”Va? Jag har ju redan fått priset en gång”
För andra gången tilldelas Publicistklubbens Stora Pris Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén. Och det är en förvånad, men mycket glad vinnare vi pratar med.
Hon har varit utrikeskorrespondent i 20 år. Det är också 20 år sedan hon vann PK-priset första gången. Den här gången lyder motiveringen: ”En detaljernas mästarinna, med unik röst, målande språk och ett brinnande engagemang som inte lämnar någon lyssnare oberörd.”
– Det känns fantastiskt hedrande och väldigt roligt, även om min första reaktion var Va? Varför då? Det finns så många yngre journalister som är värda detta pris, och jag har ju redan fått det en gång. Men de hade nog glömt det tror jag, eller jag vet att de hade det för när de ringde sa jag att jag fått priset en gång redan. Då sa de är du säker på det? Säger Cecilia Uddén, 56, till Journalisten.
1993-98 var Cecilia Uddén Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern Därefter tillbringade hon fem händelserika år i USA, till och med 2003. Under tre år i Sverige, 2003-2006, startade hon radioprogrammet Konflikt. Hon blev avstängd från Sveriges Radio i två veckor efter att hon ifrågasatt om svenska journalister behövde vara opartiska inför det amerikanska presidentvalet 2004, där Cecilia Uddén uttryckte att "John Kerry vore bättre för världen än George Bush".
Cecilia Uddén tar emot priset och intervjuas i samband med Publicistklubbens debatt i Kulturhuset, Stockholm, den 29 maj.
Du har varit utrikeskorre i 20 år. Vad minns du mest?
– Det är så många olika saker, men det är klart att stora händelser som Oslo-processen, när man trodde att det skulle bli fred i Mellanöstern för 20 år sedan är en av dem. Därifrån har jag många minnen. Stora händelser i mitt journalistliv är också den arabiska våren som var ett ovanligt utbrott av ren optimism, precis som Osloprocessen som snabbt förbyttes i svart pessimism.
Hur länge vill du fortsätta vara utrikeskorre?
– Sedan ett år tillbaka är jag tjänstledig fyra månader per år. Då försöker jag göra lite andra saker som att skriva, leda seminarium och förläsa. Det tycker jag är en bra balans. När man är utrikeskorre blir man rätt slutkörd, man har jour dygnet runt så det är bra att kunna göra något annat en period varje år.
