VFs chefredaktör om praoande skådespelarna: ”De var inte mycket att hänga i granen”

I sex program får vi följa hur skådespelarna Emma Molin och Eric Stern försöker bemästra reporteryrket på olika lokaltidningar, med allt vad det innebär. Allt från att bevaka hockeyträningar till att besöka äldreboenden och samtidigt hålla reda på block, pennor och att ha minneskort i kameran.

Jakten på förstasidan bygger på en brittisk förlaga, Hold the front page. Syftet med programserien är att ge tittarna en inblick i hur arbetet på lokaltidning går till och visa på den roll som lokaltidningarna spelar i samhället. Programmet är en del av URs satsning på att öka mediekunnigheten hos allmänheten.

Den första redaktionen som fick besök av de båda oerfarna reportrarna var Värmlands Folkblad i Karlstad, där det låg på chefredaktören Morgan Schmidts lott att få dem att producera artiklar för tidningen. Målet var att i slutet av varje praktikvecka lyckas få en artikel att passera nyhetschefens hårda krav och publiceras på tidningens förstasida.

– Vi har haft otroligt kul när vi spelat in den här serien och det var häftigt att få så stort förtroende från chefredaktörerna. De hade samma krav på oss som på riktiga journalister. Vi kände oss som två frågetecken i början och fick kämpa oerhört hårt med våra alster, kommenterar Eric Stern i ett pressmeddelande.

– Som reportrar var de väl inte så mycket att hänga i julgranen, men de var synnerligen trivsamma människor, säger Morgan Schmidt till Journalisten.

De hade, berättar han, som många lite svårt att veta vad som är en artikel och vad som är en insändare.

– Och när de skulle försöka skriva så blev det lite som man skrev i småskolan, att man beskriver hur man själv tänker och upplever situationer. Det kändes som att de inte riktigt hade koll på det, även om de säkert är vana nyhetsläsare båda två. Och jag vet ju inte hur mycket som är spelat och hur mycket som är uppriktig okunskap.

Vilken är den vanligaste uppfattningen om journalister, tycker du?

– Det är väldigt olika. Jag stöter på folk som har jättebra koll på hur journalister jobbar, vad vi följer för regler och hur vi gör vårt jobb, men också många som tror en massa saker. Att vi har agendor och att vi försöker påverka från någon politisk ståndpunkt. Då får man försöka förklara att det inte förhåller sig så.

Tanken är att programmet ska lyfta journalistik och vikten av den i  ett demokratiskt samhälle, och att motverka desinformation.

– Om man lyckas med det eller inte är ju en annan femma. Folk befinner sig ju ofta i sina filterbubblor, ogillar man journalistik är det väl inte säkert att man ändrar sig för att man sett programmet. Men för vanligt folk kan det vara en kul inblick om inte annat.

Fick de något publicerat i VF när de var där?

– Nej, inte hos oss. Vi var ju först ut, de var ganska gröna när de var hos oss. Det kan ju hända att det ligger någon strategi bakom, att man ska kunna se att de utvecklas vartefter. De kändes genuint ganska yrvakna när de var hos oss.

Morgan Schmidt säger att inspelningen var en rolig upplevelse, men att det var ”lite spänt att se det på tv, man vet ju aldrig hur man framstår”.

– Men det är bra att synas som liten tidning. Och det är ju en viktig fråga, även om det är ett humorprogram, med tanke på att journalistik de senaste fem-tio åren har blivit mer ifrågasatt. Det är väl lite det som är poängen med programmet också, att visa hur vi faktiskt jobbar.

URs seriens sex delar finns här .