade läsare. Men det finns också gott om personer med starka åsikter på båda sidor i kärnkraftsfrågan, även om det inte är avgörande för henne om den som hör av sig med ett tips har en agenda. Kan hon efter ett samtal svara ja på de tre frågorna ”Är det viktigt”, ”Är det relevant” och ”Har de rätt?” så arbetar hon vidare. Tvärtom ska man alltid utgå från att folk har en agenda menar hon.

Som journalist ska man heller inte glömma att lyssna på magkänslan. Tvekan är det bästa resesällskapet under ett gräv, tvärsäkerhet kan man bara glömma.

Kerstin Lundell är sedan länge van vid att intervjupersoner klagar så fort en detalj blir fel (enligt dem). Men det har blivit skarpare läge de senaste åren. Som reporter måste man veta exakt vad man gjort i alla detaljer och nu kan de inblandade även ha svårt att komma överens om vad som är rätt och fel. Det är mer resonemang om detaljer nu, förut var det vanligare att de två sidorna var överens om fakta, menar hon.

En annan sak som har förändras under hennes år som journalist är den i snabb takt ökande armadan av PR-personer som vill få ut sin information. Företagens och myndigheternas kommunikationsavdelning är numera mycket bättre på att vrida till ”grejen” så det ska passa henne, och pressen ökar då fler vill påverka. Det är numera inte ovanligt att en pressavdelning ringer upp och vill skaffa sig kontroll över det ena eller det andra i någonting hon rapporterat om. Kanske vill de också läsa hela artikeln innan den publiceras, med rubriker och ingresser, trots att de inte är den enda intervjupersonen.

Hon har till och med under de senaste åren märkt att det finns medietränare som lär sina adepter att de ska få godkänna en hel text innan den kan publiceras. Pinsamt menar Kerstin Lundell.

– Man fattar inte hur en journalist jobbar, utan tror att vi bara slänger ihop en text, säger hon.
 

Kerstin Lundells 6 fakta koll-tips:
1. Skaffa en "egen" forskare att bolla med.
2. Granska avsändaren, ring tillbaka, är källan trovärdig?
3. Googla företaget/personen + ordet problem.
4. Kan du svara på frågorna: Är det viktigt?, Är det relevant? och Har de rätt?
5. Utgå från att alla har en agenda.
6. Lita på magkänslan.

KERSTIN LUNDELL
Frilansjournalist som har vunnit två guldspadar. En för boken Affärer i blod och olja om Lundin Petroleum, 2010. Den senaste  fick hon 2018 för en granskning av Strålskyddsmyndigheten i Sveriges Natur. Just nu delar hon sin tid mellan två olika frilansuppdrag: Sveriges Natur och tidningen Miljö & U. Inledde sin journalistkarriär på en datatidning 1987.